2017-06-14 06:00

2017-06-14 06:00

Sätt maten främst!

KRÖNIKA

Äntligen kom regnet! Det är inte ofta jag uttrycker mig så. Men i år har jag sett på våra betesvallar, att det är onormalt torrt.

Vi har redan fått flytta ena gruppen med tackor och lamm bara efter en vecka. Marker, som brukar vara frodiga av gräs, är torra och svagväxande och de marker som brukar vara vattensjuka, är torrlagda. Det är oroligt, när klimatet förändras och jag läser om låga grundvattennivåer.

Ja, det är mycket som är oroligt ute i världen. Terrorangrepp, matskandaler av importerat kött, höga antibiotikaanvändningar med mera. Det finns mycket att fundera över och därför är det verkligen hög tid att se till att vi i Sverige har en stark livsmedelsproduktion. Det skrämmer mig hur låga siffror vi har på egenproducerad mat. I dag är hälften av maten importerad och ser man till lammköttet är det ännu sämre, då endast en tredjedel kommer från inhemsk produktion.

Det är riktigt sjukt när vi importerar in mat som vi inte har en aning om hur den har producerats eller ens vet vad det är för kött. Det är riktigt sjukt när vi inte kan se vår egen produktion och betala för de mervärden den står för, utan det är bara prislappen som styr. Och det allra sjukaste är när man ser vad som köps in till självaste sjukhusmaten, när man vet att den importerade maten har producerats med högre användning av antibiotika än i den svenska produktionen. Där om någonstans borde väl denna viktiga parameter lyftas.

Regeringen har dock lagt fram en livsmedelsstrategi för ”en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja till 2030”, men tyvärr känns den ganska uddlös. Det som behövs är rejäla krafttag med regelförenklingar och mindre redovisningsplikt. Helt enkelt göra det enklare att vara bonde i Sverige i dag. Och det gäller att snabba på. Det kan snabbt hända att en kris uppstår. Då är det försent för Sverige att börja fundera på hur vi ska kunna mätta befolkningen. Den mat, som kan produceras i Sverige, borde i största utsträckning produceras här. Sårbarhetsperspektivet borde ligga främst vid politiska diskussioner. Som när värdefull åkermark diskuteras som alternativ till väg och husbyggen eller när offentlig mat ska köpas in. För utan mat, ja då faller alla andra politiska åtgärder helt platt.

Vi har redan fått flytta ena gruppen med tackor och lamm bara efter en vecka. Marker, som brukar vara frodiga av gräs, är torra och svagväxande och de marker som brukar vara vattensjuka, är torrlagda. Det är oroligt, när klimatet förändras och jag läser om låga grundvattennivåer.

Ja, det är mycket som är oroligt ute i världen. Terrorangrepp, matskandaler av importerat kött, höga antibiotikaanvändningar med mera. Det finns mycket att fundera över och därför är det verkligen hög tid att se till att vi i Sverige har en stark livsmedelsproduktion. Det skrämmer mig hur låga siffror vi har på egenproducerad mat. I dag är hälften av maten importerad och ser man till lammköttet är det ännu sämre, då endast en tredjedel kommer från inhemsk produktion.

Det är riktigt sjukt när vi importerar in mat som vi inte har en aning om hur den har producerats eller ens vet vad det är för kött. Det är riktigt sjukt när vi inte kan se vår egen produktion och betala för de mervärden den står för, utan det är bara prislappen som styr. Och det allra sjukaste är när man ser vad som köps in till självaste sjukhusmaten, när man vet att den importerade maten har producerats med högre användning av antibiotika än i den svenska produktionen. Där om någonstans borde väl denna viktiga parameter lyftas.

Regeringen har dock lagt fram en livsmedelsstrategi för ”en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja till 2030”, men tyvärr känns den ganska uddlös. Det som behövs är rejäla krafttag med regelförenklingar och mindre redovisningsplikt. Helt enkelt göra det enklare att vara bonde i Sverige i dag. Och det gäller att snabba på. Det kan snabbt hända att en kris uppstår. Då är det försent för Sverige att börja fundera på hur vi ska kunna mätta befolkningen. Den mat, som kan produceras i Sverige, borde i största utsträckning produceras här. Sårbarhetsperspektivet borde ligga främst vid politiska diskussioner. Som när värdefull åkermark diskuteras som alternativ till väg och husbyggen eller när offentlig mat ska köpas in. För utan mat, ja då faller alla andra politiska åtgärder helt platt.

  • CISSI LEIBRING