2017-06-07 06:00

2017-06-07 06:00

Inte helt enkelt

AE-KRÖNIKA

Jag står i begrepp att byta bil. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så villrådig.

Anledningen till min tveksamhet är den senaste tidens rapporter om bilens status i ett hållbart samhälle och efterhandsvärdet efter de miljöbeslut som städer runt om i världen fattat och kommer att fatta.

Häromdagen hävdade några amerikanska forskare att bensindrivna bilar mer eller mindre är borta om tio–elva år.

Tidigare har flera stora städer i Europa fattat beslut om att under olika perioder inte tillåta dieseldrivna bilar att köra i centrumkärnorna. En del politiker kan tänka sig att införa totalförbud för dieseldrivna fordon i centrum.

Sedan har andra forskare hävdat att även elbilarna. som står inför sitt stora genombrott, också för med sig miljöproblem.

Det sägs att bilbärgarna har fått mer att göra efter att glömska elbilsägare inte laddat sina fordon tillräckligt för att klara resan Karlstad-Stockholm eller resan Göteborg- Sundsvall.

Men köp en hybrid, sa en bilsäljare till mig häromdagen. Då kan du känna dig säkrare, menade han.

Där står jag och stampar. Jag undrar vilka råd jag skulle få av Konsumentombudsmannen, KO, om valet av bil, efterhandsvärdet och totalt fördelen av att välja det ena eller andra bilmärket.

Att hyra eller att leasa en personbil är inte min grej. Jag ser ingen som helst ekonomisk vinning i att leasa. Jag vill äga – inte hyra.

Jag har också svårt att tänka mig gå in som medlem i ett bilkollektiv. När man är i behov av en bil är alla upptagna, frustrerande eller hur?

Samma villrådighet infinner sig säkert hos personer som tänker satsa på köp av en bostadsrätt alternativt villa eller satsa på en hyresrätt. Ränteavdragen för bolånen är i fara. Alltfler politiker vill fasa ut ränteavdragen eller helt avskaffa dem.

Vi som bor i Värmland kanske inte får så stor känning av detta, men vad händer i storstadsområdena där en standardvilla kostar mellan 8–10 miljoner kronor. Något som normalt kräver stora bolån. I Värmland kostar samma villa under tre miljoner kronor och kräver inte samma stora upplåning.

Samtidigt är det nästintill obegripligt hur unga människor skall klara att betala de höga hyrorna i de nyproducerade hyresrätterna.

Surgubbe säger en del om mina funderingar. Jag är inte sur, men jag är villrådig och bekymrad. Det blir allt svårare att fatta beslut kring bilköpet och boendet. Är det inte så – eller är jag ute och svamlar?

Anledningen till min tveksamhet är den senaste tidens rapporter om bilens status i ett hållbart samhälle och efterhandsvärdet efter de miljöbeslut som städer runt om i världen fattat och kommer att fatta.

Häromdagen hävdade några amerikanska forskare att bensindrivna bilar mer eller mindre är borta om tio–elva år.

Tidigare har flera stora städer i Europa fattat beslut om att under olika perioder inte tillåta dieseldrivna bilar att köra i centrumkärnorna. En del politiker kan tänka sig att införa totalförbud för dieseldrivna fordon i centrum.

Sedan har andra forskare hävdat att även elbilarna. som står inför sitt stora genombrott, också för med sig miljöproblem.

Det sägs att bilbärgarna har fått mer att göra efter att glömska elbilsägare inte laddat sina fordon tillräckligt för att klara resan Karlstad-Stockholm eller resan Göteborg- Sundsvall.

Men köp en hybrid, sa en bilsäljare till mig häromdagen. Då kan du känna dig säkrare, menade han.

Där står jag och stampar. Jag undrar vilka råd jag skulle få av Konsumentombudsmannen, KO, om valet av bil, efterhandsvärdet och totalt fördelen av att välja det ena eller andra bilmärket.

Att hyra eller att leasa en personbil är inte min grej. Jag ser ingen som helst ekonomisk vinning i att leasa. Jag vill äga – inte hyra.

Jag har också svårt att tänka mig gå in som medlem i ett bilkollektiv. När man är i behov av en bil är alla upptagna, frustrerande eller hur?

Samma villrådighet infinner sig säkert hos personer som tänker satsa på köp av en bostadsrätt alternativt villa eller satsa på en hyresrätt. Ränteavdragen för bolånen är i fara. Alltfler politiker vill fasa ut ränteavdragen eller helt avskaffa dem.

Vi som bor i Värmland kanske inte får så stor känning av detta, men vad händer i storstadsområdena där en standardvilla kostar mellan 8–10 miljoner kronor. Något som normalt kräver stora bolån. I Värmland kostar samma villa under tre miljoner kronor och kräver inte samma stora upplåning.

Samtidigt är det nästintill obegripligt hur unga människor skall klara att betala de höga hyrorna i de nyproducerade hyresrätterna.

Surgubbe säger en del om mina funderingar. Jag är inte sur, men jag är villrådig och bekymrad. Det blir allt svårare att fatta beslut kring bilköpet och boendet. Är det inte så – eller är jag ute och svamlar?

  • Jonny Ohlsson