2016-10-12 06:00

2016-10-12 06:00

Spara klokt - det gjorde Sven

KRÖNIKA

Med dagens låga sparräntor är det inte helt enkelt att få avkastning på sitt sparande, men jag har träffat Sven, vi kan kalla honom så, som verkligen gjort en sparresa som heter duga. Sven har länge jobbat inom industrin och har under årens lopp haft en för branschen normal inkomst. För bara några veckor sedan blev han uppsagd av sin arbetsgivare.

Nu hände alltså det som inte får hända när man har sju-åtta år kvar fram till pensionen. Sven blev uppsagd från jobbet och förlorade månadsinkomsten. Han hade dock något att luta sig emot. Redan som ganska ung kom han att gilla det här med aktiesparande. Varje månad satte han av några hundralappar och siktade in sitt sparande på de svenska storföretagen och investmentbolagen med god årlig utdelning.

Det handlade om Investor, Industrivärden, Alfa Laval, Asea som sedan blev ABB, Ratos och banker som Nordea, Handelsbanken och Swedbank, för att nu nämna några exempel på aktier som Sven satsade på.

När jag träffade Sven på ett möte, anordnat av Aktiespararna i Karlstad, var han stolt. I dag kan han använda utdelningen från aktierna, som han självfallet lagt in i bästa sparkontot, för att dryga ut försörjningen. Tillsammans med pengar från a-kassan kan han nu klara sig riktigt bra.

Sven menade att han utan det tidiga initiativet att spara i aktier hade han fått det besvärligt rent ekonomiskt sett. De där hundralapparna han som ung började sätta av månadsvis påverkade inte då hans sätt att leva, resa och ägna sig åt nöjen.

Jag gillar det Sven har gjort. Han tänkte lite längre. Han ville på något sätt gardera sig inför framtiden.

Nu är det inga småslantar Sven fått ihop. Jag vill inte avslöja storleken, men det är mycket pengar. Väldigt mycket pengar för en industriarbetare.

Nu tror jag att fler skall göra som Sven. I dag är det svårt att motivera ungdomarna att spara, men det är faktiskt viktigare än någonsin. De som i dag är unga kommer som pensionärer att få 40-50 procent av sin slutlön i folkpension. Fler unga borde förstå signalerna. Kom dock i håg att sparande i aktier är ett risktagande.

Jag fick själv som ung ett bra tips. Det var den tidigare LO-chefen, Gunnar Nilsson, som i ett möte i LO-borgen i Stockholm överraskade oss närvarande journalister med förslaget att tänka på möjligheterna att vid sidan av folkpensionen satsa på privat pension. Vi undrade varför Gunnar Nilsson sa detta eftersom vi alla hade känslan av att pensionen skulle garanteras av staten. När jag kom hem till Karlstad tog jag kontakt med Skandia och satte av 100 kronor per månad i privat pension. Sedan höjde jag insatsen år efter år. Det är bara att tacka Gunnar i sin himmel. Det blev en bra sparslant, som jag nu som aktiv pensionär får nytta av.

Gör som Sven och många fler. Spara på ett klokt sätt och du kan se framtiden an med tillförsikt.

Med dagens låga sparräntor är det inte helt enkelt att få avkastning på sitt sparande, men jag har träffat Sven, vi kan kalla honom så, som verkligen gjort en sparresa som heter duga. Sven har länge jobbat inom industrin och har under årens lopp haft en för branschen normal inkomst. För bara några veckor sedan blev han uppsagd av sin arbetsgivare.

Nu hände alltså det som inte får hända när man har sju-åtta år kvar fram till pensionen. Sven blev uppsagd från jobbet och förlorade månadsinkomsten. Han hade dock något att luta sig emot. Redan som ganska ung kom han att gilla det här med aktiesparande. Varje månad satte han av några hundralappar och siktade in sitt sparande på de svenska storföretagen och investmentbolagen med god årlig utdelning.

Det handlade om Investor, Industrivärden, Alfa Laval, Asea som sedan blev ABB, Ratos och banker som Nordea, Handelsbanken och Swedbank, för att nu nämna några exempel på aktier som Sven satsade på.

När jag träffade Sven på ett möte, anordnat av Aktiespararna i Karlstad, var han stolt. I dag kan han använda utdelningen från aktierna, som han självfallet lagt in i bästa sparkontot, för att dryga ut försörjningen. Tillsammans med pengar från a-kassan kan han nu klara sig riktigt bra.

Sven menade att han utan det tidiga initiativet att spara i aktier hade han fått det besvärligt rent ekonomiskt sett. De där hundralapparna han som ung började sätta av månadsvis påverkade inte då hans sätt att leva, resa och ägna sig åt nöjen.

Jag gillar det Sven har gjort. Han tänkte lite längre. Han ville på något sätt gardera sig inför framtiden.

Nu är det inga småslantar Sven fått ihop. Jag vill inte avslöja storleken, men det är mycket pengar. Väldigt mycket pengar för en industriarbetare.

Nu tror jag att fler skall göra som Sven. I dag är det svårt att motivera ungdomarna att spara, men det är faktiskt viktigare än någonsin. De som i dag är unga kommer som pensionärer att få 40-50 procent av sin slutlön i folkpension. Fler unga borde förstå signalerna. Kom dock i håg att sparande i aktier är ett risktagande.

Jag fick själv som ung ett bra tips. Det var den tidigare LO-chefen, Gunnar Nilsson, som i ett möte i LO-borgen i Stockholm överraskade oss närvarande journalister med förslaget att tänka på möjligheterna att vid sidan av folkpensionen satsa på privat pension. Vi undrade varför Gunnar Nilsson sa detta eftersom vi alla hade känslan av att pensionen skulle garanteras av staten. När jag kom hem till Karlstad tog jag kontakt med Skandia och satte av 100 kronor per månad i privat pension. Sedan höjde jag insatsen år efter år. Det är bara att tacka Gunnar i sin himmel. Det blev en bra sparslant, som jag nu som aktiv pensionär får nytta av.

Gör som Sven och många fler. Spara på ett klokt sätt och du kan se framtiden an med tillförsikt.