2016-04-27 06:00

2016-04-27 06:00

Stålverk, fjädrar och bandy

Man kan inte tala om Lesjöfors bruks historia utan att utförligt beskriva familjen De Geers betydelse för utvecklingen, men det var andra personer som startade industrin i bygden. Bruket nämns för första gången i mitten av 1600-talet då en masugn uppfördes vid Dalkarlshyttan. Under 1700-talet startade ett gjuteri.

Två personer som måste nämnas är Gustaf Rudolf Prytz och Gustaf Henric Ekman, som 1813 tillsammans köpte bruket. De drev det fram till 1833. Efterhand tog Ekmans äldste son, Gustaf Ekman, över ansvaret för bruket

Den så kallade Lancashireprocessen infördes. Lesjöfors bruk kom att utvecklas till ett av de av de främsta järnverken i landet

1852 började man tillverka fjädrar. Vidare byggde man tråddrageri och linsslageri. 1871 anlade bruket sin första martinugn. Ett annat viktigt steg var när inlandsbanans sträckning genom Lesjöfors och Kristinhamn invigdes.

1926 blir Gerard De Geer, disponent vid Lesjöfors Bruk. . Han förvärvade aktiemajoriteten i bolaget. Ett nedgånget bruk förvandlades till ett högmodernt företag.

Det var stor dramatik då Gerard De Geer räddade bruket undan konkurs. 1931-1932 följde en ny kris, men bruket klarade sig. Dessförinnan hade man lagt ned verksamheter vid Rämmens Bruk, Oforsen och Liljendal. Hundratals anställda fick lämna sina jobb.

Det talas i historieböckerna om det moderna Lesjöfors, där familjen De Geer spelade stor roll. Bruket skapade något av ett industriellt mönstersamhälle. Bandylaget Lesjöfors finansierades nästan helt och hållet av bruket. Typiskt för Lesjöfors var De Geers samarbete med facket och en stor facklig representation i styrelsen.

1952 tog sonen Lars De Geer över och var disponent i Lesjöfors AB, åren 1952-1978. Stora investeringar genomfördes. 1960 bestod järnverket i Lesjöfors av elektrostålverk, varmvalsverk samt smedja. Det tillverkades stångstål, fjäderstål, manufaktursmide och fjädrar. Vid bruket arbetade 800 personer och ytterligare 200 personer i koncernen.

I maj 1982 ställde bolaget in betalningarna och det blev rekonstruktion. Bolaget blev löntagarägt. Staten och kyrkan gick in med pengar i bolaget. Lesjöfors AB gick i konkurs 1985. I dag handlar det om fjädertillverkning i Lesjöfors-koncernen. Ett 90-tal personer arbetar i fabriken.

En stor händelse i fjäderfabrikens historia var den förödande branden påsken 1996.

– Det är än i dag oklart vad som orsakade branden. Vi vet att branden startade på taket och jag tror fortfarande på teorin att det var en fyrverkeripjäs som låg bakom, säger Lars Bergqvist, som då var vd i Lesjöfors Fjädrar.

Nu är detta historia. Vi fick ut våra försäkringspengar, men man vill ju ändå veta vad som var orsaken. Anders Wall, huvudägare i Beijer Alma, som i sin tur äger Lesjöfors-koncernen, agerade snabbt och bestämt, tillägger han.

– Det fattades beslut om nybyggnad, som också innebar expansion för företaget.

Men vad hände med tillverkningen efter branden?

– Alla enheterna i koncernen fick hjälpa till. Faktum är att också en av våra allra värsta konkurrenter hjälpte till, säger Lars Bergqvist.

Lesjöfors Fjädrar är bara en del av Lesjöfors industrihistoria, som går tillbaka till mitten av 1600-talet.

Källor: NWT Arkiv, Wikipedia, Alf Larsson och Lars Bergqvist.

Två personer som måste nämnas är Gustaf Rudolf Prytz och Gustaf Henric Ekman, som 1813 tillsammans köpte bruket. De drev det fram till 1833. Efterhand tog Ekmans äldste son, Gustaf Ekman, över ansvaret för bruket

Den så kallade Lancashireprocessen infördes. Lesjöfors bruk kom att utvecklas till ett av de av de främsta järnverken i landet

1852 började man tillverka fjädrar. Vidare byggde man tråddrageri och linsslageri. 1871 anlade bruket sin första martinugn. Ett annat viktigt steg var när inlandsbanans sträckning genom Lesjöfors och Kristinhamn invigdes.

1926 blir Gerard De Geer, disponent vid Lesjöfors Bruk. . Han förvärvade aktiemajoriteten i bolaget. Ett nedgånget bruk förvandlades till ett högmodernt företag.

Det var stor dramatik då Gerard De Geer räddade bruket undan konkurs. 1931-1932 följde en ny kris, men bruket klarade sig. Dessförinnan hade man lagt ned verksamheter vid Rämmens Bruk, Oforsen och Liljendal. Hundratals anställda fick lämna sina jobb.

Det talas i historieböckerna om det moderna Lesjöfors, där familjen De Geer spelade stor roll. Bruket skapade något av ett industriellt mönstersamhälle. Bandylaget Lesjöfors finansierades nästan helt och hållet av bruket. Typiskt för Lesjöfors var De Geers samarbete med facket och en stor facklig representation i styrelsen.

1952 tog sonen Lars De Geer över och var disponent i Lesjöfors AB, åren 1952-1978. Stora investeringar genomfördes. 1960 bestod järnverket i Lesjöfors av elektrostålverk, varmvalsverk samt smedja. Det tillverkades stångstål, fjäderstål, manufaktursmide och fjädrar. Vid bruket arbetade 800 personer och ytterligare 200 personer i koncernen.

I maj 1982 ställde bolaget in betalningarna och det blev rekonstruktion. Bolaget blev löntagarägt. Staten och kyrkan gick in med pengar i bolaget. Lesjöfors AB gick i konkurs 1985. I dag handlar det om fjädertillverkning i Lesjöfors-koncernen. Ett 90-tal personer arbetar i fabriken.

En stor händelse i fjäderfabrikens historia var den förödande branden påsken 1996.

– Det är än i dag oklart vad som orsakade branden. Vi vet att branden startade på taket och jag tror fortfarande på teorin att det var en fyrverkeripjäs som låg bakom, säger Lars Bergqvist, som då var vd i Lesjöfors Fjädrar.

Nu är detta historia. Vi fick ut våra försäkringspengar, men man vill ju ändå veta vad som var orsaken. Anders Wall, huvudägare i Beijer Alma, som i sin tur äger Lesjöfors-koncernen, agerade snabbt och bestämt, tillägger han.

– Det fattades beslut om nybyggnad, som också innebar expansion för företaget.

Men vad hände med tillverkningen efter branden?

– Alla enheterna i koncernen fick hjälpa till. Faktum är att också en av våra allra värsta konkurrenter hjälpte till, säger Lars Bergqvist.

Lesjöfors Fjädrar är bara en del av Lesjöfors industrihistoria, som går tillbaka till mitten av 1600-talet.

Källor: NWT Arkiv, Wikipedia, Alf Larsson och Lars Bergqvist.