2016-04-13 06:00

2016-04-13 06:00

Skogsriket Värmland!

KRÖNIKA

Maken sågar för att ta hand om de vindfällen som fallit under året. Själv har jag tagit paus från skogsarbetet och traskat iväg längre in i Skivedsskogen.

Jag vet på ett ungefär hur jag ska gå. Jag ska gå mitt i trombgatan, över bäcken och fortsätta rakt fram och efter lite letande, så plötsligt ligger den där framför mig. Det är en stor sten och den kallas för trollstenen. Det finns en sägen som säger att det var en trollgubbe från Trollsjöberget som bar stenen i ett tjockt rep och skulle slå ihjäl ett annat troll, då de blivit ovänner, men ångrade sig efter halva vägen och ställde ner stenen där den ligger i dag. Och det märkvärdiga är att man tydligt kan se en skåra i stenen efter repet. Det är spännande med sagor och sägner. Min pappa berättade och visade mig stenen, och pappa hade hört om sagan från sin far som hört från sin morfar på sent 1800-tal. Hur sagan kom till är det i dag ingen som vet, men skoj att den fortlever. När jag sitter där vid denna märkliga sten, funderar jag på hur platsen där stenen ligger såg ut närfarfar var barn runt 1890-talet.

Då var skogen troligen mycket gles. Både kolningen och järnbruken hade krävt massor av skogsråvara.

Det är nyttigt att tänka på det som varit, och är man skogsägare, då blir det automatiskt att man tänker på generationer, både de före och de efterkommande. Tror annars att vårt samhälle i mångt och mycket endast tänker här och nu. Det är skrämmande och oklokt. Vi behöver alla tänka på att vi ska lämna över en jord som inte är förbrukad. Skogen kommer att vara av stor betydelse för att få det hållbara samhället. Allt som kan göras med olja kan göras med skogen som råvara. Det är svindlande att tänka på hur skogen kan komma att användas i framtiden. Det pågår mycket forskning, men det behöver skalas upp till storskalig produktion, och här behövs mer politiskt stöd.

Så ser jag mig omkring runt trollstenen. I dag är det fin skog runt omkring och jag skänker en tacksam tanke till de som varit med och återplanterat och tänkt på kommande generationer. Jag känner mig stolt över att bo i ett skogslän. Och det bådar gott inför framtiden om man ser skogen som den fantastiska resurs den verkligen är!

Jag vet på ett ungefär hur jag ska gå. Jag ska gå mitt i trombgatan, över bäcken och fortsätta rakt fram och efter lite letande, så plötsligt ligger den där framför mig. Det är en stor sten och den kallas för trollstenen. Det finns en sägen som säger att det var en trollgubbe från Trollsjöberget som bar stenen i ett tjockt rep och skulle slå ihjäl ett annat troll, då de blivit ovänner, men ångrade sig efter halva vägen och ställde ner stenen där den ligger i dag. Och det märkvärdiga är att man tydligt kan se en skåra i stenen efter repet. Det är spännande med sagor och sägner. Min pappa berättade och visade mig stenen, och pappa hade hört om sagan från sin far som hört från sin morfar på sent 1800-tal. Hur sagan kom till är det i dag ingen som vet, men skoj att den fortlever. När jag sitter där vid denna märkliga sten, funderar jag på hur platsen där stenen ligger såg ut närfarfar var barn runt 1890-talet.

Då var skogen troligen mycket gles. Både kolningen och järnbruken hade krävt massor av skogsråvara.

Det är nyttigt att tänka på det som varit, och är man skogsägare, då blir det automatiskt att man tänker på generationer, både de före och de efterkommande. Tror annars att vårt samhälle i mångt och mycket endast tänker här och nu. Det är skrämmande och oklokt. Vi behöver alla tänka på att vi ska lämna över en jord som inte är förbrukad. Skogen kommer att vara av stor betydelse för att få det hållbara samhället. Allt som kan göras med olja kan göras med skogen som råvara. Det är svindlande att tänka på hur skogen kan komma att användas i framtiden. Det pågår mycket forskning, men det behöver skalas upp till storskalig produktion, och här behövs mer politiskt stöd.

Så ser jag mig omkring runt trollstenen. I dag är det fin skog runt omkring och jag skänker en tacksam tanke till de som varit med och återplanterat och tänkt på kommande generationer. Jag känner mig stolt över att bo i ett skogslän. Och det bådar gott inför framtiden om man ser skogen som den fantastiska resurs den verkligen är!

  • CISSI LEIBRING