2016-03-30 06:00

2016-03-30 06:00

Han har satt mångåriga spår i skogen

SUNNEMO: Inge Westlund, skogsvårdaren som slutar efter 50 år

– Skogsvård har passat mig. Det är väldigt trivsamt att få se hur det växer fram, säger Inge Westlund som snart går i pension efter 50 år i skogens tjänst.

Inges huvudsakliga roll i skogsbruket har varit att ta över från kalhygge till återbeskogning. Från markberedning inför plantering och sedan återväxtplanering med röjning till gallerskog.

– Hela kedjan måste fungera om det ska bli bra ungskogar, säger Inge.

Redan från början var det skogsvård han fick ägna sig åt när han 1966 som 16-åring blev anställd av Uddeholmsbolaget. Han bodde då i Gumhöjden och arbetsområdet var Gustavaskogarna ända upp till Malung.

Från cykel till bil

Med tiden tid har ansvarsområdet utökats så att det numera även täcker in bolagsskogarna söderut i Sunne, Karlstad, Grums och Kristinehamn. Längre avstånd, det kan bli 25 mil i bil på en dag, men ändå en viss skillnad mot cykelturerna i början av arbetslivet då han kunde få trampa från Gumhöjden till Aamäck, en sträcka som fågelvägen är 13 kilometer.

– Det fanns ju inte skogsbilvägar som det gör nu. i dag kan man knappast gå vilse i skogen, säger Inge.

Miljontals plantor

Många plantor har satts i jord under Inges tid som skogsvårdare. Nyligen gjorde han en ”nostalgitripp” tillsammans med Arne Axelsson, som kom som skogsvårdschef 1983, för att titta på de områden som de haft gemensamt ansvar för. De kom fram till att det handlar om mellan 60 och 80 miljoner plantor under de här 50 åren.

– Vissa år var det tre miljoner plantor som sattes så det är ofantliga arealer som röjts. Det är proffs som utför det och de ser vilka träd som ska bort då en del kan vara skadade, säger Inge.

Fascinerande

Att följa de återplanteringar han varit med om är speciellt och något han kommer fortsätta med efter pensioneringen.

– Ja det kommer man aldrig ifrån. Att få se när det blir grönt där skog växer är fantastiskt. Och man ser resultatet så snabbt, säger Inge som nyligen gladdes över ett område i Myraskogen som planterades för två år sedan.

– Det var snö men ändå alldeles grönt av att plantor sticker upp, det är fascinerande, säger Inge.

Ett kretslopp

På 1970-talet fanns det många stora hyggen, som en följd av stormen 1969. En del börjar nu så smått närma sig avverkningsbar ålder och andra ändan av produktionscykeln.

– Det finns till och med en del Contortabestånd som avverkades i fjol där jag varit med och satt plantor, säger Inge.

Vilka trädslag som sätts varierar efter boniteten på jorden men det har även skett en förändring över tid när det gäller återplantering. I början var det mest barrprodukter men i dag är det mycket mer av blandbestånd.

– Med 10–15 procentigt inslag av löv blir det fina ungskogar, tycker Inge.

Dikningen är eftersatt

Att mycket gått framåt med den maskinella utvecklingen är positivt. Det har underlättat mycket av de arbeten som tidigare sköttes manuellt. Men att det under de senaste 20 åren gjorts väldigt lite dikning efter avverkningar tycker han inte är bra. Han sysslade i många år med skogsdikning och har stakat 100 mil skogsdiken så att det vatten som stiger efter avverkning ska kunna rinna bort och markens produktionsförmåga återställs.

– Det där sköter sig inte självt. Maskiner har visserligen blivit bättre men det är en resursfråga och det finns ett större behov av det, säger Inge.

Hedrande utmärkelse

I november 2014 fick han utmärkelsen Silverkvisten av Föreningen Skogen för sina värdefulla insatser för den värmländska skogen. Det var i samband med Skogsriket Värmlands konferens som har överraskades rejält när hans namn ropades upp.

– Jag visste inget om det i förväg utan var obligatoriskt kallad, säger Inge och visar upp det fina diplom som följde utmärkelsen.

En skogens man

Sista mars gör han sin sista arbetsdag, därefter har han en hel del semesterdagar att ta ut innan han pensionerar sig från skogsarbetet.

– Jag hade som mål att det skulle bli exakt 50 år och det har varit en bra resa, säger Inge.

Men skogen pensionerar han sig inte från, han trivs med att vara ute och har alltid varit mycket i skogen även på fritiden, inte minst under svampturerna tillsammans med frugan Siv.

Inges huvudsakliga roll i skogsbruket har varit att ta över från kalhygge till återbeskogning. Från markberedning inför plantering och sedan återväxtplanering med röjning till gallerskog.

– Hela kedjan måste fungera om det ska bli bra ungskogar, säger Inge.

Redan från början var det skogsvård han fick ägna sig åt när han 1966 som 16-åring blev anställd av Uddeholmsbolaget. Han bodde då i Gumhöjden och arbetsområdet var Gustavaskogarna ända upp till Malung.

Från cykel till bil

Med tiden tid har ansvarsområdet utökats så att det numera även täcker in bolagsskogarna söderut i Sunne, Karlstad, Grums och Kristinehamn. Längre avstånd, det kan bli 25 mil i bil på en dag, men ändå en viss skillnad mot cykelturerna i början av arbetslivet då han kunde få trampa från Gumhöjden till Aamäck, en sträcka som fågelvägen är 13 kilometer.

– Det fanns ju inte skogsbilvägar som det gör nu. i dag kan man knappast gå vilse i skogen, säger Inge.

Miljontals plantor

Många plantor har satts i jord under Inges tid som skogsvårdare. Nyligen gjorde han en ”nostalgitripp” tillsammans med Arne Axelsson, som kom som skogsvårdschef 1983, för att titta på de områden som de haft gemensamt ansvar för. De kom fram till att det handlar om mellan 60 och 80 miljoner plantor under de här 50 åren.

– Vissa år var det tre miljoner plantor som sattes så det är ofantliga arealer som röjts. Det är proffs som utför det och de ser vilka träd som ska bort då en del kan vara skadade, säger Inge.

Fascinerande

Att följa de återplanteringar han varit med om är speciellt och något han kommer fortsätta med efter pensioneringen.

– Ja det kommer man aldrig ifrån. Att få se när det blir grönt där skog växer är fantastiskt. Och man ser resultatet så snabbt, säger Inge som nyligen gladdes över ett område i Myraskogen som planterades för två år sedan.

– Det var snö men ändå alldeles grönt av att plantor sticker upp, det är fascinerande, säger Inge.

Ett kretslopp

På 1970-talet fanns det många stora hyggen, som en följd av stormen 1969. En del börjar nu så smått närma sig avverkningsbar ålder och andra ändan av produktionscykeln.

– Det finns till och med en del Contortabestånd som avverkades i fjol där jag varit med och satt plantor, säger Inge.

Vilka trädslag som sätts varierar efter boniteten på jorden men det har även skett en förändring över tid när det gäller återplantering. I början var det mest barrprodukter men i dag är det mycket mer av blandbestånd.

– Med 10–15 procentigt inslag av löv blir det fina ungskogar, tycker Inge.

Dikningen är eftersatt

Att mycket gått framåt med den maskinella utvecklingen är positivt. Det har underlättat mycket av de arbeten som tidigare sköttes manuellt. Men att det under de senaste 20 åren gjorts väldigt lite dikning efter avverkningar tycker han inte är bra. Han sysslade i många år med skogsdikning och har stakat 100 mil skogsdiken så att det vatten som stiger efter avverkning ska kunna rinna bort och markens produktionsförmåga återställs.

– Det där sköter sig inte självt. Maskiner har visserligen blivit bättre men det är en resursfråga och det finns ett större behov av det, säger Inge.

Hedrande utmärkelse

I november 2014 fick han utmärkelsen Silverkvisten av Föreningen Skogen för sina värdefulla insatser för den värmländska skogen. Det var i samband med Skogsriket Värmlands konferens som har överraskades rejält när hans namn ropades upp.

– Jag visste inget om det i förväg utan var obligatoriskt kallad, säger Inge och visar upp det fina diplom som följde utmärkelsen.

En skogens man

Sista mars gör han sin sista arbetsdag, därefter har han en hel del semesterdagar att ta ut innan han pensionerar sig från skogsarbetet.

– Jag hade som mål att det skulle bli exakt 50 år och det har varit en bra resa, säger Inge.

Men skogen pensionerar han sig inte från, han trivs med att vara ute och har alltid varit mycket i skogen även på fritiden, inte minst under svampturerna tillsammans med frugan Siv.

Silverkvisten

Föreningen Skogen har 8 000 medlemmar, framför allt branschfolk som skogsägare, tjänstemän, maskinförare och företagare. Föreningen har verkat i mer än 130 år för bättre skogar och ett effektivare skogsbruk. Föreningens styrelse delar årligen ut Silverkvistar till personer som på ett regionalt eller lokalt plan gjort värdefulla insatser för skog och skogsbruk.