2016-02-24 06:00

2016-02-24 06:00

Livets största affärer

KRÖNIKA: ELISABETH EKLO

Just nu gäller en stor del av samtal och besök från kommuninvånare till mig och mina kollegor på konsumentrådgivningen i Karlstad klagomål efter ett köp av hus eller begagnad bil. Därför tänkte vi satsa lite extra på att försöka nå ut till presumtiva bil– och husköpare framöver, liksom bilhandlare. Vår erfarenhet är nämligen att en stor del av de motsättningar som kan uppstå efter ett köp har sin grund i allt för stora förväntningar på det som inhandlats hos köparen, särskilt om det som inhandlas är begagnat.

Här har köpare ett ansvar i att noggrant undersöka varan eller fastigheten innan köp. Säljaren bör berätta om och skriva in i avtalet om något är fel eller avviker från normalt skick, just för att undvika onödig irritation och tvister. Många tvister beror som sagt på bristande kommunikation och felaktiga förväntningar.

När jag köper en fastighet är säljaren oftast en privatperson, då gäller ingen konsumentlagstiftning, utan köparen ska gå igenom huset från skorsten till grund och undersöka allt som bara går att undersöka, såvida inte säljaren lovar att något fungerar, till exempel att en kakelugn är godkänd att elda i. Jag förväntas som köpare nämligen göra en synnerligen noggrann genomgång av huset, och har jag inte kunskaper själv bör jag anlita en eller flera besiktningsmän för att fullgöra min undersökningsplikt.

Ett hus som har några år på nacken har i regel brister, normalt slitage är inte fel i lagens mening. Jag kan som köpare klaga på dolda fel, som inte varit möjliga att upptäcka, i 10 år, men om huset är 70 år och inte varit renoverat är det inte mycket som skulle bedömas som fel, det skall också vara oväntat med hänsyn till bland annat husets ålder, pris och skick.

Köper jag en begagnad bil av en bilhandlare gäller konsumentköplagen. Även om jag inte får någon garanti ger konsumentköplagen mig rätt att reklamera fel i 3 år, men felet skall ha funnits när jag köpte bilen. Inte heller här är normalt slitage ett fel, en begagnad bil som gått 15 000 mil och är 7 år kan ha vissa brister.

De första sex månaderna efter köpet är det visserligen säljaren som ska visa att felet inte fanns vid köpet, annars ska denne åtgärda det utan kostnad, men har jag kört exempelvis 500 mil innan felet visade sig är det inte troligt att felet fanns när jag köpte bilen. En säljare som vill undvika en besviken kund bör påtala om något avviker från vad kunden kan vänta sig, och även skriva in det i avtalet.

De funktioner som finns på bilen vid köpet ska jag dock kunna vänta mig fungerar, om det inte framgår av avtalet att de är trasiga. Ju billigare bil och ju fler mil det står på mätaren, desto mer noggrant bör jag gå igenom mitt fynd innan jag slår till, och inte heller förvänta mig alltför många problemfria mil, det är trots allt en begagnad vara. Men hoppas kan jag alltid!

Just nu gäller en stor del av samtal och besök från kommuninvånare till mig och mina kollegor på konsumentrådgivningen i Karlstad klagomål efter ett köp av hus eller begagnad bil. Därför tänkte vi satsa lite extra på att försöka nå ut till presumtiva bil– och husköpare framöver, liksom bilhandlare. Vår erfarenhet är nämligen att en stor del av de motsättningar som kan uppstå efter ett köp har sin grund i allt för stora förväntningar på det som inhandlats hos köparen, särskilt om det som inhandlas är begagnat.

Här har köpare ett ansvar i att noggrant undersöka varan eller fastigheten innan köp. Säljaren bör berätta om och skriva in i avtalet om något är fel eller avviker från normalt skick, just för att undvika onödig irritation och tvister. Många tvister beror som sagt på bristande kommunikation och felaktiga förväntningar.

När jag köper en fastighet är säljaren oftast en privatperson, då gäller ingen konsumentlagstiftning, utan köparen ska gå igenom huset från skorsten till grund och undersöka allt som bara går att undersöka, såvida inte säljaren lovar att något fungerar, till exempel att en kakelugn är godkänd att elda i. Jag förväntas som köpare nämligen göra en synnerligen noggrann genomgång av huset, och har jag inte kunskaper själv bör jag anlita en eller flera besiktningsmän för att fullgöra min undersökningsplikt.

Ett hus som har några år på nacken har i regel brister, normalt slitage är inte fel i lagens mening. Jag kan som köpare klaga på dolda fel, som inte varit möjliga att upptäcka, i 10 år, men om huset är 70 år och inte varit renoverat är det inte mycket som skulle bedömas som fel, det skall också vara oväntat med hänsyn till bland annat husets ålder, pris och skick.

Köper jag en begagnad bil av en bilhandlare gäller konsumentköplagen. Även om jag inte får någon garanti ger konsumentköplagen mig rätt att reklamera fel i 3 år, men felet skall ha funnits när jag köpte bilen. Inte heller här är normalt slitage ett fel, en begagnad bil som gått 15 000 mil och är 7 år kan ha vissa brister.

De första sex månaderna efter köpet är det visserligen säljaren som ska visa att felet inte fanns vid köpet, annars ska denne åtgärda det utan kostnad, men har jag kört exempelvis 500 mil innan felet visade sig är det inte troligt att felet fanns när jag köpte bilen. En säljare som vill undvika en besviken kund bör påtala om något avviker från vad kunden kan vänta sig, och även skriva in det i avtalet.

De funktioner som finns på bilen vid köpet ska jag dock kunna vänta mig fungerar, om det inte framgår av avtalet att de är trasiga. Ju billigare bil och ju fler mil det står på mätaren, desto mer noggrant bör jag gå igenom mitt fynd innan jag slår till, och inte heller förvänta mig alltför många problemfria mil, det är trots allt en begagnad vara. Men hoppas kan jag alltid!