2016-02-05 06:00

2016-02-05 06:00

Emotionell vs Rationell

KRÖNIKA

Det blir konsekvenser när vi för diskussioner enbart utifrån våra känslor! Jag gillar att debattera och diskutera det är utvecklande. På sista tiden har jag observerat en hel del debatter som saknar sunt förnuft, förståelse för varandras olika åsikter och en massa onödiga anklagelser mot de som tycker annorlunda.

Listan kan göras lång på tros debatter som saknar eftertanke; Genus, vargen, flyktingströmmar och ohälsa. Många människor uttrycker sina åsikter i dessa frågor enbart utifrån sina känslor. Det finns alltför ofta inget rationellt utan blir bara en emotionell debatt. Jag är en emotionell människa och påverkas enormt av mina känslor men man måste ju sortera dem och väva in sak argument i debatter som är helt avgörande för vår framtid.

Låtar man sig helt uppslukas av känslorna så blir man ju totalt blind och kan omöjligt ta in en annan människas åsikt och syn på saken. Kom ihåg att det är i dialog med andra människor som vi utvecklas, så låt inte dina känslor hindra dig. Bli vän med dina känslor och förvalta dem klokt istället för att låta dem förblinda dig och tro att svaret är svart eller vitt nästa gång du diskuterar genus, flyktingar etc. Ibland kan det vara svårt att namnge sina känslor men de grundläggande är;

Rädsla, stolthet, ilska, förvåning, skam, avsky, sorg, skuld, kärlek, glädje, nyfikenhet. Inga av dessa är negativa eller positiva i sig-det är vi själva som gör den värderingen. Varje gång vi grips av något- önskningar, en känsla, en impuls, idé eller åsikt som vi inte undersöker-blir vi i praktiken genast fångad av våra invanda handlingsmönster. Det kan vara vanan att dra sig undan och distansera oss i depression eller sorg, eller genom att vi exploderar och kidnappas av våra känslor, och faller huvudstupa in i rädsla eller vrede.

Jag kan ibland bli förvirrad och ha svårt att skilja känslorna åt. Ibland när jag är arg kommer jag på att jag egentligen är ledsen. Jag försöker koppla på mitt logiska tänkande och vara som en fågelskådare, försöka tolka vad jag egentligen känner. Stanna upp du också, känn efter ordentligt, kanske en stor ilska ligger gömd under sorgen. Var intresserad av dina känslor, fråga dig vad de kan bero på? Fördöm dig inte. Försök få distans och observera. Ibland skriver jag dagbok; Så här känner jag- Så här tänker jag- Det här vill jag. De tankar vi tänker förstärker eller förändrar våra känslor och när känslan och intellektet samarbetar blir vi starka.

Att förneka, förtränga eller dämpa känslorna hjälper bara på kor sikt. Känslor är envisa och vet vad de vill. Försöker vi ta bort dem kommer de tillbaka med än större kraft. Du behöver inte blint låta varken dina känslor eller dina tankar styra, utan koppla ihop dem och ta sen ett beslut. Förstör inte din valfrihet, se hela paletten av handlingsmöjligheter. Att kunna känna sina känslor, välja sina tankar och sedan medvetet välja hur man vill handla är att bli en vuxen ansvarstagande människa.

 

 

Listan kan göras lång på tros debatter som saknar eftertanke; Genus, vargen, flyktingströmmar och ohälsa. Många människor uttrycker sina åsikter i dessa frågor enbart utifrån sina känslor. Det finns alltför ofta inget rationellt utan blir bara en emotionell debatt. Jag är en emotionell människa och påverkas enormt av mina känslor men man måste ju sortera dem och väva in sak argument i debatter som är helt avgörande för vår framtid.

Låtar man sig helt uppslukas av känslorna så blir man ju totalt blind och kan omöjligt ta in en annan människas åsikt och syn på saken. Kom ihåg att det är i dialog med andra människor som vi utvecklas, så låt inte dina känslor hindra dig. Bli vän med dina känslor och förvalta dem klokt istället för att låta dem förblinda dig och tro att svaret är svart eller vitt nästa gång du diskuterar genus, flyktingar etc. Ibland kan det vara svårt att namnge sina känslor men de grundläggande är;

Rädsla, stolthet, ilska, förvåning, skam, avsky, sorg, skuld, kärlek, glädje, nyfikenhet. Inga av dessa är negativa eller positiva i sig-det är vi själva som gör den värderingen. Varje gång vi grips av något- önskningar, en känsla, en impuls, idé eller åsikt som vi inte undersöker-blir vi i praktiken genast fångad av våra invanda handlingsmönster. Det kan vara vanan att dra sig undan och distansera oss i depression eller sorg, eller genom att vi exploderar och kidnappas av våra känslor, och faller huvudstupa in i rädsla eller vrede.

Jag kan ibland bli förvirrad och ha svårt att skilja känslorna åt. Ibland när jag är arg kommer jag på att jag egentligen är ledsen. Jag försöker koppla på mitt logiska tänkande och vara som en fågelskådare, försöka tolka vad jag egentligen känner. Stanna upp du också, känn efter ordentligt, kanske en stor ilska ligger gömd under sorgen. Var intresserad av dina känslor, fråga dig vad de kan bero på? Fördöm dig inte. Försök få distans och observera. Ibland skriver jag dagbok; Så här känner jag- Så här tänker jag- Det här vill jag. De tankar vi tänker förstärker eller förändrar våra känslor och när känslan och intellektet samarbetar blir vi starka.

Att förneka, förtränga eller dämpa känslorna hjälper bara på kor sikt. Känslor är envisa och vet vad de vill. Försöker vi ta bort dem kommer de tillbaka med än större kraft. Du behöver inte blint låta varken dina känslor eller dina tankar styra, utan koppla ihop dem och ta sen ett beslut. Förstör inte din valfrihet, se hela paletten av handlingsmöjligheter. Att kunna känna sina känslor, välja sina tankar och sedan medvetet välja hur man vill handla är att bli en vuxen ansvarstagande människa.

 

 

  • HELENA WIKTELIUS