2015-12-09 06:00

2015-12-09 11:30

Bankerna skapar problem

JONNY OHLSSON

Alltfler företagare som står i begrepp att sälja sina företag klagar högljutt över den behandling tilltänkta köpare får av bankerna. Både affärsbankerna och de lokala sparbankerna i Värmland står i fokus för kritiken. Jag har under hösten följt två ärenden där företagens ägare inledningsvis haft fem-sex olika intressenter. Nära nog samtliga försvann efter att banken endera nekade dem förvärvslån eller också beviljade dem ett förvärvslån med kort återbetalningstid, fem-sex år. Flera av låntagarna såg ingen möjlighet att klara återbetalningen på så kort tid.

Vad får nu detta för följder? För det första får inte företagaren, som är på väg mot pension, ingen potentiell köpare av företaget. Företagaren står då inför det svåra beslutet att lägga ned verksamheten. Många viktiga jobb ute i de värmländska kommunerna försvinner. I ett annat fall, som jag också följt på nära håll, gick företagaren så långt att han ställde ut reverser till den tilltänkte köparen och att denne fick betala av i den utsträckning han hade möjlighet.

Jag har talat med några företagsmäklare och de bekräftar de här problemen. Bankerna slår ifrån sig och menar att orsaken till tuffare utlåningsvillkor är myndigheternas krav på högre soliditet och allt högre kostnader för att låna.

Man kan ju stilla undra varför en villaägare får låna enormt mycket pengar med återbetalningstider upp till 30 år, medan personer som vill köpa ett företag krävs på en återbetalningstid på mellan tre-fem år. Banken ser tydligen villan och bostadsrätten som en större säkerhet än det värmländska företaget som köparen vill förvärva.

Tänker banken rätt i det här läget? Det kanske de gör mot bakgrund av de krav de fått på sig av myndigheterna, men på sikt skapar de problem för tillväxten i samhället.

Om företaget A säljs och får leva vidare i västra Värmland kan de flesta anställda säkert räkna med fortsatt arbete. Anställda som på olika sätt skapar affärer med bankerna. Skulle det däremot bli en nedläggning av företaget ökar arbetslösheten och affärerna med bankerna minskar. Kanske något bankerna borde fundera på.

Bankerna borde, trots myndighetskraven, öka risktagandet. Det är tydligen enda sättet att få igenom företagsaffärerna.

Jag vill också ha sagt att det allt emellanåt brister i de bedömningar bankerna gör inför lånebesluten. Bankerna har stora svårigheter att avgöra framtiden för den enskilda produkten, speciellt inom IT-sektorn. Det är också kunskapsbrist när det gäller de kooperativa affärsmodellerna. De gamla hederliga verkstadsprodukterna verkar man däremot ha bergkoll på.

Om bankerna står fast vid dagens lånepolitik måste staten träda in med riskkapital för att få fram fler köpare av företagen som står inför generationsväxling och ägarskiften.

Det här är oerhört viktiga frågor för att skapa fortsatt tillväxt i olika hörn av landet. Det borde också finnas statligt riskkapital för att bedriva en effektiv marknadsföring och öka försäljningen. Detta gäller främst de nystartade företagen som inte har tillräckligt med resurser.

Alltfler företagare som står i begrepp att sälja sina företag klagar högljutt över den behandling tilltänkta köpare får av bankerna. Både affärsbankerna och de lokala sparbankerna i Värmland står i fokus för kritiken. Jag har under hösten följt två ärenden där företagens ägare inledningsvis haft fem-sex olika intressenter. Nära nog samtliga försvann efter att banken endera nekade dem förvärvslån eller också beviljade dem ett förvärvslån med kort återbetalningstid, fem-sex år. Flera av låntagarna såg ingen möjlighet att klara återbetalningen på så kort tid.

Vad får nu detta för följder? För det första får inte företagaren, som är på väg mot pension, ingen potentiell köpare av företaget. Företagaren står då inför det svåra beslutet att lägga ned verksamheten. Många viktiga jobb ute i de värmländska kommunerna försvinner. I ett annat fall, som jag också följt på nära håll, gick företagaren så långt att han ställde ut reverser till den tilltänkte köparen och att denne fick betala av i den utsträckning han hade möjlighet.

Jag har talat med några företagsmäklare och de bekräftar de här problemen. Bankerna slår ifrån sig och menar att orsaken till tuffare utlåningsvillkor är myndigheternas krav på högre soliditet och allt högre kostnader för att låna.

Man kan ju stilla undra varför en villaägare får låna enormt mycket pengar med återbetalningstider upp till 30 år, medan personer som vill köpa ett företag krävs på en återbetalningstid på mellan tre-fem år. Banken ser tydligen villan och bostadsrätten som en större säkerhet än det värmländska företaget som köparen vill förvärva.

Tänker banken rätt i det här läget? Det kanske de gör mot bakgrund av de krav de fått på sig av myndigheterna, men på sikt skapar de problem för tillväxten i samhället.

Om företaget A säljs och får leva vidare i västra Värmland kan de flesta anställda säkert räkna med fortsatt arbete. Anställda som på olika sätt skapar affärer med bankerna. Skulle det däremot bli en nedläggning av företaget ökar arbetslösheten och affärerna med bankerna minskar. Kanske något bankerna borde fundera på.

Bankerna borde, trots myndighetskraven, öka risktagandet. Det är tydligen enda sättet att få igenom företagsaffärerna.

Jag vill också ha sagt att det allt emellanåt brister i de bedömningar bankerna gör inför lånebesluten. Bankerna har stora svårigheter att avgöra framtiden för den enskilda produkten, speciellt inom IT-sektorn. Det är också kunskapsbrist när det gäller de kooperativa affärsmodellerna. De gamla hederliga verkstadsprodukterna verkar man däremot ha bergkoll på.

Om bankerna står fast vid dagens lånepolitik måste staten träda in med riskkapital för att få fram fler köpare av företagen som står inför generationsväxling och ägarskiften.

Det här är oerhört viktiga frågor för att skapa fortsatt tillväxt i olika hörn av landet. Det borde också finnas statligt riskkapital för att bedriva en effektiv marknadsföring och öka försäljningen. Detta gäller främst de nystartade företagen som inte har tillräckligt med resurser.