2015-12-02 06:00

2015-12-02 06:00

Skarpt allvar och vardagsglädje!

KRÖNIKA: CISSI LEIBRING

Swisch, swisch! Håret fladdrar av vinddraget och jag ställer bägge fötterna på medarna och jag njuter. Så sparkar jag till med ena foten igen och det blir ännu mer fart. Det går så det visslar mellan uthusen när jag far fram på sparken för att mata djuren. På handtagen hänger blåa påsar fyllda med hö till hästarna. Det gäller att vara försiktig på halkan.

 

Nu ä dä gôrglint ute, som vi säger i Värmland. Men jag måste också erkänna att det även kan vara till glädje. För det är viktigt att man även försöker ha skoj, så mycket som möjligt i livet. Att man kan hitta den där vardagsglädjen. Och som tiden är just nu, tror jag det är extra viktigt att man försöker väga upp allt det tunga som kommer oss allt närmare med terrorhot och krig.

Man måste försöka få balans i sitt inre. Precis som Sverige också behöver komma mer i balans nu inför ökade terrorhot så att vi inte är så sårbara. Idag är ju hälften av maten vi äter importerad.

Det innebär en stor sårbarhetsrisk. Idag produceras det på tok för lite mat i Sverige. En trend som ständigt ökat sen EU-inträdet och den utvecklingen ser inte ut att minska. Det här rimmar dåligt med FAO:s beräkningar som spår att vi kommer att behöva fördubbla matproduktionen i Världen till år 2050.

 

Nu gäller det för politikerna att övergå från snack till verkstad. Innan det blir skarpt läge. Vi behöver en livsmedelsstrategi som ser till att vi får en stark egen livsmedelsproduktion. Det är farligt att förlita sig på att den fria marknaden ska styra över vilka matvaror som ska finnas i butikerna och än mer allvarlig blir situationen om även frihandelsavtalet med USA går igenom med billigt hormonkött och billig klordoppad kyckling. Måtte det aldrig ske!

Så tar jag nytt tag med sparken och några av fåren står storögda och kikar på mig. De undrar nog vad som flugit i matte som far fram på isen som ett jehu. Men så stannar jag upp, går in i köket och sätter mig vid vedspisen och tänder ett ljus och hela jag fylls med julstämning.

Så tänker jag på att det snart är nytt år och jag ser in i lågan och tänker och hoppas på en ljusare och fridsammare/fredligare framtid med en önskan om värme och MAT till alla!

Swisch, swisch! Håret fladdrar av vinddraget och jag ställer bägge fötterna på medarna och jag njuter. Så sparkar jag till med ena foten igen och det blir ännu mer fart. Det går så det visslar mellan uthusen när jag far fram på sparken för att mata djuren. På handtagen hänger blåa påsar fyllda med hö till hästarna. Det gäller att vara försiktig på halkan.

 

Nu ä dä gôrglint ute, som vi säger i Värmland. Men jag måste också erkänna att det även kan vara till glädje. För det är viktigt att man även försöker ha skoj, så mycket som möjligt i livet. Att man kan hitta den där vardagsglädjen. Och som tiden är just nu, tror jag det är extra viktigt att man försöker väga upp allt det tunga som kommer oss allt närmare med terrorhot och krig.

Man måste försöka få balans i sitt inre. Precis som Sverige också behöver komma mer i balans nu inför ökade terrorhot så att vi inte är så sårbara. Idag är ju hälften av maten vi äter importerad.

Det innebär en stor sårbarhetsrisk. Idag produceras det på tok för lite mat i Sverige. En trend som ständigt ökat sen EU-inträdet och den utvecklingen ser inte ut att minska. Det här rimmar dåligt med FAO:s beräkningar som spår att vi kommer att behöva fördubbla matproduktionen i Världen till år 2050.

 

Nu gäller det för politikerna att övergå från snack till verkstad. Innan det blir skarpt läge. Vi behöver en livsmedelsstrategi som ser till att vi får en stark egen livsmedelsproduktion. Det är farligt att förlita sig på att den fria marknaden ska styra över vilka matvaror som ska finnas i butikerna och än mer allvarlig blir situationen om även frihandelsavtalet med USA går igenom med billigt hormonkött och billig klordoppad kyckling. Måtte det aldrig ske!

Så tar jag nytt tag med sparken och några av fåren står storögda och kikar på mig. De undrar nog vad som flugit i matte som far fram på isen som ett jehu. Men så stannar jag upp, går in i köket och sätter mig vid vedspisen och tänder ett ljus och hela jag fylls med julstämning.

Så tänker jag på att det snart är nytt år och jag ser in i lågan och tänker och hoppas på en ljusare och fridsammare/fredligare framtid med en önskan om värme och MAT till alla!

  • Cissi Leibring