2015-11-04 06:00

2015-11-04 09:35

Varande- eller görande kultur

KRÖNIKA

Vilken kultur har övertaget på din arbetsplats? Är ni för lika? Group thinking kan vara förödande, när en grupp människor blir styrda av sina egna normer så folk slutar tänka kritiskt.

Jag är rädd att jag kommer få sota för denna krönika men det får det vara värt om jag kan få någon att tänka till en extra gång. Jag är dessutom skattebetalare och är mån om att tjänstemän inom kommun, landsting och statliga sektorn gör sitt yttersta på jobbet. Skulle näringslivet haft den löneutveckling som de har skulle många bolag gått i konkurs. Jag vågar påstå att det finns en del som borde ta en ordentligt titt i kalendern och reflektera noga över vilka möten, seminarier, invigningar och åter möten som prioriteras.

Jag är mån om Värmlands tillväxt och det finns en lathet, en bekvämlighet som jag ser infinna sig i en del organisationer. En slags bekväm varandekultur där tempo, action och handlingskraft lyser med sin frånvaro.

Värmland blir omkörda av andra regioner, det är dags för en del att vakna. Jag funderar också på om det verkligen behövs så många anställda som det är idag på Region Värmland, länsstyrelsen och kommuner? Hur mycket skulle vi spara och gynna tillväxten om vi la ut ett par av dessa uppgifter/uppdrag på entreprenörer? Vi egenföretagare skapar också arbetstillfällen, tillför nytt blod och nytt tänk.

Ni som gör ert yttersta, ni som gynnar tillväxten, ni som känner att motorn inom er är på högvarv – tack för det ni gör. Ni som inte gör skillnad borde se er om efter ett annat jobb och ni beslutsfattare på toppen måste bli mycket tuffare vad gäller resultat. Eller är det jag som har för stora förväntningar på människor? Kanske jag har en orealistisk bild av vad prestation, effektivitet och arbetsglädje innebär men jag vill påstå att det är bättre att göra något i stället för att bara prata om vad vi borde göra.

Det jag vill se är ett mer entreprenöriellt arbetssätt i dessa organisationer. Forskning från Handelshögskolan i Stockholm visar att entreprenörskap får människor att känna sig självständiga och kompetenta samt främjar känslan av tillhörighet.

Mitt råd för att skapa en öppen görandekultur i stället för en stereotyp varandekultur är följande; börja gilla varandra mer, se inte bara varandras kunskaper utan lita mer på varandra. Tillit är grunden för att få olika personligheter och organisationer att blomma ut. Fråga inte heller chefen om allt och sluta prata om hur ni borde göra, bara gör! Viktigast av allt är att vi alla måste våga misslyckas lite för att kunna lyckas stort.

Jag är rädd att jag kommer få sota för denna krönika men det får det vara värt om jag kan få någon att tänka till en extra gång. Jag är dessutom skattebetalare och är mån om att tjänstemän inom kommun, landsting och statliga sektorn gör sitt yttersta på jobbet. Skulle näringslivet haft den löneutveckling som de har skulle många bolag gått i konkurs. Jag vågar påstå att det finns en del som borde ta en ordentligt titt i kalendern och reflektera noga över vilka möten, seminarier, invigningar och åter möten som prioriteras.

Jag är mån om Värmlands tillväxt och det finns en lathet, en bekvämlighet som jag ser infinna sig i en del organisationer. En slags bekväm varandekultur där tempo, action och handlingskraft lyser med sin frånvaro.

Värmland blir omkörda av andra regioner, det är dags för en del att vakna. Jag funderar också på om det verkligen behövs så många anställda som det är idag på Region Värmland, länsstyrelsen och kommuner? Hur mycket skulle vi spara och gynna tillväxten om vi la ut ett par av dessa uppgifter/uppdrag på entreprenörer? Vi egenföretagare skapar också arbetstillfällen, tillför nytt blod och nytt tänk.

Ni som gör ert yttersta, ni som gynnar tillväxten, ni som känner att motorn inom er är på högvarv – tack för det ni gör. Ni som inte gör skillnad borde se er om efter ett annat jobb och ni beslutsfattare på toppen måste bli mycket tuffare vad gäller resultat. Eller är det jag som har för stora förväntningar på människor? Kanske jag har en orealistisk bild av vad prestation, effektivitet och arbetsglädje innebär men jag vill påstå att det är bättre att göra något i stället för att bara prata om vad vi borde göra.

Det jag vill se är ett mer entreprenöriellt arbetssätt i dessa organisationer. Forskning från Handelshögskolan i Stockholm visar att entreprenörskap får människor att känna sig självständiga och kompetenta samt främjar känslan av tillhörighet.

Mitt råd för att skapa en öppen görandekultur i stället för en stereotyp varandekultur är följande; börja gilla varandra mer, se inte bara varandras kunskaper utan lita mer på varandra. Tillit är grunden för att få olika personligheter och organisationer att blomma ut. Fråga inte heller chefen om allt och sluta prata om hur ni borde göra, bara gör! Viktigast av allt är att vi alla måste våga misslyckas lite för att kunna lyckas stort.

  • HELENA WIKTELIUS