2017-05-17 11:34

2017-05-17 11:34

Återförenade Åmålsband drar storpublik

ÅMÅL: Lapp på luckan när Saints och Pal Ritz and The Piccolos återförenas

Trots att varken Saints eller Pal Ritz and The Piccolos har släppt nytt material sedan början av 80-talet, så kommer Åmålbanden dra fullt hus när de tillfälligt återförenas på restaurang Sjösidan under lördagskvällen. Omkring 600 biljetter är redan sålda.

– Intresset är större än vad någon av oss vågat tro, säger Pelle Skjervik, frontman i Pal Ritz & and The Piccolos, som bara har lirat ihop en enda gång sedan popgruppen splittrades. Och det var i samband med Karlbergsgymnasiets 40-årsjubileum 2010, vilket börjar bli ett tag sedan.

Ändå verkar det inte finnas några tendenser till ringrost.

– Det känns faktiskt som att komma hem när vi repar. Allt går som på räls, säger Skjervik, som lärde känna bandkollegorna Jimmy Östlund, Janne Svensson och Dan Magnusson nästan direkt när han emigrerade från Norge 1979.

Slips var upptaget

Från början kallade sig gruppen för Slips och var stark influerade av new wave, dåtidens mest trendiga musikgenre. Satsningen visade sig vara ett lyckokast, bokningskalendern blev fullare och fullare, även om ett namnbyte tvingades fram när det visade att ett Malmöband redan hette samma sak.

– Jag ska inte gå in på hur vi kom fram till Pal Ritz and The Piccolos, men det ligger mycket funderande bakom, säger Pelle Skjervik.

Genom flitigt spelande blev den unga och hungriga Åmålsgruppen bland annat uppmärksammade av Expressen, vilket i sin tur gav den kontrakt med skivbolaget Polar. Första skivan var ett samlingsalbum med sex andra nya band. Alla bidrog med två låtar var.

Ledin producerade

– Polar tycket såpass mycket om våra låtar att de ville göra en fullängsskiva med oss. Så vi flyttade till Stockholm och bodde på hotell i tre månader, säger Pelle Skjervik.

Albumet, ”Kyssar och slag”, producerades av Tomas Ledin och släpptes 1983. Därefter följde två års turnerande, från Kalmar till Vilhelmina.

– Polar ville att vi skulle spela in en skiva till, men så blev det aldrig. Jag hade precis blivit pappa och vi tjänade inga pengar på bandet, snarare tvärtom. Vi fick ta lån för att gå runt. Därför valde vi att lägga av, berättar Pelle Skjevik, som är taggad inför återföreningen:

– Det blir nog årets fest i Åmål, om vi bortser från bluesfesten.

Dansbandet Saints är också redo för publikhavet på Sjösidan.

– Det ska bli jätteroligt. Kul att Åmålsborna vill komma och titta på oss gamla gubbar, säger trumslagaren Kent Peterson, som tillsammans med sångaren och saxofonisten Lars Bodqvist är de enda kvarvarande originalmedlemmarna.

Tio år som proffs

Saints bildades 1962 och hade det lite kämpigt i början. Bland annat förbjöds gruppen att spela på vardagskvällar av en nitisk skolrektor, som ansåg att killarna borde sova i stället för att uppträda. Desto bättre gick karriären under 70-talet, då bandet upplevde sin storhetstid. En vanlig vecka genomfördes fem spelningar och semesterperioderna varade bara i tre veckor.

– Vi spelade över hela Sverige, var rätt mycket i Norge, och ibland även i Finland, säger Kent Peterson.

Efter tio år som proffsmusiker började orken ta slut för Saints. Bandmedlemmarna valde att lägga ned heltidssatsningen och satsa på civila karriärer.

– I genomsnitt har vi nog gjort en–två spelningar per år sedan 1982, men nu var det rätt länge sedan sist. Det är klart man lägger av sig lite under uppehållen, men man hittar ganska snabbt tillbaka. Det är lite som att cykla, säger Kent Peterson.

Sedan början av 1990-talet ingår Stefan Jakobson, Jimmy Östlund och Thomas Andersson i Saints. Det är också dessa som Kent Peterson och Lars Bodqvist får sällskap av på Sjösidan.

– Det känns jättebra. Hoppas bara att folk stannar kvar hela kvällen, säger trummisen.

– Intresset är större än vad någon av oss vågat tro, säger Pelle Skjervik, frontman i Pal Ritz & and The Piccolos, som bara har lirat ihop en enda gång sedan popgruppen splittrades. Och det var i samband med Karlbergsgymnasiets 40-årsjubileum 2010, vilket börjar bli ett tag sedan.

Ändå verkar det inte finnas några tendenser till ringrost.

– Det känns faktiskt som att komma hem när vi repar. Allt går som på räls, säger Skjervik, som lärde känna bandkollegorna Jimmy Östlund, Janne Svensson och Dan Magnusson nästan direkt när han emigrerade från Norge 1979.

Slips var upptaget

Från början kallade sig gruppen för Slips och var stark influerade av new wave, dåtidens mest trendiga musikgenre. Satsningen visade sig vara ett lyckokast, bokningskalendern blev fullare och fullare, även om ett namnbyte tvingades fram när det visade att ett Malmöband redan hette samma sak.

– Jag ska inte gå in på hur vi kom fram till Pal Ritz and The Piccolos, men det ligger mycket funderande bakom, säger Pelle Skjervik.

Genom flitigt spelande blev den unga och hungriga Åmålsgruppen bland annat uppmärksammade av Expressen, vilket i sin tur gav den kontrakt med skivbolaget Polar. Första skivan var ett samlingsalbum med sex andra nya band. Alla bidrog med två låtar var.

Ledin producerade

– Polar tycket såpass mycket om våra låtar att de ville göra en fullängsskiva med oss. Så vi flyttade till Stockholm och bodde på hotell i tre månader, säger Pelle Skjervik.

Albumet, ”Kyssar och slag”, producerades av Tomas Ledin och släpptes 1983. Därefter följde två års turnerande, från Kalmar till Vilhelmina.

– Polar ville att vi skulle spela in en skiva till, men så blev det aldrig. Jag hade precis blivit pappa och vi tjänade inga pengar på bandet, snarare tvärtom. Vi fick ta lån för att gå runt. Därför valde vi att lägga av, berättar Pelle Skjevik, som är taggad inför återföreningen:

– Det blir nog årets fest i Åmål, om vi bortser från bluesfesten.

Dansbandet Saints är också redo för publikhavet på Sjösidan.

– Det ska bli jätteroligt. Kul att Åmålsborna vill komma och titta på oss gamla gubbar, säger trumslagaren Kent Peterson, som tillsammans med sångaren och saxofonisten Lars Bodqvist är de enda kvarvarande originalmedlemmarna.

Tio år som proffs

Saints bildades 1962 och hade det lite kämpigt i början. Bland annat förbjöds gruppen att spela på vardagskvällar av en nitisk skolrektor, som ansåg att killarna borde sova i stället för att uppträda. Desto bättre gick karriären under 70-talet, då bandet upplevde sin storhetstid. En vanlig vecka genomfördes fem spelningar och semesterperioderna varade bara i tre veckor.

– Vi spelade över hela Sverige, var rätt mycket i Norge, och ibland även i Finland, säger Kent Peterson.

Efter tio år som proffsmusiker började orken ta slut för Saints. Bandmedlemmarna valde att lägga ned heltidssatsningen och satsa på civila karriärer.

– I genomsnitt har vi nog gjort en–två spelningar per år sedan 1982, men nu var det rätt länge sedan sist. Det är klart man lägger av sig lite under uppehållen, men man hittar ganska snabbt tillbaka. Det är lite som att cykla, säger Kent Peterson.

Sedan början av 1990-talet ingår Stefan Jakobson, Jimmy Östlund och Thomas Andersson i Saints. Det är också dessa som Kent Peterson och Lars Bodqvist får sällskap av på Sjösidan.

– Det känns jättebra. Hoppas bara att folk stannar kvar hela kvällen, säger trummisen.