2016-10-13 12:38

2016-10-13 12:38

En mångfaldskör utan förpliktelser

ÅMÅL: Sång som integrering

I mars i år startade Mångfaldskören under ledning av Ellinor Wiman, och sedan i september är höstterminen igång. Varje tisdagskväll ges i Lindgrenssalen på Karlberg möjlighet till positiva möten och att träna sång och svenska.

Projektet kom till på initiativ av körledaren Ellinor Wiman och är ett samarbete mellan Samverket och Musikskolan. Idén till kören fick hon av en kvinnas berättelse om hur hon tränat svenska genom att sitta och sjunga upprepat.

Utan förpliktelser

– Men jag ville ha två körer i en, så Mångfaldskören är en blandning av Vi-kan-inte-sjunga-kör och Vi-vill-träna-svenska-kör. Det är en kör utan förpliktelser. Man kan komma en gång eller varje gång och vi tränar inte inför något uppträdande. Folk kommer och går och det har varit allt från 80-åringar till barnfamiljer som varit med, säger Ellinor Wiman.

Denna tisdagskväll i början av oktober präglas sångövningarna av ett hösttema. Efter uppvärmning av kropp och röst, där man får prova att tänja rösten för att nå både högt upp och långt ner i källaren och att sträcka på kroppen och plocka äpplen, så används största delen av den timslånga körövningen till att sjunga om ämnen som skogens rikedom, varma kläder, virvlande löv, grödor, träd och grönsaker. Övningar med talkörer blandas med såväl små finstämda lite vemodiga sånger, som humoristiska och pedagogiska sånger där bilder, händer och kroppsrörelser får vara en viktig del. Stämningen är god och koncentrerad.

En kulturell fostran

– Träffar ni inte den rätta tonen så gör det inget, huvudsaken är att ni sjunger, säger körledaren Ellinor Wiman, som ser kören som en träffpunkt mellan vad hon kallar infödda och utfödda, men tycker att det är bra att man på köpet får med sig en kulturell fostran.

Varje körövning avslutas med att hon ber deltagarna resa på sig och gärna gå runt i rummet medan de sjunger Nu går sista visan. Kördeltagarna – där vissa varit med sen starten och någon är ny för dagen – ser ut att trivas även med denna övning.

Samverket ansvarar för det efterföljande fikat, som är lika viktigt som sången i mötet mellan människor. Som avslutning på vårterminen ordnade de även en bussutflykt till Not Quite och genrepet på operan Med näbbar och käkben. Som avslutning på hösten planeras en resa till Les Misérables på Wermland Opera, berättar Kristine Geimure, frivilligsamordnare på Samverket. Hon kom själv från Lettland som volontär för fem år sedan, är nu svensk medborgare och trivs med sitt arbete med integration.

Sen comeback

22-åriga Moutassm Mouhammed från Syrien kom till Sverige för åtta månader sen, går på SFI och vill fortsätta studera. Han hade inte sjungit förut, men hör nu till de som varit med i kören sen starten i mars. Han tycker att det är bra med sång för språkinlärningen, men också att man får chans att träffa och prata med andra. Med sen starten har också paret Eivor och Svenning Leander varit.

– Det är så roligt! Jag har inte sjungit sen gymnasiet, säger Eivor Leander, som också tipsat väninnan Ulla Carlsson om att vara med.

Hoppas på fler

Ellinor Wiman hoppas att fler ska komma med i kören, då antalet har minskat en del sen i våras. Hon tror att många svenskar gärna vill göra en insats för flyktingarnas situation, och tycker att de infödda äldre personer som är med i kören är så välkomnande.

Ellinor Wiman beskriver mångfalden i sin kör som att det är som om livet självt står och häver upp sin röst för mig varje tisdag kväll.

Projektet kom till på initiativ av körledaren Ellinor Wiman och är ett samarbete mellan Samverket och Musikskolan. Idén till kören fick hon av en kvinnas berättelse om hur hon tränat svenska genom att sitta och sjunga upprepat.

Utan förpliktelser

– Men jag ville ha två körer i en, så Mångfaldskören är en blandning av Vi-kan-inte-sjunga-kör och Vi-vill-träna-svenska-kör. Det är en kör utan förpliktelser. Man kan komma en gång eller varje gång och vi tränar inte inför något uppträdande. Folk kommer och går och det har varit allt från 80-åringar till barnfamiljer som varit med, säger Ellinor Wiman.

Denna tisdagskväll i början av oktober präglas sångövningarna av ett hösttema. Efter uppvärmning av kropp och röst, där man får prova att tänja rösten för att nå både högt upp och långt ner i källaren och att sträcka på kroppen och plocka äpplen, så används största delen av den timslånga körövningen till att sjunga om ämnen som skogens rikedom, varma kläder, virvlande löv, grödor, träd och grönsaker. Övningar med talkörer blandas med såväl små finstämda lite vemodiga sånger, som humoristiska och pedagogiska sånger där bilder, händer och kroppsrörelser får vara en viktig del. Stämningen är god och koncentrerad.

En kulturell fostran

– Träffar ni inte den rätta tonen så gör det inget, huvudsaken är att ni sjunger, säger körledaren Ellinor Wiman, som ser kören som en träffpunkt mellan vad hon kallar infödda och utfödda, men tycker att det är bra att man på köpet får med sig en kulturell fostran.

Varje körövning avslutas med att hon ber deltagarna resa på sig och gärna gå runt i rummet medan de sjunger Nu går sista visan. Kördeltagarna – där vissa varit med sen starten och någon är ny för dagen – ser ut att trivas även med denna övning.

Samverket ansvarar för det efterföljande fikat, som är lika viktigt som sången i mötet mellan människor. Som avslutning på vårterminen ordnade de även en bussutflykt till Not Quite och genrepet på operan Med näbbar och käkben. Som avslutning på hösten planeras en resa till Les Misérables på Wermland Opera, berättar Kristine Geimure, frivilligsamordnare på Samverket. Hon kom själv från Lettland som volontär för fem år sedan, är nu svensk medborgare och trivs med sitt arbete med integration.

Sen comeback

22-åriga Moutassm Mouhammed från Syrien kom till Sverige för åtta månader sen, går på SFI och vill fortsätta studera. Han hade inte sjungit förut, men hör nu till de som varit med i kören sen starten i mars. Han tycker att det är bra med sång för språkinlärningen, men också att man får chans att träffa och prata med andra. Med sen starten har också paret Eivor och Svenning Leander varit.

– Det är så roligt! Jag har inte sjungit sen gymnasiet, säger Eivor Leander, som också tipsat väninnan Ulla Carlsson om att vara med.

Hoppas på fler

Ellinor Wiman hoppas att fler ska komma med i kören, då antalet har minskat en del sen i våras. Hon tror att många svenskar gärna vill göra en insats för flyktingarnas situation, och tycker att de infödda äldre personer som är med i kören är så välkomnande.

Ellinor Wiman beskriver mångfalden i sin kör som att det är som om livet självt står och häver upp sin röst för mig varje tisdag kväll.

  • Karin Olsson