2015-10-24 06:00

2015-10-24 06:00

Igenkänningsfaktorn är hög

BÖCKER: En filosofisk bok

Robert Wangeby
”Komma hem”
(Thorén & Lindskog)

Robert Wangeby har skrivit en filosofisk roman om vad som händer när två barndomsvänner, vars liv gått i helt olika riktningar, återkommer till sin barndomsstad och har helt olika syn på etik och moral.

”Komma hem”handlar också om ett Sverige i förändring, där småstadens existens rent av är hotad. I alla fall som livaktigt samhälle, som attraktiv centralort. Åmål får i det här sammanhanget vara småstaden.

Åmålsmiljön är autentisk. Det dricks öl på Kungsberget och hålls hov på Hörnan.

För oss Åmålsbor är igenkänningsfaktorn hög och det skymmer måhända sikten för den historia som Wangeby vill berätta. För han gör det bra och frågeställningen är intressant.

Men vägen fram är onödigt snårig. I uppbyggnaden av boken använder sig Robert Wangeby av ett lite väl krångligt språk och vindlande resonemang. Väl många litteraturreferenser blir det också, för min smak.

När väl den dramatiska historien börjar rulla igång vässas dialogen, som läsare fastnar jag i handlingen och bärs framåt. Det blir till en bra roman.

Boken har ett tämligen öppet slut, som i alla fall lämnar mig med en enda fråga om fortsättningen för Erik Peterson:

Gick han inte till polisen?

Robert Wangeby har skrivit en filosofisk roman om vad som händer när två barndomsvänner, vars liv gått i helt olika riktningar, återkommer till sin barndomsstad och har helt olika syn på etik och moral.

”Komma hem”handlar också om ett Sverige i förändring, där småstadens existens rent av är hotad. I alla fall som livaktigt samhälle, som attraktiv centralort. Åmål får i det här sammanhanget vara småstaden.

Åmålsmiljön är autentisk. Det dricks öl på Kungsberget och hålls hov på Hörnan.

För oss Åmålsbor är igenkänningsfaktorn hög och det skymmer måhända sikten för den historia som Wangeby vill berätta. För han gör det bra och frågeställningen är intressant.

Men vägen fram är onödigt snårig. I uppbyggnaden av boken använder sig Robert Wangeby av ett lite väl krångligt språk och vindlande resonemang. Väl många litteraturreferenser blir det också, för min smak.

När väl den dramatiska historien börjar rulla igång vässas dialogen, som läsare fastnar jag i handlingen och bärs framåt. Det blir till en bra roman.

Boken har ett tämligen öppet slut, som i alla fall lämnar mig med en enda fråga om fortsättningen för Erik Peterson:

Gick han inte till polisen?