2017-10-10 06:00

2017-10-10 06:00

I tranbärens tid

GÄSTKRÖNIKÖREN

Medan min lagvigde for en tur till rikets andra stad, tog jag bärhink och svampkorg och knallade bort till mossen. Tänkte ta de där tranbären jag såg för några veckor sedan och ifall de inte var mogna än kunde jag åtminstone fylla korgen med svamp. Inte svårt i år. Snavade nästan genast över ett gäng vanliga kantareller som nu dristat sig upp efter den torra sommaren.

I tranbärsgrottan var det grannt. Stora vackra bär, mer än jag sett förr. De tar lite längre tid att plocka än lingon för de växer ju ett och ett. De låg ibland rätt djupt nerbäddade i mossan. Men å andra sidan var de så mycket större än lingonen att de strax fyllde upp min lilla plasthink.

Mossen var så vacker. Eftermiddagssolen silade sitt ljus mellan de smala raka tallstammarna vars fötter var omgivna av lingontuvor. Björnmossan var djup och sviktade skönt när jag klev omkring. Det doftade skvattram.

Och så de där sytrådstunna rankorna med små små blad, glest utspridda. Mellan dem de stora halvt genomskinliga bären som pärlor, dinglande på långa skaft. Det var så tyst i skogen. Bara ett halvt nedfallet träd som stödde sig på ett annat knarrade ibland i vinden.

På tillbakavägen repade jag korgen full med trattkantareller. Soppar och riskor är på nedgång, småkryp kalasar nu på kremlor och taggsvampar. De gula trumpetsvamparna väntar i en annan skog. Men en stolt fjällskivling hamnade överst i korgen.

En familj med vackra svampar i ljust dieselturkos med fjällig fot och med en krage om halsen, stod under ett träd. Lite vitt strössel som kokosflingor ovanpå och en vackert knypplad kantspets runt hattkanten. Dem har jag aldrig sett förr? Så vackra, vilken färg! Jag googlade när jag kom hem. Ärggrön kragskivling. Oätlig. Det latinska namnet var vackert.

Har ni förresten sett så många röda flugsvampar vi har i år? Alla är en fröjd för ögat.

Man måste vara väl preparerad mot älgflugorna, förresten. Blixtlåset uppdraget till hakan. En schalett tätt draperad runt ansiktet och ändarna korsade under hakan, därefter knutna i nacken. Myggstift i ansiktet, fästingspray över hela schaletten, runt kragen, ärmkanterna och byxbenen vid stövelskaften.

När jag klev in i skogen kom alla älgflugorna förhoppningsfullt flaxande och gnuggade händerna inför den stundande måltiden men stannade till, rynkade på nosen och försvann. Butiken var stängd.

Susanne Tholin

Medan min lagvigde for en tur till rikets andra stad, tog jag bärhink och svampkorg och knallade bort till mossen. Tänkte ta de där tranbären jag såg för några veckor sedan och ifall de inte var mogna än kunde jag åtminstone fylla korgen med svamp. Inte svårt i år. Snavade nästan genast över ett gäng vanliga kantareller som nu dristat sig upp efter den torra sommaren.

I tranbärsgrottan var det grannt. Stora vackra bär, mer än jag sett förr. De tar lite längre tid att plocka än lingon för de växer ju ett och ett. De låg ibland rätt djupt nerbäddade i mossan. Men å andra sidan var de så mycket större än lingonen att de strax fyllde upp min lilla plasthink.

Mossen var så vacker. Eftermiddagssolen silade sitt ljus mellan de smala raka tallstammarna vars fötter var omgivna av lingontuvor. Björnmossan var djup och sviktade skönt när jag klev omkring. Det doftade skvattram.

Och så de där sytrådstunna rankorna med små små blad, glest utspridda. Mellan dem de stora halvt genomskinliga bären som pärlor, dinglande på långa skaft. Det var så tyst i skogen. Bara ett halvt nedfallet träd som stödde sig på ett annat knarrade ibland i vinden.

På tillbakavägen repade jag korgen full med trattkantareller. Soppar och riskor är på nedgång, småkryp kalasar nu på kremlor och taggsvampar. De gula trumpetsvamparna väntar i en annan skog. Men en stolt fjällskivling hamnade överst i korgen.

En familj med vackra svampar i ljust dieselturkos med fjällig fot och med en krage om halsen, stod under ett träd. Lite vitt strössel som kokosflingor ovanpå och en vackert knypplad kantspets runt hattkanten. Dem har jag aldrig sett förr? Så vackra, vilken färg! Jag googlade när jag kom hem. Ärggrön kragskivling. Oätlig. Det latinska namnet var vackert.

Har ni förresten sett så många röda flugsvampar vi har i år? Alla är en fröjd för ögat.

Man måste vara väl preparerad mot älgflugorna, förresten. Blixtlåset uppdraget till hakan. En schalett tätt draperad runt ansiktet och ändarna korsade under hakan, därefter knutna i nacken. Myggstift i ansiktet, fästingspray över hela schaletten, runt kragen, ärmkanterna och byxbenen vid stövelskaften.

När jag klev in i skogen kom alla älgflugorna förhoppningsfullt flaxande och gnuggade händerna inför den stundande måltiden men stannade till, rynkade på nosen och försvann. Butiken var stängd.

Susanne Tholin