2017-09-09 06:00

2017-09-09 06:00

Välförtjänt platta för Ebbe på torget

Ett mycket bra initiativ av kommunen att uppvakta Ebbe på torget med något bestående, en graverad stenplatta. Tänk att han tjänat Åmålsbor som torgförsäljare varje år i 62 år! Det går nästan inte att ta in. Och trots sina många, många år i Åmål har han inte slipat ned sin göteborgska det minsta. Det är också respekt.

Jag gjorde min första intervju med Ebbe på torget 1986. Det var standardreportage för en sommarvikarie då. Ett lika säkert kort som campingreportagen.

Det var på den tiden PD hade sommartorka...

För oss är det gott med trogna annonsörer. Fortfarande kommer han då och då inknallande till Ann-Britt i PD-receptionen för att sätta in en liten annons. Alltid lika vänlige och trevlige Ebbe.

Många har hyllat beslutet att uppmärksamma Ebbe på torget. Någon tyckte rent av att det borde ha gjorts i form av en staty. Men ska torget numera heta Torget Ebbe på torget – är det rätt uppfattat?

Fluktare och flåsare, kallades de väl förr. Nu har även telefonflåsarnas – de som ringer anonymt till damer och gärna vill meddela sig i sexuella ärenden – metoder förfinats. SR Halland rapporterar om en man som utger sig från att var från SCB och ställer närgångna frågor om kvinnornas sexliv.

Vaket och alert av denne flåsare, då samtalen sammanfaller att Folkhälsomyndigheten skickar ut en stor sexenkät till 50 000 slumpvis utvalda svenskar.

Telefonflåsaren missade dock jämlikhetsaspekten och valde helt bort män ur ”undersökningen”.

Kakepeck. Smaka på det ordet! Ett ord jag inte använt på många år, men som dök upp ur hjärnbarken när jag såg en bild på härligt nybakade tekakor som Trygge Lihv lagt ut på Facebook. Strax före lunch, dessutom.

När det vankas tekakor använder sig Tryggves fru ”naturligtvis” av en kakepeck. Som är dalsländska och värmländska för brödnagg. Ett inte alls lika gemytligt ord.

”Kakepeck, kakepeck...”, sa mormor och daskade oss kärvänligt i rompa.

Gamle Ola Månsson från Göinge i sällskap med sin käring möter en bekant.

– Hörrö, Ola, ska inte ni tvau snart fira guldbröllop?

– Jo, svarar Ola, det ska vi göra om tre år – om ho lever!

Ett mycket bra initiativ av kommunen att uppvakta Ebbe på torget med något bestående, en graverad stenplatta. Tänk att han tjänat Åmålsbor som torgförsäljare varje år i 62 år! Det går nästan inte att ta in. Och trots sina många, många år i Åmål har han inte slipat ned sin göteborgska det minsta. Det är också respekt.

Jag gjorde min första intervju med Ebbe på torget 1986. Det var standardreportage för en sommarvikarie då. Ett lika säkert kort som campingreportagen.

Det var på den tiden PD hade sommartorka...

För oss är det gott med trogna annonsörer. Fortfarande kommer han då och då inknallande till Ann-Britt i PD-receptionen för att sätta in en liten annons. Alltid lika vänlige och trevlige Ebbe.

Många har hyllat beslutet att uppmärksamma Ebbe på torget. Någon tyckte rent av att det borde ha gjorts i form av en staty. Men ska torget numera heta Torget Ebbe på torget – är det rätt uppfattat?

Fluktare och flåsare, kallades de väl förr. Nu har även telefonflåsarnas – de som ringer anonymt till damer och gärna vill meddela sig i sexuella ärenden – metoder förfinats. SR Halland rapporterar om en man som utger sig från att var från SCB och ställer närgångna frågor om kvinnornas sexliv.

Vaket och alert av denne flåsare, då samtalen sammanfaller att Folkhälsomyndigheten skickar ut en stor sexenkät till 50 000 slumpvis utvalda svenskar.

Telefonflåsaren missade dock jämlikhetsaspekten och valde helt bort män ur ”undersökningen”.

Kakepeck. Smaka på det ordet! Ett ord jag inte använt på många år, men som dök upp ur hjärnbarken när jag såg en bild på härligt nybakade tekakor som Trygge Lihv lagt ut på Facebook. Strax före lunch, dessutom.

När det vankas tekakor använder sig Tryggves fru ”naturligtvis” av en kakepeck. Som är dalsländska och värmländska för brödnagg. Ett inte alls lika gemytligt ord.

”Kakepeck, kakepeck...”, sa mormor och daskade oss kärvänligt i rompa.

Gamle Ola Månsson från Göinge i sällskap med sin käring möter en bekant.

– Hörrö, Ola, ska inte ni tvau snart fira guldbröllop?

– Jo, svarar Ola, det ska vi göra om tre år – om ho lever!