2017-09-07 06:00

2017-09-07 06:00

Vårdpyramiden fungerar inte

För en tid sedan hade jag anledning att besöka akutmottagningen på Näl i Trollhättan. Inte för egen del, men som medföljare. Rapporterna om orimliga och patientfarliga väntetider på akutsjukhusen fyllde mig med viss bävan. Men på Näl gick det smidigt och bra. Mottagningen föreföll fungera väl.

Detta var en vardaglig förmiddag. Jag satt i väntrummet ungefär en timma innan jag vandrade ut i den bleka höstsolen. Under denna timma kom ett tiotal patienter. En man som ramlat och slagit sig i huvudet kom med poliseskort. Någon i rullstol. Alla övriga gick, så att säga, för egen maskin. Ingen ambulanstransport. Min amatörmässiga och ytliga bedömning, jag betonar det, sade mig att de flesta nog hade kunnat tas emot på en vårdcentral. Men nu blev det akuten.

Åtskilliga sjukvårdspolitiker har kämpat för ett vända vårdpyramiden så att vårdcentralerna skall vara den breda sjukvården i botten på pyramiden och den smalare specialiserade sjukhusvården i toppen. Så fungerar det knappast. Vårdcentralerna är ofta underbemannade, patienterna har svårt att få en och samma läkare, öppettiderna är inte patientvänliga, väntetiderna kan vara långa och telefonköerna hopplösa med sina knapptryckningar. Internationella jämförelser visar att vårdköerna ringlar längre här än i många andra jämförbara länder.

Sedan 1990-talet har befolkningen ökat. Liksom äldre med allt större vårdbehov. Samtidigt har nära 10 000 vårdplatser försvunnit från den svenska sjukvården. Det är ingen naturkatastrof som gjort detta. Akutsjukvården har slimmats kraftigt. Det har varit en medveten strategi. Men detta har som förutsättning haft ett nät av väl fungerande vårdcentraler och hemsjukvård. Så har det inte varit. Och resultatet är akutmottagningar som ibland rapporteras befinna sig i kaos, patienter som kan bli kvar där i flera dygn i väntan på vårdplats, och riskerar att inte få den vård de är i behov av, alla vrår och rum är fyllda med sängar. Och väl på plats på en vårdavdelning får många patienter flytta mellan avdelningar. Viktig information går förlorad. Och sjukvårdspersonal slår larm om en pågående normförskjutning bort från god vård.

Den nationella vårdgarantin anger sju dagars väntetid som maximum för besök hos allmänläkare inom primärvården. I sitt sommartal sade centerns Annie Lööf att ”det skall ta högst tre dagar innan man får träffa en läkare på sin vårdcentral. Gärna kortare.” Det är en god ambition. Men för låg.

Då blir det akuten.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn

För en tid sedan hade jag anledning att besöka akutmottagningen på Näl i Trollhättan. Inte för egen del, men som medföljare. Rapporterna om orimliga och patientfarliga väntetider på akutsjukhusen fyllde mig med viss bävan. Men på Näl gick det smidigt och bra. Mottagningen föreföll fungera väl.

Detta var en vardaglig förmiddag. Jag satt i väntrummet ungefär en timma innan jag vandrade ut i den bleka höstsolen. Under denna timma kom ett tiotal patienter. En man som ramlat och slagit sig i huvudet kom med poliseskort. Någon i rullstol. Alla övriga gick, så att säga, för egen maskin. Ingen ambulanstransport. Min amatörmässiga och ytliga bedömning, jag betonar det, sade mig att de flesta nog hade kunnat tas emot på en vårdcentral. Men nu blev det akuten.

Åtskilliga sjukvårdspolitiker har kämpat för ett vända vårdpyramiden så att vårdcentralerna skall vara den breda sjukvården i botten på pyramiden och den smalare specialiserade sjukhusvården i toppen. Så fungerar det knappast. Vårdcentralerna är ofta underbemannade, patienterna har svårt att få en och samma läkare, öppettiderna är inte patientvänliga, väntetiderna kan vara långa och telefonköerna hopplösa med sina knapptryckningar. Internationella jämförelser visar att vårdköerna ringlar längre här än i många andra jämförbara länder.

Sedan 1990-talet har befolkningen ökat. Liksom äldre med allt större vårdbehov. Samtidigt har nära 10 000 vårdplatser försvunnit från den svenska sjukvården. Det är ingen naturkatastrof som gjort detta. Akutsjukvården har slimmats kraftigt. Det har varit en medveten strategi. Men detta har som förutsättning haft ett nät av väl fungerande vårdcentraler och hemsjukvård. Så har det inte varit. Och resultatet är akutmottagningar som ibland rapporteras befinna sig i kaos, patienter som kan bli kvar där i flera dygn i väntan på vårdplats, och riskerar att inte få den vård de är i behov av, alla vrår och rum är fyllda med sängar. Och väl på plats på en vårdavdelning får många patienter flytta mellan avdelningar. Viktig information går förlorad. Och sjukvårdspersonal slår larm om en pågående normförskjutning bort från god vård.

Den nationella vårdgarantin anger sju dagars väntetid som maximum för besök hos allmänläkare inom primärvården. I sitt sommartal sade centerns Annie Lööf att ”det skall ta högst tre dagar innan man får träffa en läkare på sin vårdcentral. Gärna kortare.” Det är en god ambition. Men för låg.

Då blir det akuten.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn