2017-09-02 10:00

2017-09-02 10:00

Äventyr med jordknölar

GÄSTKRÖNIKÖREN: Bibbi Moberg Aregarn

Nu så här i september månad börjar ett av våra viktigaste födoämnen likna så som jag tycker att de ska se ut och smaka. Jag tänker naturligtvis på potatisen.

Jag har aldrig varit någon älskare av färsk potatis, är lika förvånad varje midsommar då de dyker upp. Små kulor som i mitt tycke inte smakar något. Jag ber om ursäkt till alla som älskar dessa. Smaken är som baken, delad, som det heter.

Mina potatisar ska vara lite äldre och större, då är de godast. När jag och maken hade sommarstuga i Arvika, så fick maken för sig att vi skulle sätta potatis. Jag var inte ett dugg intresserad av detta, men som den lydiga hustrun jag var, så gav jag med mig.

Nu skulle det hyras en jordfräs som skulle användas för att gräva upp en fyrkant där vi skulle sätta vår potatis. Vi inhandlade en påse med sättpotatis, jag tyckte den var dyr, det tyckte inte maken. Han påpekade att vi kommer att få många fler när vi tar upp dem.

När det var dags att sätta potatisen så ville maken att vi skulle mäta mellan varje potatis som sattes. Det skulle se snyggt ut när potatisblasten kom upp.

Jag som växt upp på landet och varit tvungen att krypa i potatisland redan som småflicka, tyckte detta var att överdriva, men naturligtvis gav jag med mig. Potatisen kom i jorden och sedan kom regnet, som det brukar göra på sommaren. Det regnade mycket den sommaren!

En av sönerna kom på besök och på den tiden hade han två stora hundar. Det första han gjorde var att släppa ut hundarna ur bilen så de skulle få lite motion efter timmar i en bil. Två glada hundar rusade runt och hamnade i vårt fina potatisland. Det blev lite rörigt potatisen flyttade sig åt både höger och vänster.

När det sedan blev tid att skörda så var det ett vått arbete efter allt regn. Vi fick tvätta och torka varje potatis och inte var det många som vi fick upp. Jag frågade maken lite spydigt: Var är all potatis vi skulle få?

Efter detta sattes ingen mer potatis, utan våra färska potatisar inhandlades i butik. Billigt, enkelt och bra.

I sommar har jag varit på besök i Varberg där sonen har en husvagn som sommarstuga. Ja, han fick naturligtvis komma till Åmål och hämta sin mor, för som vanligt sa kommunen stopp och belägg, utan föreslog att jag skulle åka tåg.

Att åka tåg med permobil visade sig vara uteslutet. SJ meddelade att de inte tar permobiler på tåget. De är för stora för tågresor. Men kommunen har sina egna regler.

Det var trevligt att bo i husvagn. Allt var så praktiskt anordnat och jag blev uppassad och fick hjälp av sonen. Han hade planerat att ha ett kalas och samla hela familjen. De bor runt om så detta var inga problem.

En eftermiddag ringde en kvinnlig bekant och annonserade sin ankomst. Då frågade hon om han ville ha en hink med potatis. Vi tyckte då att det var ju bra, när vi skulle ha så många gäster.

Bekantingen kom med en potatishink, det var bara det, att det var en hink som potatisblasten stack upp i. Vi tackade glatt och sedan skördade vi denna hink. Det var sex potatisar i den. Dem skänkte vi till min kära svåger, han är en stor älskare av färsk potatis, Så på det viset kom de ju till nytta. Sedan inköptes det potatis i en närliggande butik.

Jag har aldrig varit någon älskare av färsk potatis, är lika förvånad varje midsommar då de dyker upp. Små kulor som i mitt tycke inte smakar något. Jag ber om ursäkt till alla som älskar dessa. Smaken är som baken, delad, som det heter.

Mina potatisar ska vara lite äldre och större, då är de godast. När jag och maken hade sommarstuga i Arvika, så fick maken för sig att vi skulle sätta potatis. Jag var inte ett dugg intresserad av detta, men som den lydiga hustrun jag var, så gav jag med mig.

Nu skulle det hyras en jordfräs som skulle användas för att gräva upp en fyrkant där vi skulle sätta vår potatis. Vi inhandlade en påse med sättpotatis, jag tyckte den var dyr, det tyckte inte maken. Han påpekade att vi kommer att få många fler när vi tar upp dem.

När det var dags att sätta potatisen så ville maken att vi skulle mäta mellan varje potatis som sattes. Det skulle se snyggt ut när potatisblasten kom upp.

Jag som växt upp på landet och varit tvungen att krypa i potatisland redan som småflicka, tyckte detta var att överdriva, men naturligtvis gav jag med mig. Potatisen kom i jorden och sedan kom regnet, som det brukar göra på sommaren. Det regnade mycket den sommaren!

En av sönerna kom på besök och på den tiden hade han två stora hundar. Det första han gjorde var att släppa ut hundarna ur bilen så de skulle få lite motion efter timmar i en bil. Två glada hundar rusade runt och hamnade i vårt fina potatisland. Det blev lite rörigt potatisen flyttade sig åt både höger och vänster.

När det sedan blev tid att skörda så var det ett vått arbete efter allt regn. Vi fick tvätta och torka varje potatis och inte var det många som vi fick upp. Jag frågade maken lite spydigt: Var är all potatis vi skulle få?

Efter detta sattes ingen mer potatis, utan våra färska potatisar inhandlades i butik. Billigt, enkelt och bra.

I sommar har jag varit på besök i Varberg där sonen har en husvagn som sommarstuga. Ja, han fick naturligtvis komma till Åmål och hämta sin mor, för som vanligt sa kommunen stopp och belägg, utan föreslog att jag skulle åka tåg.

Att åka tåg med permobil visade sig vara uteslutet. SJ meddelade att de inte tar permobiler på tåget. De är för stora för tågresor. Men kommunen har sina egna regler.

Det var trevligt att bo i husvagn. Allt var så praktiskt anordnat och jag blev uppassad och fick hjälp av sonen. Han hade planerat att ha ett kalas och samla hela familjen. De bor runt om så detta var inga problem.

En eftermiddag ringde en kvinnlig bekant och annonserade sin ankomst. Då frågade hon om han ville ha en hink med potatis. Vi tyckte då att det var ju bra, när vi skulle ha så många gäster.

Bekantingen kom med en potatishink, det var bara det, att det var en hink som potatisblasten stack upp i. Vi tackade glatt och sedan skördade vi denna hink. Det var sex potatisar i den. Dem skänkte vi till min kära svåger, han är en stor älskare av färsk potatis, Så på det viset kom de ju till nytta. Sedan inköptes det potatis i en närliggande butik.