2017-08-05 06:00

2017-08-05 06:00

Ett år äldre har jag blivit

GÄSTKRÖNIKÖREN: Bibbi Moberg Aregarn

Ålder är alltid ett kärt ämne. Man blir ett helt år äldre varje år och ett helt år är mycket det!

Med ålder kommer förvirringen som ett brev på posten. Nu för tiden använder jag flitigt minneslappar, små gula lappar och en dagbok med påminnelser om vad som ska ske i framtiden, så numera jag känner mig som en riktig ”lapplisa”.

På lapparna står vilka möten jag ska på och när och hur och vad som är slut i kylskåp och skafferi. Och dessa två ställen i mitt kök behöver ofta lite påfyllning. Att det blir tomt i kylskåpet är förvånande, för jag tycker att jag fyller på där ofta.

Jag har kommit på en bra lösning för att kunna klara inköpen själv. Sonen hjälper mig med det mesta, med jag tycker mycket om att handla. Jag tar min permobil och så har jag en stor väska mellan mina fötter. Och så skannar jag mina varor så allt går smidigt, alla butiker har visserligen inte tillgång till skanning, men detta kommer nog att bli mer och mer vanligt. Jag brukar ha en inköpslista med för att underlätta inköpen, så det brukar gå bra. Men det kan gå lite på tok när man glömmer lappen hemma och detta händer rätt ofta. Det händer i bland att jag får vända och åka hem och hämta min lista för jag kommer inte i håg ett dyft vad jag skulle inhandla. Då kanske jag får leta en bra stund innan lappen ger sig till känna. Kanske lappen har försvunnit eller har hamnat på ett ställe den inte ska vara.

Detta minne – var har det tagit vägen, tro – det verkar försvinna ibland. Men det är nog åldern och det är ju inte så konstigt jag är ju gammal.

Lappen hittades naturligtvis senare på kylskåpsdörren. Där fanns också en påminnelse om ett läkarbesök, men som tur var detta besök inte fören veckan därpå, så jag missade inte denna så viktiga tid.

Om nu man kan anse detta med läkarbesök viktigt, det är som att spela på lotteri numera när sådana besök ska genomföras. Vilken doktor som man får träffa, det vet ingen, det är med stor spänning man sitter och väntar på att bli uppropad. Har man tur så kan man träffa på en doktor som är kvar mer är en vecka.

Jag har svårt att förstå att ingen vill stanna kvar i vårt underbara stad, själv vill jag inte flytta på mig en meter ens. Ja, det skulle i så fall vara till trygghetsboendet och dit är det lite längre, men ändå ganska nära.

Här i Åmål är det tryggt att leva och bo på gamla dagar och här känner alla alla. Och det bästa med att leva i en liten stad är att när du själv inte vet vad du gör vet någon annan det...

Ålder är alltid ett kärt ämne. Man blir ett helt år äldre varje år och ett helt år är mycket det!

Med ålder kommer förvirringen som ett brev på posten. Nu för tiden använder jag flitigt minneslappar, små gula lappar och en dagbok med påminnelser om vad som ska ske i framtiden, så numera jag känner mig som en riktig ”lapplisa”.

På lapparna står vilka möten jag ska på och när och hur och vad som är slut i kylskåp och skafferi. Och dessa två ställen i mitt kök behöver ofta lite påfyllning. Att det blir tomt i kylskåpet är förvånande, för jag tycker att jag fyller på där ofta.

Jag har kommit på en bra lösning för att kunna klara inköpen själv. Sonen hjälper mig med det mesta, med jag tycker mycket om att handla. Jag tar min permobil och så har jag en stor väska mellan mina fötter. Och så skannar jag mina varor så allt går smidigt, alla butiker har visserligen inte tillgång till skanning, men detta kommer nog att bli mer och mer vanligt. Jag brukar ha en inköpslista med för att underlätta inköpen, så det brukar gå bra. Men det kan gå lite på tok när man glömmer lappen hemma och detta händer rätt ofta. Det händer i bland att jag får vända och åka hem och hämta min lista för jag kommer inte i håg ett dyft vad jag skulle inhandla. Då kanske jag får leta en bra stund innan lappen ger sig till känna. Kanske lappen har försvunnit eller har hamnat på ett ställe den inte ska vara.

Detta minne – var har det tagit vägen, tro – det verkar försvinna ibland. Men det är nog åldern och det är ju inte så konstigt jag är ju gammal.

Lappen hittades naturligtvis senare på kylskåpsdörren. Där fanns också en påminnelse om ett läkarbesök, men som tur var detta besök inte fören veckan därpå, så jag missade inte denna så viktiga tid.

Om nu man kan anse detta med läkarbesök viktigt, det är som att spela på lotteri numera när sådana besök ska genomföras. Vilken doktor som man får träffa, det vet ingen, det är med stor spänning man sitter och väntar på att bli uppropad. Har man tur så kan man träffa på en doktor som är kvar mer är en vecka.

Jag har svårt att förstå att ingen vill stanna kvar i vårt underbara stad, själv vill jag inte flytta på mig en meter ens. Ja, det skulle i så fall vara till trygghetsboendet och dit är det lite längre, men ändå ganska nära.

Här i Åmål är det tryggt att leva och bo på gamla dagar och här känner alla alla. Och det bästa med att leva i en liten stad är att när du själv inte vet vad du gör vet någon annan det...