2017-06-22 06:00

2017-06-22 06:00

Högsäsong för barnäktenskap

Sol, sommar och skollov! För de flesta unga är detta en ljus sida av livet. Men inte för alla. Sommaren är också en högsäsong för barnäktenskap. För en del unga flickor kommer sommarlovet att bli fyllt av ångest och skräck. De riskerar att mot sin vilja tvingas iväg från Sverige för att förlovas eller giftas bort med någon de aldrig träffat. När höstterminen börjar kommer deras skolbänk att stå tom.

Så ser det alltså ut i Sverige, i de så kallade hederskulturerna. Göteborgs-Posten har nyligen haft en reportageserie som visar hur främst unga kvinnor i de nordöstra stadsdelarna, ett par timmars bilresa på E45 från Åmål, får leva ett liv där varje steg kontrolleras. (Det kan annars räcka med att stanna i Trollhättan och Kronogården.) Deras livsval är starkt begränsat. På gatorna kan de möta självutnämnda kontrollanter som har synpunkter på deras klädsel. Bio eller simundervisning är inte att tänka på. Vi har områden i vår omgivning där allt vad arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, liberaler och andra kämpat i århundraden för, betraktas som stötande och klandervärt. Kvinnors fria livsval har backat minst ett sekel.

En gång i tiden tillhörde jag en statlig utredning som hade till uppgift att sätta punkt för en politik som innebär assimilation, det vill säga att nya svenskar helt måste anpassa sig till det svenska. Istället skulle det handla om integration; möjligheten att ta med sig delar av sin egen kultur in i det nya samhället. Men vi skrev särskilt om värderingar som måste accepteras i Sverige, och bland dessa strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Inte kunde vi drömma om att hedersförtrycket mot kvinnor skulle få den omfattningen som det faktiskt nu fått. Den praktiska politiken blev inte tillräckligt tydlig.

Men nyligen talade moderatledaren Anna Kinberg Batra vid politikerveckan i invandrartäta Järva i nordvästra Stockholm. Hennes budskap till män som begränsar kvinnor var lika hårt som tydligt: ”De finns de som fått för sig att man kan hindra kvinnor och flickor från att leva sina liv. Men det får man faktiskt inte göra i Sverige, inte av några skäl. Inte kulturella, religiösa eller andra. Där måste vi vara glasklara och säga ifrån. Och till dem som bränner bilar, kastar sten på poliser, kör in bilar i butiker eller skjuter på öppen gata – ni hör inte hemma här.”

Så måste det sägas. Det är bra att ledande politiker sätter ned foten.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn

Sol, sommar och skollov! För de flesta unga är detta en ljus sida av livet. Men inte för alla. Sommaren är också en högsäsong för barnäktenskap. För en del unga flickor kommer sommarlovet att bli fyllt av ångest och skräck. De riskerar att mot sin vilja tvingas iväg från Sverige för att förlovas eller giftas bort med någon de aldrig träffat. När höstterminen börjar kommer deras skolbänk att stå tom.

Så ser det alltså ut i Sverige, i de så kallade hederskulturerna. Göteborgs-Posten har nyligen haft en reportageserie som visar hur främst unga kvinnor i de nordöstra stadsdelarna, ett par timmars bilresa på E45 från Åmål, får leva ett liv där varje steg kontrolleras. (Det kan annars räcka med att stanna i Trollhättan och Kronogården.) Deras livsval är starkt begränsat. På gatorna kan de möta självutnämnda kontrollanter som har synpunkter på deras klädsel. Bio eller simundervisning är inte att tänka på. Vi har områden i vår omgivning där allt vad arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, liberaler och andra kämpat i århundraden för, betraktas som stötande och klandervärt. Kvinnors fria livsval har backat minst ett sekel.

En gång i tiden tillhörde jag en statlig utredning som hade till uppgift att sätta punkt för en politik som innebär assimilation, det vill säga att nya svenskar helt måste anpassa sig till det svenska. Istället skulle det handla om integration; möjligheten att ta med sig delar av sin egen kultur in i det nya samhället. Men vi skrev särskilt om värderingar som måste accepteras i Sverige, och bland dessa strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Inte kunde vi drömma om att hedersförtrycket mot kvinnor skulle få den omfattningen som det faktiskt nu fått. Den praktiska politiken blev inte tillräckligt tydlig.

Men nyligen talade moderatledaren Anna Kinberg Batra vid politikerveckan i invandrartäta Järva i nordvästra Stockholm. Hennes budskap till män som begränsar kvinnor var lika hårt som tydligt: ”De finns de som fått för sig att man kan hindra kvinnor och flickor från att leva sina liv. Men det får man faktiskt inte göra i Sverige, inte av några skäl. Inte kulturella, religiösa eller andra. Där måste vi vara glasklara och säga ifrån. Och till dem som bränner bilar, kastar sten på poliser, kör in bilar i butiker eller skjuter på öppen gata – ni hör inte hemma här.”

Så måste det sägas. Det är bra att ledande politiker sätter ned foten.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn