2017-05-09 06:00

2017-05-09 06:00

Återgår marken till kommunen?

Hur är läget egentligen med de storstilade planerna för Norra Hamnplan och dess Åmåls Brygga? Byggnationen mötte en del motstånd. Så alla är väl inte så ledsna över stilleståndet?

Bakgrunden är att Åmåls kommun sålde en viktig del av stadens centrum för en spottstyver. Stor enighet rådde i fullmäktige om denna satsning. Exploatörerna har därefter lagt ner stora summor för en ambitiös projektering. Folk hade redan teckna sig för lägenheter när allt gick i stå.

Och vad sker nu? Om det inte blir något av inom rimlig tid? Det måtte väl finnas en sedvanlig klausul om att försäljningen då hävs och att marken återgår i Åmålsbornas ägo? Vi kan inte ha en stor del av centrum som skvalpar omkring vind för våg.

 

Ett annat storslaget projekt som kom av sig är Höganäs. Nu hoppas nya ägaren Sötsjöbaden att de resterande tomterna där ska bli bebyggda och området får sjudande liv.

Som spindel i nätet finns ständigt aktive och optimistiske Herman Peterson. Denne var med även när Åmåls Brygga var ung. Nu är planerna att locka storstadsbor att slå ner sina bopålar i Höganäsbergen med dess friska luft och utsikt över vår stora sjö.

Det vore skönt om det blev en smula framgång där ute för Peterson & co. Men då fordras oöverträffad marknadsföring.

 

Åmåls gator är just nu föremål för stort intresse på Facebook. Detta sedan Bengt Hagström gett sig den på att fotografera alla stans gator. Och publicera dem i den offentliga Facebook-gruppen ”Åmålsidan – Dåtid och nutid” – med en minihistorik över minsta stump. Dagsnoteringen är att 93 av 195 gator nu är avklarade.

Folk som beträtt gatorna hänger på och berättar. T.ex. redogör Ivar Torevik (som numera dragit åt Värmland till) öppenhjärtigt om en episod i backen på Nybrogatan. Något påverkad av starka drycker ramlade han en gång med sin cykel och blev liggande med velocipeden över sig. Två kända poliskonstaplar dök strax upp. Så var det på den tiden.

– Hur är det här då?

– Jag blev trött och fick lägga mig att vila.

– Jaha, vi förstår, sa ena konstapeln. Och så drog du cykeln över dig för att inte frysa?

Allt slutade med att han fick skjuts hem av polisen. Cykeln i bakluckan. Så var det på den tiden. Och förresten säkert ibland även nuförtiden.

Sune Tholin

 

 

Bakgrunden är att Åmåls kommun sålde en viktig del av stadens centrum för en spottstyver. Stor enighet rådde i fullmäktige om denna satsning. Exploatörerna har därefter lagt ner stora summor för en ambitiös projektering. Folk hade redan teckna sig för lägenheter när allt gick i stå.

Och vad sker nu? Om det inte blir något av inom rimlig tid? Det måtte väl finnas en sedvanlig klausul om att försäljningen då hävs och att marken återgår i Åmålsbornas ägo? Vi kan inte ha en stor del av centrum som skvalpar omkring vind för våg.

 

Ett annat storslaget projekt som kom av sig är Höganäs. Nu hoppas nya ägaren Sötsjöbaden att de resterande tomterna där ska bli bebyggda och området får sjudande liv.

Som spindel i nätet finns ständigt aktive och optimistiske Herman Peterson. Denne var med även när Åmåls Brygga var ung. Nu är planerna att locka storstadsbor att slå ner sina bopålar i Höganäsbergen med dess friska luft och utsikt över vår stora sjö.

Det vore skönt om det blev en smula framgång där ute för Peterson & co. Men då fordras oöverträffad marknadsföring.

 

Åmåls gator är just nu föremål för stort intresse på Facebook. Detta sedan Bengt Hagström gett sig den på att fotografera alla stans gator. Och publicera dem i den offentliga Facebook-gruppen ”Åmålsidan – Dåtid och nutid” – med en minihistorik över minsta stump. Dagsnoteringen är att 93 av 195 gator nu är avklarade.

Folk som beträtt gatorna hänger på och berättar. T.ex. redogör Ivar Torevik (som numera dragit åt Värmland till) öppenhjärtigt om en episod i backen på Nybrogatan. Något påverkad av starka drycker ramlade han en gång med sin cykel och blev liggande med velocipeden över sig. Två kända poliskonstaplar dök strax upp. Så var det på den tiden.

– Hur är det här då?

– Jag blev trött och fick lägga mig att vila.

– Jaha, vi förstår, sa ena konstapeln. Och så drog du cykeln över dig för att inte frysa?

Allt slutade med att han fick skjuts hem av polisen. Cykeln i bakluckan. Så var det på den tiden. Och förresten säkert ibland även nuförtiden.

Sune Tholin