2017-05-02 06:00

2017-05-02 06:00

Hon som grundade

Hur var hon egentligen? Är hon värd att hedras i vår justa stad?

Jag tänker på drottning Kristina. Det talas ju om att hon ska uppmärksammas när Åmål fyller jämnt – höll jag på att säga. 375 är ju rätt ojämnt.

Först ska sägas att Kristina var ett barn av sin tid. Präglad av den hårdföra Vasaätten där enväldet var naturligt. Hennes farfar Karl IX lade inte fingrarna emellan och pappa Gustaf II Adolf drog villigt i fält för att göra Sverige stort och samtidigt ha ihjäl katoliker.

Därför blir det orättvist att anlägga vår tids värderingar på hennes gärningar. Men vi kan notera dem och fundera.

Lützen gjorde Kristina tidigt faderlös och regent med förmyndare Oxenstierna. När hon till namnet gav Åmål stadsrättigheter var hon 16 år hade hon väl inte ens hört talas om orten. Och kanske aldrig senare heller.

I slutet av 1644 tillträdde hon som regent. Stort intresse för kultur och vetenskap, mindre för politik.

Hon ville tidigt bli katolik och 1654 abdikerade hon och hamnade småningom i Rom. Men hon hade sett till att få stort underhåll från Sverige, både i pengar och löpande inkomster från bl.a. Öland, Gotland, Ösel och Pommern. 1660 återkom hon till vårt land och fick ännu mer pengar. Men vid ett besök 1667 hade vi fått nog och såg till att hon lämnade landet för gott.

Som f.d. drottning av Sverige hade Kristina till en början en framskjuten position i Rom med direkt tillgång till påven. Hon försökte bli regent både i Polen och i Neapel. Och hon ansåg sig ha rätt att ensam döma sin hovstallmästare Monaldesco till döden och beordrade en omgående bestialisk avrättning med svärd.

Det finns mycket att tillägga. Men vad som här anförts kanske dämpar lusten att ägna särskilt mycket av jubileet åt vår formella stadsgrundare?

Ovanstående historiska nedslag kan kompletteras med den gången Olof Palme besökte Vatikanen och påven. Det var naturligt att drottning Kristina kom på tal.

– Finns någon släkting till henne kvar i Sverige i dag? undrade påven.

Palme funderade och svarade:

– Nej, inga släktingar finns numera.

Någon påpasslig släktforskare visade strax i Svenska Dagbladet att det visst släktingar kvar. T.ex. Olof Palme, statsminister i Sverige.

”Palme ljög för påven” blev rubriken i en kvällstidning.

Sune Tholin

Hur var hon egentligen? Är hon värd att hedras i vår justa stad?

Jag tänker på drottning Kristina. Det talas ju om att hon ska uppmärksammas när Åmål fyller jämnt – höll jag på att säga. 375 är ju rätt ojämnt.

Först ska sägas att Kristina var ett barn av sin tid. Präglad av den hårdföra Vasaätten där enväldet var naturligt. Hennes farfar Karl IX lade inte fingrarna emellan och pappa Gustaf II Adolf drog villigt i fält för att göra Sverige stort och samtidigt ha ihjäl katoliker.

Därför blir det orättvist att anlägga vår tids värderingar på hennes gärningar. Men vi kan notera dem och fundera.

Lützen gjorde Kristina tidigt faderlös och regent med förmyndare Oxenstierna. När hon till namnet gav Åmål stadsrättigheter var hon 16 år hade hon väl inte ens hört talas om orten. Och kanske aldrig senare heller.

I slutet av 1644 tillträdde hon som regent. Stort intresse för kultur och vetenskap, mindre för politik.

Hon ville tidigt bli katolik och 1654 abdikerade hon och hamnade småningom i Rom. Men hon hade sett till att få stort underhåll från Sverige, både i pengar och löpande inkomster från bl.a. Öland, Gotland, Ösel och Pommern. 1660 återkom hon till vårt land och fick ännu mer pengar. Men vid ett besök 1667 hade vi fått nog och såg till att hon lämnade landet för gott.

Som f.d. drottning av Sverige hade Kristina till en början en framskjuten position i Rom med direkt tillgång till påven. Hon försökte bli regent både i Polen och i Neapel. Och hon ansåg sig ha rätt att ensam döma sin hovstallmästare Monaldesco till döden och beordrade en omgående bestialisk avrättning med svärd.

Det finns mycket att tillägga. Men vad som här anförts kanske dämpar lusten att ägna särskilt mycket av jubileet åt vår formella stadsgrundare?

Ovanstående historiska nedslag kan kompletteras med den gången Olof Palme besökte Vatikanen och påven. Det var naturligt att drottning Kristina kom på tal.

– Finns någon släkting till henne kvar i Sverige i dag? undrade påven.

Palme funderade och svarade:

– Nej, inga släktingar finns numera.

Någon påpasslig släktforskare visade strax i Svenska Dagbladet att det visst släktingar kvar. T.ex. Olof Palme, statsminister i Sverige.

”Palme ljög för påven” blev rubriken i en kvällstidning.

Sune Tholin