2017-03-30 06:00

2017-03-30 06:00

Verket ett lydigt redskap

Behandlingen av ensamkommande barns asylansökningar visar prov på en rättsröta som jag inte trodde var möjlig i Sverige.

Under 2015 kom ett rekordstort antal asylsökande till Sverige. Och många ensamkommande barn. En stor del av dessa är afghanska pojkar. De flesta tillhör en i Afghanistan illa sedd folkgrupp. Regeringen vill ha ut dem ur Sverige. Delar av oppositionen är stödtrupp.

För ensamkommande barn finns såväl FN:s barnkonvention som andra internationella regelverk att ta hänsyn till. Men det finns ett sätt att göra det enklare att utvisa barnen: skriv upp deras ålder. Då gäller andra lagar. Då går det att sända ut dem.

Detta är vad Migrationsverket ägnat sig åt. Slentrianmässigt skrivs deras ålder upp till 18 år. Eller dröjer man med att fatta beslut, så att den som var 16 år vid ankomsten hinner bli 18 år vid beslutstillfället. Detta har inte bara till följd att det är enklare att utvisa; barnen riskerar att tvingas bort från familje- och HVB-hem innan de ens hunnit överklaga. Men efter protester kan det eventuellt bli möjligt att läsa färdigt gymnasiet innan de sätts på flyget.

I asylprocessen rekommenderas barnen att söka bevisa sin ålder med hjälp av t ex tandläkar- eller andra undersökningar. Men när ett sådant intyg når Migrationsverket kan det kort och gott heta, utan någon som helst argumentation: Lågt bevisvärde.

Migrationsverket har blivit ett lydigt redskap för en politik som hastigt svängt från att med stora ord välkomna barnen till att med snart sagt alla medel få iväg dem. Sverige tog emot ungefär hälften av alla barn som sökte asyl i Europa 2015. Det kan man förvisso ha synpunkter på. Men nu finns de bland oss. Ett rättssamhälle skall inte ändra regler och praxis i efterhand.

De flesta av de asylsökande afghanska barnen har vuxit upp i Iran. De inga möjligheter att få sådana intyg på födelsedag som svenska Skatteverket utfärdar, vare sig från Afghanistan eller Iran. Detta utnyttjar den svenska myndigheten. Och väljer att helt ignorera uttalanden från lärare, socialarbetare, idrottsledare och andra som har haft med barnen att göra. Det finns flera exempel på detta från våra trakter.

Pojkarna riskerar att utvisas till ett land som de knappast alls har varit i. Till områden svenska medborgare avråds från att åka till. De utvisade har små eller inga möjligheter att klara sig.

Det borde inte få gå till så här.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn

 

Under 2015 kom ett rekordstort antal asylsökande till Sverige. Och många ensamkommande barn. En stor del av dessa är afghanska pojkar. De flesta tillhör en i Afghanistan illa sedd folkgrupp. Regeringen vill ha ut dem ur Sverige. Delar av oppositionen är stödtrupp.

För ensamkommande barn finns såväl FN:s barnkonvention som andra internationella regelverk att ta hänsyn till. Men det finns ett sätt att göra det enklare att utvisa barnen: skriv upp deras ålder. Då gäller andra lagar. Då går det att sända ut dem.

Detta är vad Migrationsverket ägnat sig åt. Slentrianmässigt skrivs deras ålder upp till 18 år. Eller dröjer man med att fatta beslut, så att den som var 16 år vid ankomsten hinner bli 18 år vid beslutstillfället. Detta har inte bara till följd att det är enklare att utvisa; barnen riskerar att tvingas bort från familje- och HVB-hem innan de ens hunnit överklaga. Men efter protester kan det eventuellt bli möjligt att läsa färdigt gymnasiet innan de sätts på flyget.

I asylprocessen rekommenderas barnen att söka bevisa sin ålder med hjälp av t ex tandläkar- eller andra undersökningar. Men när ett sådant intyg når Migrationsverket kan det kort och gott heta, utan någon som helst argumentation: Lågt bevisvärde.

Migrationsverket har blivit ett lydigt redskap för en politik som hastigt svängt från att med stora ord välkomna barnen till att med snart sagt alla medel få iväg dem. Sverige tog emot ungefär hälften av alla barn som sökte asyl i Europa 2015. Det kan man förvisso ha synpunkter på. Men nu finns de bland oss. Ett rättssamhälle skall inte ändra regler och praxis i efterhand.

De flesta av de asylsökande afghanska barnen har vuxit upp i Iran. De inga möjligheter att få sådana intyg på födelsedag som svenska Skatteverket utfärdar, vare sig från Afghanistan eller Iran. Detta utnyttjar den svenska myndigheten. Och väljer att helt ignorera uttalanden från lärare, socialarbetare, idrottsledare och andra som har haft med barnen att göra. Det finns flera exempel på detta från våra trakter.

Pojkarna riskerar att utvisas till ett land som de knappast alls har varit i. Till områden svenska medborgare avråds från att åka till. De utvisade har små eller inga möjligheter att klara sig.

Det borde inte få gå till så här.

Lennart Widing

Hovpredikant Tydjebyn