2016-10-11 06:00

2016-10-11 06:00

Kusligt i Mövik

Vi behöver kanske inte orda så mycket om Trump och presidentvalet i Amerika. Jag tror vi är överens om vad som händer därborta. Märkligt att i en demokratisk och någorlunda välordnad stat en figur som Trump kan bli presidentkandidat.

I senaste debatten sa han att när han blir president ska han se till att Clinton hamnar i fängelse för dom där mejlen. Tänk er motsvarande i Sverige. Som om Kinberg Batra i söndagsdebatten skulle ha sagt: ”När jag blir statsminister ska jag se till att Löfven blir kastad i fängelse.” Sånt låter mer som manér i Uganda eller i någon av de forna Sovjetstaterna.

Trump kan bli högste befälhavare för Nato. En tankeställare?

 

För tillfället har inget Göteborgsord dykt upp som någon redaktör härstädes har synpunkter på. Men jag vill förebyggande ta upp ett annat skönt ord. ”Han cyklade med en väldig ”parra”, kan man ännu höra där nere. Parra är alltså i Götet detsamma som hög fart.

I Jönköping däremot betyder ”parra” bra eller häftig. Och i Stockholmsförorter kan ordet stå för pengar, men det struntar vi i.

Göteborgsparran har troligen en överraskande bakgrund. När spårvagnarna skulle öka farten var termen ”full parallell”, dvs. att vagnens likströmsmotorer parallelkopplades. Men eftersom spårvagnar överhuvudtaget är sällsynta i våra trakter, har det lokala språket inte berikats med ”parra” ännu.

 

Lite kusligt följer nu. Vår södra skärgårds motsvarighet till Bermudatriangeln. Men till skillnad från dess mystiska sug och oförståeliga monstervågor, vet vi vem som står bakom hemskheter här. Mostra i Mövik.

En viss försiktighet anbefalls således hos sjöfarande som ämnar ankra i Mövik strax norr Nässelbacka vid Ånimskogs kust. Hör vad som hände.

En skuta ankrade i viken. Strax kom Mostra ridande på en svart bagge in till skepparen:

– Du har ankrat i min brudsäng. Flytta härifrån!

– Det gör jag inte, sa skepparen. Jag ligger bra för jag ska lasta.

Men Möviksmostra går man inte ostraffat emot. På natten blåste det upp, ankaret släppte och kaptenen omkom när skutan slogs sönder mot land.

Inte konstigt att sjöfolk hade respekt för Mostra. När de seglade förbi utanför Mövik, blidkade man den stränga damen genom att kasta gåvor i vattnet.

Händelsen har bevarats till eftervärlden i Ånimskogsboken del 1 genom Gustaf Löfving, Adel Andersson, Johan Eriksson och Valter Johansson, alla vederhäftiga.

Till dess annat framkommer, betraktar vi allt som sant

I senaste debatten sa han att när han blir president ska han se till att Clinton hamnar i fängelse för dom där mejlen. Tänk er motsvarande i Sverige. Som om Kinberg Batra i söndagsdebatten skulle ha sagt: ”När jag blir statsminister ska jag se till att Löfven blir kastad i fängelse.” Sånt låter mer som manér i Uganda eller i någon av de forna Sovjetstaterna.

Trump kan bli högste befälhavare för Nato. En tankeställare?

 

För tillfället har inget Göteborgsord dykt upp som någon redaktör härstädes har synpunkter på. Men jag vill förebyggande ta upp ett annat skönt ord. ”Han cyklade med en väldig ”parra”, kan man ännu höra där nere. Parra är alltså i Götet detsamma som hög fart.

I Jönköping däremot betyder ”parra” bra eller häftig. Och i Stockholmsförorter kan ordet stå för pengar, men det struntar vi i.

Göteborgsparran har troligen en överraskande bakgrund. När spårvagnarna skulle öka farten var termen ”full parallell”, dvs. att vagnens likströmsmotorer parallelkopplades. Men eftersom spårvagnar överhuvudtaget är sällsynta i våra trakter, har det lokala språket inte berikats med ”parra” ännu.

 

Lite kusligt följer nu. Vår södra skärgårds motsvarighet till Bermudatriangeln. Men till skillnad från dess mystiska sug och oförståeliga monstervågor, vet vi vem som står bakom hemskheter här. Mostra i Mövik.

En viss försiktighet anbefalls således hos sjöfarande som ämnar ankra i Mövik strax norr Nässelbacka vid Ånimskogs kust. Hör vad som hände.

En skuta ankrade i viken. Strax kom Mostra ridande på en svart bagge in till skepparen:

– Du har ankrat i min brudsäng. Flytta härifrån!

– Det gör jag inte, sa skepparen. Jag ligger bra för jag ska lasta.

Men Möviksmostra går man inte ostraffat emot. På natten blåste det upp, ankaret släppte och kaptenen omkom när skutan slogs sönder mot land.

Inte konstigt att sjöfolk hade respekt för Mostra. När de seglade förbi utanför Mövik, blidkade man den stränga damen genom att kasta gåvor i vattnet.

Händelsen har bevarats till eftervärlden i Ånimskogsboken del 1 genom Gustaf Löfving, Adel Andersson, Johan Eriksson och Valter Johansson, alla vederhäftiga.

Till dess annat framkommer, betraktar vi allt som sant