2016-09-17 06:00

2016-09-17 06:00

Hanna vidare – trots ödmjukhet

KRÖNIKA

Jag stötte visst till några ömma tår i förra lördagens krönika, tår tillhörande herrar Tholin och Widing.

Båda måhända medlemmar av Göteborgsfraktionen av lättkränktas förening.

Visst visste jag att bamba är en förkortning, om än en något haltande sådan. Men jag vidhåller att man, vuxna människor emellan, borde hålla sig för god för att använda uttrycket.

Jag vet faktiskt mer om rikets andra stad än vad herrarna tror. Till exempel varför så många har konstiga namn i Göteborg och varför halva fotbollslag heter Glenn. Och resten heter Reine.

Det ska bero på att Göteborg som sjöfartsstad genom århundraden haft mer kontakt med Storbritannien än Stockholm. Influenserna och vildhavren kom från salta sjömän när barnen döptes till Weiron, Osborn, Gordon och Rustan.

Veckans snackis är förstås annars 17-åriga Hanna Löwenborgs framfart i Idol. Vilken härlig tjej! Väluppfostrad, artig, trevlig och ödmjuk.

Det är väl därför hon inte synts så mycket i rutan. Tv-produktionen fokuserar istället på stollarna, gaphalsarna, egotripparna, gråtarna och gråterskorna.

Jag har nu följt Idol – å ämbetets vägnar – i ett antal avsnitt. Mitt uppdrag är att rapportera hur det går för Hanna från Åmål. Vilket inte varit helt lätt.

Hon skymtar bara förbi här och där. Juryn säger att hon utvecklats och jag är väldigt nyfiken på att höra hur hon låter, nu när hon utvecklats.

Men jag får aldrig höra henne sjunga.

Varenda gång Hanna framträder så är det som bakgrund till Idol-juryns egna resonemang, om hur svårt det är att välja bland stollarna, gaphalsarna, egotripparna och de som gråter jämt.

Trots minimal tv-tid har hon ändå gått vidare. Detta kan man se på två sätt: Antingen har juryn tagit med Hanna som ett alibi från landsorten eller så har Hanna gått vidare för att hon är fantastiskt bra.

Jag utgår från att det är det senare alternativet.

Nu är det livedags i Idol och Hanna Löwenborg med fans åker till Stockholm på söndag för inspelning. Lite hemlighetsmakeri är det ännu, men Hanna slipper i alla fall pressen av att gå runt och veta, och inget få säga.

Alla har vi väl försökt – lite, i alla fall – att pressa Hanna och hennes mamma och pappa, på hur det kommer att gå. Framför allt för oss som jobbar med nyheter, hade det förenklat planeringen.

Men familjen Löwenborg har i det avseendet skött sig exemplariskt.

Annat var det med de två som dök upp på redaktionen i onsdags, alltså före avgörandet i Idol var sänt, och frågade om det var här man kunde hämta ”rösta på Hanna-posters”!

Jag stötte visst till några ömma tår i förra lördagens krönika, tår tillhörande herrar Tholin och Widing.

Båda måhända medlemmar av Göteborgsfraktionen av lättkränktas förening.

Visst visste jag att bamba är en förkortning, om än en något haltande sådan. Men jag vidhåller att man, vuxna människor emellan, borde hålla sig för god för att använda uttrycket.

Jag vet faktiskt mer om rikets andra stad än vad herrarna tror. Till exempel varför så många har konstiga namn i Göteborg och varför halva fotbollslag heter Glenn. Och resten heter Reine.

Det ska bero på att Göteborg som sjöfartsstad genom århundraden haft mer kontakt med Storbritannien än Stockholm. Influenserna och vildhavren kom från salta sjömän när barnen döptes till Weiron, Osborn, Gordon och Rustan.

Veckans snackis är förstås annars 17-åriga Hanna Löwenborgs framfart i Idol. Vilken härlig tjej! Väluppfostrad, artig, trevlig och ödmjuk.

Det är väl därför hon inte synts så mycket i rutan. Tv-produktionen fokuserar istället på stollarna, gaphalsarna, egotripparna, gråtarna och gråterskorna.

Jag har nu följt Idol – å ämbetets vägnar – i ett antal avsnitt. Mitt uppdrag är att rapportera hur det går för Hanna från Åmål. Vilket inte varit helt lätt.

Hon skymtar bara förbi här och där. Juryn säger att hon utvecklats och jag är väldigt nyfiken på att höra hur hon låter, nu när hon utvecklats.

Men jag får aldrig höra henne sjunga.

Varenda gång Hanna framträder så är det som bakgrund till Idol-juryns egna resonemang, om hur svårt det är att välja bland stollarna, gaphalsarna, egotripparna och de som gråter jämt.

Trots minimal tv-tid har hon ändå gått vidare. Detta kan man se på två sätt: Antingen har juryn tagit med Hanna som ett alibi från landsorten eller så har Hanna gått vidare för att hon är fantastiskt bra.

Jag utgår från att det är det senare alternativet.

Nu är det livedags i Idol och Hanna Löwenborg med fans åker till Stockholm på söndag för inspelning. Lite hemlighetsmakeri är det ännu, men Hanna slipper i alla fall pressen av att gå runt och veta, och inget få säga.

Alla har vi väl försökt – lite, i alla fall – att pressa Hanna och hennes mamma och pappa, på hur det kommer att gå. Framför allt för oss som jobbar med nyheter, hade det förenklat planeringen.

Men familjen Löwenborg har i det avseendet skött sig exemplariskt.

Annat var det med de två som dök upp på redaktionen i onsdags, alltså före avgörandet i Idol var sänt, och frågade om det var här man kunde hämta ”rösta på Hanna-posters”!