2016-07-19 06:00

2016-07-19 06:00

Ej kaviar i urinblåsa

KRÖNIKA

I dag letar vi inte upp några märkliga kommunala bidrag, utan ägnar oss åt att leta saker. Vad sägs om toaletter, unikaboxar och tuber? Med lite utvikningar.

”Dassmuseet i Katrineholm måste du besöka”, tipsade någon för flera år sen. Fast det där med dassmuseum är lite vulgärt. Det handlade om VVS-museet i Sörmlandsstaden. I samlingarna fanns prov många vackra och märkliga toalettstolar.

Men häromdagen kom Magnus Selin från just Katrineholm på besök hit till Östra Bodane. Han har stark anknytning till lilla gården Sörskogen härintill som han farmor Teresia och farfar Fridolf brukade.

– Nej, toalettmuseet har stängt, meddelade han.

Så släcktes mina förhoppningar att få skåda den märkliga avträdessamlingen. Aldrig får man vara glad.

Här måste jag flika in att Fridolf Selin var timmerman och seglade på de sju haven. Han var borta årsvis medan hustrun Teresia skötte kor och ungar. Än i dessa dagar talar man om när Fridolf hemförde en apa. Förmodligen första i Ånimskogs socken. Någon gång kom den lös och väckte förvåning när den svingade sig bland träden på Sörskogen.

Fridolf hade även köpt en björn på andra sidan jorden.

– Såna dör när de kommer till norra halvklotet, blev han varnad.

Så blev det. När ekvatorlinjen passerades gav nallen upp. Och Ånimskog blev utan detta tillskott i faunan.

Fast nu kom vi rätt långt från museet i Katrineholm.

Men Mariestads stolthet, unikaboxmuseet, finns kvar.

En gång var Mariestad känd för sina unikaboxar. De tillverkades av cellulosa som pressades till hårt och hållbart material. Var och varannan jobbare hade förr sina lunchmackor i en sådan läderliknande låda med en rem runt.

En avdelning Vadsbo museum i Mariestad speglar stadens betydelse för tillverkning av Unikaboxen. Det låter väl spännande?

Nu förstår jag att ni blir sugna på att veta mer också om tubens historia. Särskilt som denna klämmiga förpackning fyller 175 i år.

I dag finns allt från propellerfett till salva på tub. En amerikansk konstnär tröttnade på att använda urinblåsa från gris till sina färger. I istället fyllde han en tub av metall som förseglades med kork i ena ändan och den andra plattades till.

Smart idé. Ty ingen vill i längden klämma Kalles kaviar på frukostmackan ur en urinblåsa.

”Dassmuseet i Katrineholm måste du besöka”, tipsade någon för flera år sen. Fast det där med dassmuseum är lite vulgärt. Det handlade om VVS-museet i Sörmlandsstaden. I samlingarna fanns prov många vackra och märkliga toalettstolar.

Men häromdagen kom Magnus Selin från just Katrineholm på besök hit till Östra Bodane. Han har stark anknytning till lilla gården Sörskogen härintill som han farmor Teresia och farfar Fridolf brukade.

– Nej, toalettmuseet har stängt, meddelade han.

Så släcktes mina förhoppningar att få skåda den märkliga avträdessamlingen. Aldrig får man vara glad.

Här måste jag flika in att Fridolf Selin var timmerman och seglade på de sju haven. Han var borta årsvis medan hustrun Teresia skötte kor och ungar. Än i dessa dagar talar man om när Fridolf hemförde en apa. Förmodligen första i Ånimskogs socken. Någon gång kom den lös och väckte förvåning när den svingade sig bland träden på Sörskogen.

Fridolf hade även köpt en björn på andra sidan jorden.

– Såna dör när de kommer till norra halvklotet, blev han varnad.

Så blev det. När ekvatorlinjen passerades gav nallen upp. Och Ånimskog blev utan detta tillskott i faunan.

Fast nu kom vi rätt långt från museet i Katrineholm.

Men Mariestads stolthet, unikaboxmuseet, finns kvar.

En gång var Mariestad känd för sina unikaboxar. De tillverkades av cellulosa som pressades till hårt och hållbart material. Var och varannan jobbare hade förr sina lunchmackor i en sådan läderliknande låda med en rem runt.

En avdelning Vadsbo museum i Mariestad speglar stadens betydelse för tillverkning av Unikaboxen. Det låter väl spännande?

Nu förstår jag att ni blir sugna på att veta mer också om tubens historia. Särskilt som denna klämmiga förpackning fyller 175 i år.

I dag finns allt från propellerfett till salva på tub. En amerikansk konstnär tröttnade på att använda urinblåsa från gris till sina färger. I istället fyllde han en tub av metall som förseglades med kork i ena ändan och den andra plattades till.

Smart idé. Ty ingen vill i längden klämma Kalles kaviar på frukostmackan ur en urinblåsa.

  • Sune Tholin