2016-07-02 11:52

2016-07-02 11:52

Gnällspikar är det gott om

GÄSTKRÖNIKÖREN: Bibbi Moberg

Det än minsann inte så lätt att bli gammal, inte ens i vår lilla lugna stad. Som gammal ska man helst hålla sig inomhus och de som vågar sig ut, måste gå på helspänn för att inte bli påkörda av cyklisterna som har tagit över Åmåls trottoarer.

Det är ofta förenat med livsfara numera att vistas på Åmåls trottoarer. Kommunen har byggt fina cykelbanor till ingen som helst nytta, för det verkar som de inte ska användas till det de är avsedda för.

Nu är det inte bara ungdomar som använder trottoarerna som cykelbanor, utan de används också av äldre, de äldre som verkligen ska vara ett föredöme för våra unga. Jag har ett par gånger nästan blivit påkörd av cyklister.

Nu vill jag inte föreställa en så kallad gnällspik, för gnällspikar är det värsta jag vet. Naturligtvis syftar jag inte på de spikar som användes till att snickra med, utan med en gnällspik menar jag en person som ständigt klagar och är missnöjd. Det finns tyvärr sådana lite här och där, som klagar på allt från vädret till världspolitiken. Att de bara orkar, brukar jag tänka!

Vädret kan vi ju inte göra så mycket åt, det är ju som det är och det som händer ute i världen är visserligen hemska saker, men inte tänker jag gå och deppa ner mig för det.

Själv har jag haft anledning att gnälla under de första månaderna i år, på grund av personliga problem, men inte blir det bättre för det. Det finns så mycket att glädja sig åt så här på äldre dagar, bara man tar vara på de tillfällen som ges.

Jag är ju också en person som tycker om att pigga upp mig med lite nya kläder då och då. Att jag sällan kan handla dem här hemma i Åmål är en annan fråga, det är ju inte speciellt handikappvänligt i våra butiker.

Att jag för det mesta ser pigg ut kan jag inte hjälpa, jag har lika svår värk ändå. Men inte hjälper det att gnälla för det, snarare tvärsom. Jag har mycket att vara tacksam för, tänk att få uppleva att barnbarnen växt upp från små knyten till vuxna människor. Människor som det går att föra en dialog med och som är nöjda med livet.

Om de gnäller någon gång och det gör de naturligtvis, de är ju som andra unga ”lite” bortskämda, så är jag genast där och påpekar hur bra de har det och att jag inte vill veta av några gnällspikar. Jag har ju också den stora glädjen att ha fått uppleva att få ett barnbarnsbarn och detta är ju inte alla som får. Den lilla bor visserligen i Norge, men nuförtiden går det ju lätt att hålla kontakt, med alla olika datorer och telefoner som det finns.

Jag är ju också med i ett par föreningar som ger mig mycket glädje. Det är alltid roligt att komma ut och träffa olika sorters människor, och många är pigga och glada och inga gnällspikar.

Det än minsann inte så lätt att bli gammal, inte ens i vår lilla lugna stad. Som gammal ska man helst hålla sig inomhus och de som vågar sig ut, måste gå på helspänn för att inte bli påkörda av cyklisterna som har tagit över Åmåls trottoarer.

Det är ofta förenat med livsfara numera att vistas på Åmåls trottoarer. Kommunen har byggt fina cykelbanor till ingen som helst nytta, för det verkar som de inte ska användas till det de är avsedda för.

Nu är det inte bara ungdomar som använder trottoarerna som cykelbanor, utan de används också av äldre, de äldre som verkligen ska vara ett föredöme för våra unga. Jag har ett par gånger nästan blivit påkörd av cyklister.

Nu vill jag inte föreställa en så kallad gnällspik, för gnällspikar är det värsta jag vet. Naturligtvis syftar jag inte på de spikar som användes till att snickra med, utan med en gnällspik menar jag en person som ständigt klagar och är missnöjd. Det finns tyvärr sådana lite här och där, som klagar på allt från vädret till världspolitiken. Att de bara orkar, brukar jag tänka!

Vädret kan vi ju inte göra så mycket åt, det är ju som det är och det som händer ute i världen är visserligen hemska saker, men inte tänker jag gå och deppa ner mig för det.

Själv har jag haft anledning att gnälla under de första månaderna i år, på grund av personliga problem, men inte blir det bättre för det. Det finns så mycket att glädja sig åt så här på äldre dagar, bara man tar vara på de tillfällen som ges.

Jag är ju också en person som tycker om att pigga upp mig med lite nya kläder då och då. Att jag sällan kan handla dem här hemma i Åmål är en annan fråga, det är ju inte speciellt handikappvänligt i våra butiker.

Att jag för det mesta ser pigg ut kan jag inte hjälpa, jag har lika svår värk ändå. Men inte hjälper det att gnälla för det, snarare tvärsom. Jag har mycket att vara tacksam för, tänk att få uppleva att barnbarnen växt upp från små knyten till vuxna människor. Människor som det går att föra en dialog med och som är nöjda med livet.

Om de gnäller någon gång och det gör de naturligtvis, de är ju som andra unga ”lite” bortskämda, så är jag genast där och påpekar hur bra de har det och att jag inte vill veta av några gnällspikar. Jag har ju också den stora glädjen att ha fått uppleva att få ett barnbarnsbarn och detta är ju inte alla som får. Den lilla bor visserligen i Norge, men nuförtiden går det ju lätt att hålla kontakt, med alla olika datorer och telefoner som det finns.

Jag är ju också med i ett par föreningar som ger mig mycket glädje. Det är alltid roligt att komma ut och träffa olika sorters människor, och många är pigga och glada och inga gnällspikar.