2016-04-09 07:00

2016-04-11 11:35

Polisen var en magnet

GÄSTKRÖNIKÖREN: Susanne Tholin

När det är svårt att somna vandrar jag ofta igenom hus jag minns.

Ett av dem är ett trähus med veranda och snickarglädje, inbäddat i vildvin, byggt vid förra sekelskiftet. Det ligger i en solig skogsbacke vid en liten sjö nordost om Södertälje. Detta hus flyttade vi in i då jag var i tvåårsåldern.

Köket var enormt stort och ganska mörkt. Över den gamla vasken satt en taltratt. I tratten satt en visselpipa. Röret från tratten gick upp genom taket och landade på andra våningen i tvättrummet där den slutade i en likadan tratt. Förra ägarinnan kallade på sin piga med denna lokaltelefon.

Det fanns en smal trappa upp från köket. I svängen låg en skrubb där pappa hade sina verktyg. Där satt jag ofta och lekte ”polis och tjuv”. Tjuvarna var spikar som gömt sig i olika fack. Sen kom polisen i form av en magnet och grep dem allihop.

Det panelklädda vardagsrummet med snedtak hade en magnifik kakelugn i rosa och grönt. Även matsalen, de två genomgångsrummen däruppe och sovrummet hade vackra kakelugnar.

En liten kort trappa i vardagsrummet ledde upp till ett podium som liknade en inomhusveranda med lövsågat räcke och fönster åt två håll. Där stod de största krukväxterna och där fanns en av radioapparaterna.

Från podiet gick den breda vita ”fintrappan” upp till barnkammaren ovanför. Men mitt i trappans sväng satt en tapetserad, närmast osynlig dörr. Man kunde tro att det var en skrubb men öppnade man den fann man ytterligare en trappa som ledde till ett annat rum. Trapputrymmet var smalt och mörkt och luktade papp och trä. På ena sidan var ännu en tapetserad dörr som verkligen dolde en skrubb, full av mattrasor. Därinne hittade jag många bra tyger till dockkläder.

I slutet av den breda trappan fanns en liten trekantig avsats, dold bakom svängen. Tyst som en mus satt jag där och lyssnade till de vuxnas samtal efter läggdags.

Ni kan tänka er vilket hus för barn att leka i. Man kunde springa runt, upp och ner i olika trappor och gömma sig på de roligaste små ställen. Ibland släckte vi och körde ner ena foten i varsin av mammas högklackade skor från fyrtiotalet. Så jagade vi varandra, haltande i trappornas mörker.

Ett av dem är ett trähus med veranda och snickarglädje, inbäddat i vildvin, byggt vid förra sekelskiftet. Det ligger i en solig skogsbacke vid en liten sjö nordost om Södertälje. Detta hus flyttade vi in i då jag var i tvåårsåldern.

Köket var enormt stort och ganska mörkt. Över den gamla vasken satt en taltratt. I tratten satt en visselpipa. Röret från tratten gick upp genom taket och landade på andra våningen i tvättrummet där den slutade i en likadan tratt. Förra ägarinnan kallade på sin piga med denna lokaltelefon.

Det fanns en smal trappa upp från köket. I svängen låg en skrubb där pappa hade sina verktyg. Där satt jag ofta och lekte ”polis och tjuv”. Tjuvarna var spikar som gömt sig i olika fack. Sen kom polisen i form av en magnet och grep dem allihop.

Det panelklädda vardagsrummet med snedtak hade en magnifik kakelugn i rosa och grönt. Även matsalen, de två genomgångsrummen däruppe och sovrummet hade vackra kakelugnar.

En liten kort trappa i vardagsrummet ledde upp till ett podium som liknade en inomhusveranda med lövsågat räcke och fönster åt två håll. Där stod de största krukväxterna och där fanns en av radioapparaterna.

Från podiet gick den breda vita ”fintrappan” upp till barnkammaren ovanför. Men mitt i trappans sväng satt en tapetserad, närmast osynlig dörr. Man kunde tro att det var en skrubb men öppnade man den fann man ytterligare en trappa som ledde till ett annat rum. Trapputrymmet var smalt och mörkt och luktade papp och trä. På ena sidan var ännu en tapetserad dörr som verkligen dolde en skrubb, full av mattrasor. Därinne hittade jag många bra tyger till dockkläder.

I slutet av den breda trappan fanns en liten trekantig avsats, dold bakom svängen. Tyst som en mus satt jag där och lyssnade till de vuxnas samtal efter läggdags.

Ni kan tänka er vilket hus för barn att leka i. Man kunde springa runt, upp och ner i olika trappor och gömma sig på de roligaste små ställen. Ibland släckte vi och körde ner ena foten i varsin av mammas högklackade skor från fyrtiotalet. Så jagade vi varandra, haltande i trappornas mörker.