2016-04-02 06:00

2016-04-02 06:00

Slump bakom dramatik

Det har varit en vecka med ett intensivt nyhetsflöde för oss här i Tidningshuset.

Förutom alla vanliga och ovanliga, men högst normala arrangemang att bevaka, har veckan dominerats av två dramatiska nyheter. Rättegången efter julaftonsmordet och rapporterna om bomben mot en lägenhet i centrala stan.

Vad är det som händer i lilla Åmål?

Mer än en har frågat sig det, de här senaste dagarna. Vi på tidningen också, förstås. Jag vägrar tro att det är något annat än slumpen. Det här är två av varandra oberoende händelser och handlar inte på något sätt om att Åmål slungats in i en våldsspiral.

Det är nog viktigt att komma ihåg.

 

Närmast surrealistiskt är det förstås att dirigera nyhetsförmedlingen när vår utsända rapporterar från tingsrätten i Vänersborg, där det är mordrättegång i sal 1 och häktningsförhandling efter bombdåd i sal 2. Samtidigt.

Oavsett om brottet på Västra Bangatan i Åmål på julafton ska bedömas som mord, vållande till annans död eller misshandel, och oavsett vem eller vilka som döms, så är hela händelsen bara djupt tragisk. För alla inblandade.

Och det kommer också så brutalt nära, när det ytterst berör en person man själv lärt känna.

 

Det känns som om aprilskämtet mer och mer spelat ut sin roll, kanske i takt med sociala mediers intåg. Nu skriver jag inte så för att PD denna gång inte kommer ut den 1 april.

Men ett bra aprilskämt kräver en i grunden seriös plattform, att bryta av ifrån. Ett aprilskämt i SVT, SR eller i någon av våra morgontidningar tar skruv. Aprilskämt i Aftonbladet eller Se och hör låter sig väl knappast göras.

Samhället är på väg dithän att mycket av den information som strömmar över oss är av blandad seriositet, där sanningen närmast är omöjlig att utskilja. Mediernas nätpubliceringar ställer också till det. Är gårdagens webbnyhet, dagens aprilskämt? Ett bra tips, inför kommande 1 april: Om papperstidningens knasiga nyhet inte publicerades på nätet 31 mars, så är det sannolikt aprilskämtet.

 

Passande nog presenterade DN den 1 april en undersökning som visar att public service-media åtnjuter fortfarande störst förtroende bland mediekonsumenterna, följt av morgontidningarna. Främlingsfientliga sajten Avpixlat ligger lägst i förtroende. Skönt.

 

Socialdemokaterna ökar igen och är Sveriges största parti. Det kan tyckas märkligt i dagens avpixlade samhälle, men beror väl sannolikt på åtstramningen i flyktingpolitiken. Överraskande är det i vilket fall som helst.

Eller kanske var det den nyheten som var aprilskämtet.

 

Förutom alla vanliga och ovanliga, men högst normala arrangemang att bevaka, har veckan dominerats av två dramatiska nyheter. Rättegången efter julaftonsmordet och rapporterna om bomben mot en lägenhet i centrala stan.

Vad är det som händer i lilla Åmål?

Mer än en har frågat sig det, de här senaste dagarna. Vi på tidningen också, förstås. Jag vägrar tro att det är något annat än slumpen. Det här är två av varandra oberoende händelser och handlar inte på något sätt om att Åmål slungats in i en våldsspiral.

Det är nog viktigt att komma ihåg.

 

Närmast surrealistiskt är det förstås att dirigera nyhetsförmedlingen när vår utsända rapporterar från tingsrätten i Vänersborg, där det är mordrättegång i sal 1 och häktningsförhandling efter bombdåd i sal 2. Samtidigt.

Oavsett om brottet på Västra Bangatan i Åmål på julafton ska bedömas som mord, vållande till annans död eller misshandel, och oavsett vem eller vilka som döms, så är hela händelsen bara djupt tragisk. För alla inblandade.

Och det kommer också så brutalt nära, när det ytterst berör en person man själv lärt känna.

 

Det känns som om aprilskämtet mer och mer spelat ut sin roll, kanske i takt med sociala mediers intåg. Nu skriver jag inte så för att PD denna gång inte kommer ut den 1 april.

Men ett bra aprilskämt kräver en i grunden seriös plattform, att bryta av ifrån. Ett aprilskämt i SVT, SR eller i någon av våra morgontidningar tar skruv. Aprilskämt i Aftonbladet eller Se och hör låter sig väl knappast göras.

Samhället är på väg dithän att mycket av den information som strömmar över oss är av blandad seriositet, där sanningen närmast är omöjlig att utskilja. Mediernas nätpubliceringar ställer också till det. Är gårdagens webbnyhet, dagens aprilskämt? Ett bra tips, inför kommande 1 april: Om papperstidningens knasiga nyhet inte publicerades på nätet 31 mars, så är det sannolikt aprilskämtet.

 

Passande nog presenterade DN den 1 april en undersökning som visar att public service-media åtnjuter fortfarande störst förtroende bland mediekonsumenterna, följt av morgontidningarna. Främlingsfientliga sajten Avpixlat ligger lägst i förtroende. Skönt.

 

Socialdemokaterna ökar igen och är Sveriges största parti. Det kan tyckas märkligt i dagens avpixlade samhälle, men beror väl sannolikt på åtstramningen i flyktingpolitiken. Överraskande är det i vilket fall som helst.

Eller kanske var det den nyheten som var aprilskämtet.