2016-03-01 06:00

2016-03-01 06:00

Destillat på stilla berg

Det talas om att Kungsberget ska få en ansiktslyftning. Jo, denna högt belägna oas förtjänar onekligen lite mer uppmärksamhet.

Berg har ju den naturliga egenheten att man måste anstränga sig något för att komma dit upp. Det är säkert den huvudsakliga anledningen till att så få söker sig upp på Kungsberget. Sen har platsen fått (oförtjänt?) dåligt rykte. Genom åren har där konsumerats en del öl, ja även destillerade drycker, vilket stundom skapat en obehagskänsla hos nyktra på promenad.

Jag har dålig koll på om våra kamrater A-lagarna lika frekvent nuförtiden spänstar upp för trapporna med sina buteljer.

 

Även för området kring gamla kyrkan, det som numera heter Kulturmagasinet, planeras det förändringar. Ett nytt torg sägs vara på gång där. Drottning Kristinas Torg är arbetsnamnet.

För sommaraktiviteter är området perfekt. Särkilt om det åtminstone blir någon form av sommarservering på numera kommunalt ägda Seaside. Men det handlar om ett par månader om året. Sen är det rätt folktomt därborta – även med ett nytt torg. Så viktigast för folk och handel är till sist att vårda Åmåls traditionella centrum.

 

Förra veckan undrade jag över den lilla hamnen Spantplan borta vid Hjortens udde. Namnet verkade ha med skeppsbygge att göra. Jag bad läsarna om hjälp.

Jag tänkte inte på att inom räckhåll fanns PD:s gamle redaktionschef och arbetsmyra Roland Günther. Han har släktrötter där ute och lekte som barn på spantplanen nära Svartebäcks gård. Roland kopplade in sina släktingar och vi får veta att till exempel galeasen Svea byggdes 1890 på Spantplan.

Men jag ville veta mer om spantplaner, så jag ringer Erik Nordström som under många år sysslade med skeppsbyggnad på Åsiverken.

 

Även i Åmål hade man en spantplan där spanten i fartygen bockades. Spantprofilerna lades i en spantugn och rödglödgades för att kunna böjas.

– Fast på senare år kallböjde vi metallen med hydraulik och valsning, berättar Erik.

 

Just när jag skriver detta utspelas en tragedi på andra sidan Vänern. Två personer har vid en fisketur gått genom isen. En ska ha försvunnit under isen. En ligger i vattnet svårt nedkyld.

Isarna är riktigt förrädiska nu. PD-läsarna, som ju är erkänt kloka, håller sig förstås på landbacken, eller hur?

 

 

Berg har ju den naturliga egenheten att man måste anstränga sig något för att komma dit upp. Det är säkert den huvudsakliga anledningen till att så få söker sig upp på Kungsberget. Sen har platsen fått (oförtjänt?) dåligt rykte. Genom åren har där konsumerats en del öl, ja även destillerade drycker, vilket stundom skapat en obehagskänsla hos nyktra på promenad.

Jag har dålig koll på om våra kamrater A-lagarna lika frekvent nuförtiden spänstar upp för trapporna med sina buteljer.

 

Även för området kring gamla kyrkan, det som numera heter Kulturmagasinet, planeras det förändringar. Ett nytt torg sägs vara på gång där. Drottning Kristinas Torg är arbetsnamnet.

För sommaraktiviteter är området perfekt. Särkilt om det åtminstone blir någon form av sommarservering på numera kommunalt ägda Seaside. Men det handlar om ett par månader om året. Sen är det rätt folktomt därborta – även med ett nytt torg. Så viktigast för folk och handel är till sist att vårda Åmåls traditionella centrum.

 

Förra veckan undrade jag över den lilla hamnen Spantplan borta vid Hjortens udde. Namnet verkade ha med skeppsbygge att göra. Jag bad läsarna om hjälp.

Jag tänkte inte på att inom räckhåll fanns PD:s gamle redaktionschef och arbetsmyra Roland Günther. Han har släktrötter där ute och lekte som barn på spantplanen nära Svartebäcks gård. Roland kopplade in sina släktingar och vi får veta att till exempel galeasen Svea byggdes 1890 på Spantplan.

Men jag ville veta mer om spantplaner, så jag ringer Erik Nordström som under många år sysslade med skeppsbyggnad på Åsiverken.

 

Även i Åmål hade man en spantplan där spanten i fartygen bockades. Spantprofilerna lades i en spantugn och rödglödgades för att kunna böjas.

– Fast på senare år kallböjde vi metallen med hydraulik och valsning, berättar Erik.

 

Just när jag skriver detta utspelas en tragedi på andra sidan Vänern. Två personer har vid en fisketur gått genom isen. En ska ha försvunnit under isen. En ligger i vattnet svårt nedkyld.

Isarna är riktigt förrädiska nu. PD-läsarna, som ju är erkänt kloka, håller sig förstås på landbacken, eller hur?

 

 

  • Sune Tholin