2016-02-13 06:00

2016-02-13 06:00

Hellre ledig än sportig

Redan tidigt på året 1966 var det snö i mängder och kallt i Åmål. Men det minns ju inte jag så mycket av.

Men jag har hört det berättas för mig, vilka strapatser det var att ta sig till mitt dop den 2 januari. Snö på tvären och kyla. Drivor på och vid sidan av vägen.

Jag ”fyllde” ett halvt år (och Roger Blixt ett år) samma dag som köldrekordet sattes den 9 februari 1966. Inte så lätt att minnas något från det. Men nu har jag läst mig till att det var 38–39 minusgrader den dan i Åmål.

Jag föddes alltså på sensommaren 1965, på Åmåls BB. Då hängde jag väl lite på gärdsgårn, kan man säga. Det var diafragmabråck som förde mig till Göteborg och Sahlgrenska sjukhuset. Jag nöddöptes och fick ett namn.

Men mina föräldrar ville ha ett riktigt festligt dop också, i kyrkan. Därav datumet. Mitt i smällkalla vintern.

Hamnar över hela landet fick stänga på grund av all is. Det medförde ökad påfrestning för godstrafiken och i kombination med kylan havererade ellok efter ellok. De gamla hederliga ångloken fick sättas in.

Bottenviken frös igen och under vintern öppnades en bilväg på isen, från Umeå till Vasa. Såg det i tv-programmet ”Året var 1966”. Det blev förstås en grej, att ta bilen till Vasa. Ett gäng ungdomar packade in sig i en bil för att ta sig till sin finska grannstad på dans. Men vägen var knappt farbar och det tog sju timmar att åka över. Grabbarna kom fram lagom till sista dansen. Bara att vända hem igen. Men då var isen så dålig att vägen stängdes av. Bara för herrarna att ta landvägen hem. Via Haparanda.

De festsugna killarna kom hem lagom till arbetet på måndag morgon...

Veckans tråkiga nyhet är förstås att IF Viken meddelade att föreningen lägger ned sitt damlag. Vi konstaterade här på redaktionen att nu finns det inte ett enda damseniorlag i Åmål – i någon idrott.

I Åmål finns mängder med ungdomar som idrottar. Sen är det tomt, men så kommer många i gång igen. Som Vasaloppsåkare eller triathlon-deltagare. På något sätt är helgerna heliga. Då ska man vara ledig. Och till ledighet räknas inte att engagera sig i föreningsliv.

Föreningarna har ofta haft lättare att få lag till hemmamatcherna, svårare då till långa bortaresor. Men det finns undantag. En damfotbollsmålvakt som började spela igen efter uppehåll på tio år, vägrade spela hemma. Hon riskerade då att någon kompis skulle känna igen henne...

Men jag har hört det berättas för mig, vilka strapatser det var att ta sig till mitt dop den 2 januari. Snö på tvären och kyla. Drivor på och vid sidan av vägen.

Jag ”fyllde” ett halvt år (och Roger Blixt ett år) samma dag som köldrekordet sattes den 9 februari 1966. Inte så lätt att minnas något från det. Men nu har jag läst mig till att det var 38–39 minusgrader den dan i Åmål.

Jag föddes alltså på sensommaren 1965, på Åmåls BB. Då hängde jag väl lite på gärdsgårn, kan man säga. Det var diafragmabråck som förde mig till Göteborg och Sahlgrenska sjukhuset. Jag nöddöptes och fick ett namn.

Men mina föräldrar ville ha ett riktigt festligt dop också, i kyrkan. Därav datumet. Mitt i smällkalla vintern.

Hamnar över hela landet fick stänga på grund av all is. Det medförde ökad påfrestning för godstrafiken och i kombination med kylan havererade ellok efter ellok. De gamla hederliga ångloken fick sättas in.

Bottenviken frös igen och under vintern öppnades en bilväg på isen, från Umeå till Vasa. Såg det i tv-programmet ”Året var 1966”. Det blev förstås en grej, att ta bilen till Vasa. Ett gäng ungdomar packade in sig i en bil för att ta sig till sin finska grannstad på dans. Men vägen var knappt farbar och det tog sju timmar att åka över. Grabbarna kom fram lagom till sista dansen. Bara att vända hem igen. Men då var isen så dålig att vägen stängdes av. Bara för herrarna att ta landvägen hem. Via Haparanda.

De festsugna killarna kom hem lagom till arbetet på måndag morgon...

Veckans tråkiga nyhet är förstås att IF Viken meddelade att föreningen lägger ned sitt damlag. Vi konstaterade här på redaktionen att nu finns det inte ett enda damseniorlag i Åmål – i någon idrott.

I Åmål finns mängder med ungdomar som idrottar. Sen är det tomt, men så kommer många i gång igen. Som Vasaloppsåkare eller triathlon-deltagare. På något sätt är helgerna heliga. Då ska man vara ledig. Och till ledighet räknas inte att engagera sig i föreningsliv.

Föreningarna har ofta haft lättare att få lag till hemmamatcherna, svårare då till långa bortaresor. Men det finns undantag. En damfotbollsmålvakt som började spela igen efter uppehåll på tio år, vägrade spela hemma. Hon riskerade då att någon kompis skulle känna igen henne...