2016-02-12 21:00

2016-02-12 21:00

Vem hade jag varit utan Vikens damlag?

FRIDA SVENSSON

Vi som är från Vikenborg åker aldrig hem med sorg – så lät sången från omklädningsrummet när de ljusblå fotbollsdamerna vann sina matcher. Men nu är sorgen närvarande i allra högsta grad. Sången har tystnat.

IF Viken lägger ner damlaget och föreningen blir för första gången på många år utan lag på seniornivå på damsidan.

Det gör säkert ont i alla med ett Vikenhjärta och även hos dem som värnar om ett aktivt idrottsliv för unga i Åmål.

 

Året var 2005 när jag gjorde min första träning för damlaget. Magsäcken kunde vridas ut och in av nervositet. Vinter var på väg att bli vår och den gropiga fotbollsplanen utanför Karlbergsskolan var egentligen helt obrukbar för fotboll.

Spelarna, som var många på den tiden, samlades i ring för att lyssna till tränaren Lennart Öhrns upplägg.

Debuten slutade med att jag kapade lagkaptenen Sara Gustavsson bakifrån. Ett solklart rött kort. Bänken direkt.

– Tänk inte så mycket på det där. Fortsätt att visa att du brinner och har lite jävlaranamma, sa Lennart Öhrn.

Det kunde lika gärna ha varit Vikenprofilen Öhrn som myntat uttrycket ”jävlaranamma”.

 

Men visst är det viktigt att brinna. I idrottens värld kan en inre glöd få brinna fritt. Glöden får man också användning av i andra sammanhang i livet. Det kan handla om att bli den bästa säljaren på sitt företag – eller varför inte ta över hela bolaget?

Idrott är mer än ett spel – det är en gemenskap som lär ut att hårt slit alltid lönar sig, att laget är viktigare än jaget och att motgångar är till för att besegras.

Vem hade jag egentligen varit utan åren i Vikens damlag? Nedläggningen får mig att tänka på just det.

 

Orsaken till nedläggningen är att det är för få spelare och intresset är vikande. Men det säger också något om vår samtid. Idrottsutövandet i föreningsform bland barn och ungdomar har minskat överlag, enligt Riksidrottsförbundets RF. För just fotboll sjönk det med 12 procent mellan 2004 och 2013.

Självklart behöver inte träning handla om tävling och presentation – men föreningsidrott är mer än så. Det handlar om att barn ges möjlighet att hitta sin grej, utveckla en talang och bli en del av en gemenskap. Dessutom har frön för livslång vänskap såtts och skördats på Rösvallen.

Nu måste hela Åmåls idrottssfär arbeta för att Åmål inom några år ska ha ett seniorlag i damfotboll igen – så att vi hör den där vackra sången om ett damlag utan sorg.

Tack Viken för allt.

Frida Svensson

----------------

Frida Svensson är från Åmål och är verksam journalist på Svenska Dagbladet. Hon började sin journalistiska bana som sportreporter på Provinstidningen Dalsland. Åren 2005–2011 var hon aktiv i IF Vikens damlag. Gästkrönikan har hon skrivit utifrån dagboksanteckningar från tiden i klubben.

 

Vi som är från Vikenborg åker aldrig hem med sorg – så lät sången från omklädningsrummet när de ljusblå fotbollsdamerna vann sina matcher. Men nu är sorgen närvarande i allra högsta grad. Sången har tystnat.

IF Viken lägger ner damlaget och föreningen blir för första gången på många år utan lag på seniornivå på damsidan.

Det gör säkert ont i alla med ett Vikenhjärta och även hos dem som värnar om ett aktivt idrottsliv för unga i Åmål.

 

Året var 2005 när jag gjorde min första träning för damlaget. Magsäcken kunde vridas ut och in av nervositet. Vinter var på väg att bli vår och den gropiga fotbollsplanen utanför Karlbergsskolan var egentligen helt obrukbar för fotboll.

Spelarna, som var många på den tiden, samlades i ring för att lyssna till tränaren Lennart Öhrns upplägg.

Debuten slutade med att jag kapade lagkaptenen Sara Gustavsson bakifrån. Ett solklart rött kort. Bänken direkt.

– Tänk inte så mycket på det där. Fortsätt att visa att du brinner och har lite jävlaranamma, sa Lennart Öhrn.

Det kunde lika gärna ha varit Vikenprofilen Öhrn som myntat uttrycket ”jävlaranamma”.

 

Men visst är det viktigt att brinna. I idrottens värld kan en inre glöd få brinna fritt. Glöden får man också användning av i andra sammanhang i livet. Det kan handla om att bli den bästa säljaren på sitt företag – eller varför inte ta över hela bolaget?

Idrott är mer än ett spel – det är en gemenskap som lär ut att hårt slit alltid lönar sig, att laget är viktigare än jaget och att motgångar är till för att besegras.

Vem hade jag egentligen varit utan åren i Vikens damlag? Nedläggningen får mig att tänka på just det.

 

Orsaken till nedläggningen är att det är för få spelare och intresset är vikande. Men det säger också något om vår samtid. Idrottsutövandet i föreningsform bland barn och ungdomar har minskat överlag, enligt Riksidrottsförbundets RF. För just fotboll sjönk det med 12 procent mellan 2004 och 2013.

Självklart behöver inte träning handla om tävling och presentation – men föreningsidrott är mer än så. Det handlar om att barn ges möjlighet att hitta sin grej, utveckla en talang och bli en del av en gemenskap. Dessutom har frön för livslång vänskap såtts och skördats på Rösvallen.

Nu måste hela Åmåls idrottssfär arbeta för att Åmål inom några år ska ha ett seniorlag i damfotboll igen – så att vi hör den där vackra sången om ett damlag utan sorg.

Tack Viken för allt.

Frida Svensson

----------------

Frida Svensson är från Åmål och är verksam journalist på Svenska Dagbladet. Hon började sin journalistiska bana som sportreporter på Provinstidningen Dalsland. Åren 2005–2011 var hon aktiv i IF Vikens damlag. Gästkrönikan har hon skrivit utifrån dagboksanteckningar från tiden i klubben.