2016-01-09 06:00

2016-01-09 06:00

Har också hundarna blivit klenare?

KRÖNIKA

En polis sa till mig en gång: ”Ungdomar kan slå halvt ihjäl varandra på torget och ingen reagerar. Men om någon plågar en katt, blir det ett jävla liv”.

På sociala medier är det allmänt känt att gulliga katter genererar klickningar och delningar. Vi tidningar är numera också i klickbranschen och märker att djurteman och gulliga historier lockar fler visningar och drar till sig fler klick, än till exempel brott.

Är det så att vi människor mer värnar om våra husdjur hunden och katten än om våra medmänniskor?

Just nu pågår en debatt om nyårsfyrverkeriernas vara eller inte vara. Behövs fyrverkerier på nyår, är en fråga som ställts.

Är det hundarna eller oss själva vi tänker på då?

Nuförtiden skjuts det knappast något alls på påsk och mycket mindre på nyår än förr i världen. Jag tycker det har lugnat ned sig betydligt bara de senaste åren, men det kanske bara är jag som känner så för att min granne inte längre ställer ut bombtårtor i Sveaparken.

Ändå verkar det vara fler hundar än någonsin som far illa av smällarna. De senaste är att hundägare tar in på flygplatshotell under nyårshelgen, för att flygplatser är fredade zoner för smällare och fyrverkerier.

Är det verkligen möjligt att hundarna har blivit så mycket nervsvagare på bara några årtionden? Eller är det husse och matte som överför sitt obehag på hundarna?

Det fanns till och med ett reportage om jakthundar som är rädda för smällare. Det övergår i alla fall min fattningsförmåga.

För visst har vi människor blivit klenare? Vi ungar på Stetterud lekte ute hela dagen, klättrade i träd, badade, cyklade utan hjälm, klättrade i berg, sprang i kapp – helt utan tillsyn av vuxna.

Det kallas i dag extremsport och kräver utrustning för dyra pengar.

Men jag måste erkänna att även jag blivit klenare med åren, framför allt när det gäller kylan. Det kanske till och med var kallare förr, men även på vintern var vi barn ute och lekte. Minns när jag och min bror fått nya moonboots och lekte månlandning i svinkylan i backen mellan vårt hus och Karlberg. Intilliggande parkeringsplats av betong var månlandaren.

Nu är minus fem svinkallt och jag längtar bara tills det där vita försvunnit.

Men det är ju roligt för barna...

På sociala medier är det allmänt känt att gulliga katter genererar klickningar och delningar. Vi tidningar är numera också i klickbranschen och märker att djurteman och gulliga historier lockar fler visningar och drar till sig fler klick, än till exempel brott.

Är det så att vi människor mer värnar om våra husdjur hunden och katten än om våra medmänniskor?

Just nu pågår en debatt om nyårsfyrverkeriernas vara eller inte vara. Behövs fyrverkerier på nyår, är en fråga som ställts.

Är det hundarna eller oss själva vi tänker på då?

Nuförtiden skjuts det knappast något alls på påsk och mycket mindre på nyår än förr i världen. Jag tycker det har lugnat ned sig betydligt bara de senaste åren, men det kanske bara är jag som känner så för att min granne inte längre ställer ut bombtårtor i Sveaparken.

Ändå verkar det vara fler hundar än någonsin som far illa av smällarna. De senaste är att hundägare tar in på flygplatshotell under nyårshelgen, för att flygplatser är fredade zoner för smällare och fyrverkerier.

Är det verkligen möjligt att hundarna har blivit så mycket nervsvagare på bara några årtionden? Eller är det husse och matte som överför sitt obehag på hundarna?

Det fanns till och med ett reportage om jakthundar som är rädda för smällare. Det övergår i alla fall min fattningsförmåga.

För visst har vi människor blivit klenare? Vi ungar på Stetterud lekte ute hela dagen, klättrade i träd, badade, cyklade utan hjälm, klättrade i berg, sprang i kapp – helt utan tillsyn av vuxna.

Det kallas i dag extremsport och kräver utrustning för dyra pengar.

Men jag måste erkänna att även jag blivit klenare med åren, framför allt när det gäller kylan. Det kanske till och med var kallare förr, men även på vintern var vi barn ute och lekte. Minns när jag och min bror fått nya moonboots och lekte månlandning i svinkylan i backen mellan vårt hus och Karlberg. Intilliggande parkeringsplats av betong var månlandaren.

Nu är minus fem svinkallt och jag längtar bara tills det där vita försvunnit.

Men det är ju roligt för barna...

  • Ove Rydh