2016-01-05 08:19

2016-01-05 08:19

I Åmål allting bra

Jul- och nyårshälsningar är vanliga så här års.

Vårt kommunalråd slår på stort. Han anlitar proffset Peter Gyllander för en liten film där just Michael Karlsson verkar vara ovanligt bra.

Peter Gyllander lotsar skickligt genom filmen, som är inspelad i Seasides bar. Frågor och svar är uppgjorda i förväg. Sakinnehållet beställt av nämnde Karlsson.

Överraskande meddelas att nu finns ett bostadsbyggnadsprogram i Åmål. ”Sånt har inte funnits tidigare”, påpekar Karlsson. Men har det inte byggts bostäder här förr? Välordnade bostadsområden kom till bland annat på Bror Karlssons och Kjell Carlssons tid.

Karlsson får en fråga om Plantaget, vars ändringar tillkom lite hafsigt och hastigt. Omgående satte grävmaskinerna sina käftar i stadens planterade torg. Trots att det är förbjudet att utan tillstånd gräva i kulturlagren i vår gamla stad. Men enligt kommunalrådet har hela ärendet skötts korrekt.

 

Det är helt legitimt för en politiker att göra reklam för sig själv. Det är när filmen läggs ut på kommunens hemsida som det blir problematiskt.

Några frågor:

Hur mycket kostade filmen att få gjord?

Kommer räkningen för filmen att vidarebefordras till Arbetarekommunen?

Vad är policyn för partipolitiska inlägg på kommunens hemsida?

 

Minns ni Sten Wickbom? Han var justitieminister när Palme mördades.

– Jag är inte särskilt stolt över de insatser som gjordes på mitt ansvarsområde, rättsapparaten, sa han i Expressen 2006.

Sten Wickbom blev småningom landshövding i Växjö. Under julhelgen avled han 84 år gammal.

En gång höll han på att snuva mig på ett hälsningsanförande inför en företagarpublik i just Växjö. På utsatt tid äntrade jag scenen, då jag blev upphunnen av en sprintande Wickbom på väg mot samma talarstol. En av mina medarbetare fick stopp på honom.

– Sune inleder, meddelades den stressade hövdingen.

– Ok, då tar jag vid efter Sune.

Han hade förstås tagit fel på möteslokal. En obetydlig men lustig episod ur en landshövdings vardag med allehanda tal här och där.

 

Vad passar bättre än att inleda nya året med en Göteborgshistoria. Den sämsta jag för ögonblicket kan gräva fram handlar om brännvin:

Kal till Osborne:

– Tror du Ruben smygsuper?

– Ja, han verkar änna hemlighetsfull.

Vårt kommunalråd slår på stort. Han anlitar proffset Peter Gyllander för en liten film där just Michael Karlsson verkar vara ovanligt bra.

Peter Gyllander lotsar skickligt genom filmen, som är inspelad i Seasides bar. Frågor och svar är uppgjorda i förväg. Sakinnehållet beställt av nämnde Karlsson.

Överraskande meddelas att nu finns ett bostadsbyggnadsprogram i Åmål. ”Sånt har inte funnits tidigare”, påpekar Karlsson. Men har det inte byggts bostäder här förr? Välordnade bostadsområden kom till bland annat på Bror Karlssons och Kjell Carlssons tid.

Karlsson får en fråga om Plantaget, vars ändringar tillkom lite hafsigt och hastigt. Omgående satte grävmaskinerna sina käftar i stadens planterade torg. Trots att det är förbjudet att utan tillstånd gräva i kulturlagren i vår gamla stad. Men enligt kommunalrådet har hela ärendet skötts korrekt.

 

Det är helt legitimt för en politiker att göra reklam för sig själv. Det är när filmen läggs ut på kommunens hemsida som det blir problematiskt.

Några frågor:

Hur mycket kostade filmen att få gjord?

Kommer räkningen för filmen att vidarebefordras till Arbetarekommunen?

Vad är policyn för partipolitiska inlägg på kommunens hemsida?

 

Minns ni Sten Wickbom? Han var justitieminister när Palme mördades.

– Jag är inte särskilt stolt över de insatser som gjordes på mitt ansvarsområde, rättsapparaten, sa han i Expressen 2006.

Sten Wickbom blev småningom landshövding i Växjö. Under julhelgen avled han 84 år gammal.

En gång höll han på att snuva mig på ett hälsningsanförande inför en företagarpublik i just Växjö. På utsatt tid äntrade jag scenen, då jag blev upphunnen av en sprintande Wickbom på väg mot samma talarstol. En av mina medarbetare fick stopp på honom.

– Sune inleder, meddelades den stressade hövdingen.

– Ok, då tar jag vid efter Sune.

Han hade förstås tagit fel på möteslokal. En obetydlig men lustig episod ur en landshövdings vardag med allehanda tal här och där.

 

Vad passar bättre än att inleda nya året med en Göteborgshistoria. Den sämsta jag för ögonblicket kan gräva fram handlar om brännvin:

Kal till Osborne:

– Tror du Ruben smygsuper?

– Ja, han verkar änna hemlighetsfull.