2016-01-01 16:19

2016-01-01 16:19

Ostindiefararen i varmt minne

KRÖNIKA

2015 var på många sätt en tämligen svart år ute i världen, med krig och terrorism och flyktingkrisen som blev extremt påtaglig för Europa, Sverige och även Åmål.

Plötsligt ökar invånarantalet i vår lilla stad. Nu gäller det bara för oss att förvalta pundet. Att ta hand om de resurser som kommer oss till del.

Men visst blir det tufft för små kommuner, på kort sikt, att ta hand om alla nyanlända. Bostad ska ordnas, skolgång ska ordnas – och helst arbete. Då behöver städer som Åmål stöttning från staten. Det har vår kommun också fått, genom extrapengar för att kunna hantera situationen. Men mer behövs.

Det gäller också för oss Åmålsbor att svara upp – och ställa upp. Det håller inte att gnälla över hur situationen påverkar just mig.

I lilla Åmål finns ändå en hel del att glädjas åt med det år som nu gått. Jag tänker främst på Ostindiefararen Götheborgs besök i Åmål i juli. Vilka fantastiska dagar det var! Ett minne för livet.

Vår stad levde verkligen upp under några dagar och sådana arrangemang stärker gemenskapen. Vi Åmålsbor är med rätta stolta över att visa upp vad Åmål har att erbjuda och den här gången fick vi verkligen chansen till det.

2015 var också året som gick då det inte kom något beslut i frågan om den nya grundskolan i Åmål. 2016 måste besked komma och helst under våren. En enda superskola är det enda rätta: Rösparksskolan 2.0.

Men vad ska Södra skolans lokaler ska användas till?

Västra Götalansregionens svek mot Åmål var en chock. Närhälsans vårdcentral läggs ned. Ingen tror något annat än att det ändå kommer att finnas vårdcentraler i Åmål i en framtid, som täcker behovet även framgent. Men situationen är ändå oviss. För patienter men också för de anställda.

Vad händer om exempelvis vårdkoncernen Praktikertjänst tar över och kommer med egen rehabpersonal? Vad händer om de inte alls vill ha lokalerna på Södra Långgatan, utan tänker etablera sig i exempelvis Profabhuset?

Omförhandlingar och nedprioriteringar lär blir följden. För om inte landstinget i Västra Götaland klarade av att driva en vårdcentral i Åmål, hur ska då en privat intressent klara det – utan att strama åt?

Inför 2016 finns alltså mycket att se fram emot. En ny vårdcentral och en ny skola.

Elviras körkort och alla fester för jämnåriga – i alla åldrar.

Och Antons körkort?

 

 

Plötsligt ökar invånarantalet i vår lilla stad. Nu gäller det bara för oss att förvalta pundet. Att ta hand om de resurser som kommer oss till del.

Men visst blir det tufft för små kommuner, på kort sikt, att ta hand om alla nyanlända. Bostad ska ordnas, skolgång ska ordnas – och helst arbete. Då behöver städer som Åmål stöttning från staten. Det har vår kommun också fått, genom extrapengar för att kunna hantera situationen. Men mer behövs.

Det gäller också för oss Åmålsbor att svara upp – och ställa upp. Det håller inte att gnälla över hur situationen påverkar just mig.

I lilla Åmål finns ändå en hel del att glädjas åt med det år som nu gått. Jag tänker främst på Ostindiefararen Götheborgs besök i Åmål i juli. Vilka fantastiska dagar det var! Ett minne för livet.

Vår stad levde verkligen upp under några dagar och sådana arrangemang stärker gemenskapen. Vi Åmålsbor är med rätta stolta över att visa upp vad Åmål har att erbjuda och den här gången fick vi verkligen chansen till det.

2015 var också året som gick då det inte kom något beslut i frågan om den nya grundskolan i Åmål. 2016 måste besked komma och helst under våren. En enda superskola är det enda rätta: Rösparksskolan 2.0.

Men vad ska Södra skolans lokaler ska användas till?

Västra Götalansregionens svek mot Åmål var en chock. Närhälsans vårdcentral läggs ned. Ingen tror något annat än att det ändå kommer att finnas vårdcentraler i Åmål i en framtid, som täcker behovet även framgent. Men situationen är ändå oviss. För patienter men också för de anställda.

Vad händer om exempelvis vårdkoncernen Praktikertjänst tar över och kommer med egen rehabpersonal? Vad händer om de inte alls vill ha lokalerna på Södra Långgatan, utan tänker etablera sig i exempelvis Profabhuset?

Omförhandlingar och nedprioriteringar lär blir följden. För om inte landstinget i Västra Götaland klarade av att driva en vårdcentral i Åmål, hur ska då en privat intressent klara det – utan att strama åt?

Inför 2016 finns alltså mycket att se fram emot. En ny vårdcentral och en ny skola.

Elviras körkort och alla fester för jämnåriga – i alla åldrar.

Och Antons körkort?