2015-11-28 06:00

2015-11-28 06:00

Halt i processen skadar inte

Jag har inga problem med snabba beslut och tjänstemän som får något gjort. Jag tyckte det var bra att Åmåls kommuns teknik- och fritidsförvaltning utnyttjade budgetutrymmet och kom igång med bygget av Plantaget. Första delen av ombyggnaden blev bra och jag såg fram emot resten. De preliminära ritningarna såg spännande ut, tyckte jag. Äntligen görs något åt Plantaget.

Mer tankemöda lade jag inte på ombyggnaden av Åmåls stadspark. Bra att den blir av, liksom.

Sen kom Håkan Sandberg. Han gillade inte beslutsgången och inte heller kommunens planer och presenterade ett eget förslag. Trots att han är politiker i fullmäktige och kunde ha motionerat, så lämnade han in ett medborgarförslag. Och fick med sig 19 följare som nu formellt står bakom medborgarförslaget.

Låt oss fundera lite över vad demokrati är. På det öppna mötet i konsthallen i tisdags ställde Sandberg de 19 som skrivit på för hans förslag, mot de fem i tillväxtutskottet som tog beslutet. Men ska inte de 19 i stället ställas mot övriga 12 000 Åmålsbor? Även om Håkan Sandberg lyckas samla 1 000 Åmålsbor bakom sitt förslag – kan man ens då säga att medborgarna sagt sitt i frågan?

Däremot kan man förvånas över att politiker och tjänstemän var så naiva att de trodde att de kunde köra en sådan fråga i gräddfil (motsats till långbänk?). En fråga som berör så många (alla) Åmålsbor och där många har en åsikt. Till kommunens försvar kan man ändå säga att allmänheten, vid flera tillfällen, givits chansen att ta del av planerna. Men då var inte intresset särskilt stort.

Kanske ska man tolka det som att de allra flesta Åmålsbor ändå tycker det kan kvitta om kommunens eller Sandbergs förslag vinner? Ingen har i alla försökt storma Stadshuset i protest mot att ombyggnaden skall bli av...

Men en opinion har väckts till liv och Håkan Sandbergs förslag känns onekligen ganska tilltalande. Framförallt om den historiska kopplingen verkligen tas till vara.

Det skadar i vilket fall som helst inte att göra halt i processen för att verkligen se till att göra det bästa av situationen.

Notera också att det faktiskt finns ytterligare ett medborgarförslag, signerat Lisbeth Vestlund. Hon föreslår också en paviljong, men liknande den som fanns på Furuhäll en gång i tiden. Kanske kunde de två partikamraterna samköra? Eller är det månne ett alltför liberalt förslag?

En central scen för små framträdanden känns förvisso attraktivt. Men, käre Sandberg – skuggspel och kasperteater..? Inte lockar väl det särskilt många längre?

Jag har inga problem med snabba beslut och tjänstemän som får något gjort. Jag tyckte det var bra att Åmåls kommuns teknik- och fritidsförvaltning utnyttjade budgetutrymmet och kom igång med bygget av Plantaget. Första delen av ombyggnaden blev bra och jag såg fram emot resten. De preliminära ritningarna såg spännande ut, tyckte jag. Äntligen görs något åt Plantaget.

Mer tankemöda lade jag inte på ombyggnaden av Åmåls stadspark. Bra att den blir av, liksom.

Sen kom Håkan Sandberg. Han gillade inte beslutsgången och inte heller kommunens planer och presenterade ett eget förslag. Trots att han är politiker i fullmäktige och kunde ha motionerat, så lämnade han in ett medborgarförslag. Och fick med sig 19 följare som nu formellt står bakom medborgarförslaget.

Låt oss fundera lite över vad demokrati är. På det öppna mötet i konsthallen i tisdags ställde Sandberg de 19 som skrivit på för hans förslag, mot de fem i tillväxtutskottet som tog beslutet. Men ska inte de 19 i stället ställas mot övriga 12 000 Åmålsbor? Även om Håkan Sandberg lyckas samla 1 000 Åmålsbor bakom sitt förslag – kan man ens då säga att medborgarna sagt sitt i frågan?

Däremot kan man förvånas över att politiker och tjänstemän var så naiva att de trodde att de kunde köra en sådan fråga i gräddfil (motsats till långbänk?). En fråga som berör så många (alla) Åmålsbor och där många har en åsikt. Till kommunens försvar kan man ändå säga att allmänheten, vid flera tillfällen, givits chansen att ta del av planerna. Men då var inte intresset särskilt stort.

Kanske ska man tolka det som att de allra flesta Åmålsbor ändå tycker det kan kvitta om kommunens eller Sandbergs förslag vinner? Ingen har i alla försökt storma Stadshuset i protest mot att ombyggnaden skall bli av...

Men en opinion har väckts till liv och Håkan Sandbergs förslag känns onekligen ganska tilltalande. Framförallt om den historiska kopplingen verkligen tas till vara.

Det skadar i vilket fall som helst inte att göra halt i processen för att verkligen se till att göra det bästa av situationen.

Notera också att det faktiskt finns ytterligare ett medborgarförslag, signerat Lisbeth Vestlund. Hon föreslår också en paviljong, men liknande den som fanns på Furuhäll en gång i tiden. Kanske kunde de två partikamraterna samköra? Eller är det månne ett alltför liberalt förslag?

En central scen för små framträdanden känns förvisso attraktivt. Men, käre Sandberg – skuggspel och kasperteater..? Inte lockar väl det särskilt många längre?