2015-11-07 06:00

2015-11-07 06:00

Nu är det normalt igen

GÄSTKRÖNIKÖREN

November månad är en månad jag tycker mycket illa om.

Jag som är en typisk sommarmänniska gillar inte det väder som denna månad brukar bjuda på. Om det gick så skulle jag ta bort november från almnackan.

Men nu har det ju redan gått några dagar på månaden så jag kommer nog att klara upp denna månaden i år också. Den finns lite anledningar att just november är en jobbig månad för mig, jag råkar var född denna månad och det betyder ju att jag blir ett år äldre igen. Det är inte det att jag är rädd för att bli gammal, för visst anses det att man är det, när det är bara ett år kvar till 80-årsdagen. Nej, det är det att jag vill var med på allt som sker i min familj och omgivningen.

Och sedan har jag haft andra tråkighetet i november så det finns en anledning till min frustation. För några veckor sedan så gick vi ju tillbaka till normal tid, som vanligt blev man osäker på om klockan skulle tillbaka eller tvärt om. Med vi fick lära oss av någon klok person, att om vi tänker på att när det blir vintertid så ska vi ställa in våra trädgårdsmöbler, alltså dra klockan tillbaka en timme.

Att det blir ljusare på morgonen är ju bra, men peronligen tycker jag att det kvittar, för tiden rusar iväg ändå, så den timmen man fick tillbaka närks ju inte. Och var har denna timme varit hela våren och sommaren, det undrar jag?

Timmen kom ju åter natt till en söndag och jag fick hjälp av sonen att ändra de kockor som hängde för högt och det är nästan alla. Detta hände vid lunchtiden innan sonen gick hem till sig. Det var bara det att jag vilade lite på maten och råkade somna, när jag vaknade kokade jag mig en kopp kaffe och kom då inte genast ihåg denna klockändring, så jag blev lite förvirrad när jag fick se urtavlan, hade jag sovit bara en sekund eller hade jag slappat en hel timme.

Det slutade med att jag gick och kollade min mobiltelefon, den kan man alltid lita på, trodde jag. Men inte då, den hade lagt av på grund av den måste laddas ibland.

Det fick bli ett telefonsamtal till sonen så han fick leka fröken Ur.

Bibbi Moberg

Jag som är en typisk sommarmänniska gillar inte det väder som denna månad brukar bjuda på. Om det gick så skulle jag ta bort november från almnackan.

Men nu har det ju redan gått några dagar på månaden så jag kommer nog att klara upp denna månaden i år också. Den finns lite anledningar att just november är en jobbig månad för mig, jag råkar var född denna månad och det betyder ju att jag blir ett år äldre igen. Det är inte det att jag är rädd för att bli gammal, för visst anses det att man är det, när det är bara ett år kvar till 80-årsdagen. Nej, det är det att jag vill var med på allt som sker i min familj och omgivningen.

Och sedan har jag haft andra tråkighetet i november så det finns en anledning till min frustation. För några veckor sedan så gick vi ju tillbaka till normal tid, som vanligt blev man osäker på om klockan skulle tillbaka eller tvärt om. Med vi fick lära oss av någon klok person, att om vi tänker på att när det blir vintertid så ska vi ställa in våra trädgårdsmöbler, alltså dra klockan tillbaka en timme.

Att det blir ljusare på morgonen är ju bra, men peronligen tycker jag att det kvittar, för tiden rusar iväg ändå, så den timmen man fick tillbaka närks ju inte. Och var har denna timme varit hela våren och sommaren, det undrar jag?

Timmen kom ju åter natt till en söndag och jag fick hjälp av sonen att ändra de kockor som hängde för högt och det är nästan alla. Detta hände vid lunchtiden innan sonen gick hem till sig. Det var bara det att jag vilade lite på maten och råkade somna, när jag vaknade kokade jag mig en kopp kaffe och kom då inte genast ihåg denna klockändring, så jag blev lite förvirrad när jag fick se urtavlan, hade jag sovit bara en sekund eller hade jag slappat en hel timme.

Det slutade med att jag gick och kollade min mobiltelefon, den kan man alltid lita på, trodde jag. Men inte då, den hade lagt av på grund av den måste laddas ibland.

Det fick bli ett telefonsamtal till sonen så han fick leka fröken Ur.

Bibbi Moberg