2015-11-03 06:00

2015-11-03 06:00

För tillfället röd flagg

KRÖNIKA

För dagen flaggade Stadshuset rött när fullmäktige samlades i onsdags. Kommunens grafiska profil tillåter som bekant numera alla regnbågens färger.

Nytt var att fullmäktigesammanträdet direktsändes på webben. Endast fakirer tittar väl på en sådan tv-sändning. Men i efterhand kan man på nätet söka upp sådana avsnitt man är särskilt intresserad av. Bra.

Tomas Lindström, invald på SD-listan, är alltid flitig men undrar om det inte blev någon extra tur upp i talarstolen? Direktsändning är alltid direktsändning. Fast det gäller förstås att ha med sig något tänkvärt.

 

När man skulle besluta om att så smått förbereda för skolinvesteringen, blev det politisk oenighet om någon formulering i direktiven till Åkab inför upphandlingen. Något av strid om påvens skägg.

Det gjordes ett avbrott. Michael Karlsson (S) och Lars-Ove Ottosson (C) kunde smyga bort i Stadshuset mörka environger för en hemlig överläggning. Saken löstes förståndigt nog i samförstånd. Så en skollösning bör inte bli fördröjd av denna anledning.

 

Några kritiska röster om hemlighetsmakeri i beslutsprocesserna, hördes från oppostionen. Ofta anses handlingar vara ”arbetsmaterial” och därmed inte tillgängligt. Det är samma iakttagelse som jag som redaktör på PD gjorde. Stadshuset blir alltmer slutet.

Paradoxalt har kommunen förstärkt med en kommunikatör. Jag utgår från att Jan Andersson har de bästa intentioner att informera sina uppdragsgivare Åmålsborna. Men jag är inte säker på att det var politikernas syfte när tjänsten inrättades.

Häromveckan svarade kommunalrådet Michael Karlsson på en insändare i PD. Kors i taket! Det var längesen. Den uttalade policyn i Stadshuset är annars att inte svara på insändare, utan istället försöka komma med något kryptiskt och tillrättalagt på kommunens hemsida.

 

Äntligen fullbordat, det vi väntat på sedan stadens grundläggning. Papperen är påskrivna. Åmål har även formellt fått sin vänort Dunhuang i Kina. Inte ens Axel Oxenstierna kunde den gången i sin vildaste fantasi se slättlandet kring Tösse på detta föredömliga vis knytas samman med Gobiöknen.

Nu gäller det för Stadshuset att hitta någon vänort som ligger ännu längre bort. Det blir svårt, men måste gå. Det får bli åt Ocenanien till. Vad sägs om Lautoka på Fidji?

Sune Tholin

Nytt var att fullmäktigesammanträdet direktsändes på webben. Endast fakirer tittar väl på en sådan tv-sändning. Men i efterhand kan man på nätet söka upp sådana avsnitt man är särskilt intresserad av. Bra.

Tomas Lindström, invald på SD-listan, är alltid flitig men undrar om det inte blev någon extra tur upp i talarstolen? Direktsändning är alltid direktsändning. Fast det gäller förstås att ha med sig något tänkvärt.

 

När man skulle besluta om att så smått förbereda för skolinvesteringen, blev det politisk oenighet om någon formulering i direktiven till Åkab inför upphandlingen. Något av strid om påvens skägg.

Det gjordes ett avbrott. Michael Karlsson (S) och Lars-Ove Ottosson (C) kunde smyga bort i Stadshuset mörka environger för en hemlig överläggning. Saken löstes förståndigt nog i samförstånd. Så en skollösning bör inte bli fördröjd av denna anledning.

 

Några kritiska röster om hemlighetsmakeri i beslutsprocesserna, hördes från oppostionen. Ofta anses handlingar vara ”arbetsmaterial” och därmed inte tillgängligt. Det är samma iakttagelse som jag som redaktör på PD gjorde. Stadshuset blir alltmer slutet.

Paradoxalt har kommunen förstärkt med en kommunikatör. Jag utgår från att Jan Andersson har de bästa intentioner att informera sina uppdragsgivare Åmålsborna. Men jag är inte säker på att det var politikernas syfte när tjänsten inrättades.

Häromveckan svarade kommunalrådet Michael Karlsson på en insändare i PD. Kors i taket! Det var längesen. Den uttalade policyn i Stadshuset är annars att inte svara på insändare, utan istället försöka komma med något kryptiskt och tillrättalagt på kommunens hemsida.

 

Äntligen fullbordat, det vi väntat på sedan stadens grundläggning. Papperen är påskrivna. Åmål har även formellt fått sin vänort Dunhuang i Kina. Inte ens Axel Oxenstierna kunde den gången i sin vildaste fantasi se slättlandet kring Tösse på detta föredömliga vis knytas samman med Gobiöknen.

Nu gäller det för Stadshuset att hitta någon vänort som ligger ännu längre bort. Det blir svårt, men måste gå. Det får bli åt Ocenanien till. Vad sägs om Lautoka på Fidji?

Sune Tholin