2015-10-22 06:00

2015-10-22 06:00

Som hämtat ur en Kafka-novell

VÄNTAN ÅMÅL: På akuten på Näl

Smärtsamt

Nu har jag väntat i åtta timmar. Jag måste få hjälp – jag har så ont!

En söndag på akutmottagningen på Näl är som att stiga rakt in i en novell av Kafka. Stämningen är absurd och uttalandet man måste vara frisk för att orka vara sjuk har aldrig varit sannare.

Detta är dagens situation vid Västra Götalands flaggskepp Näl och det finns ingenting som tyder på att det ska bli bättre - tvärtom. Mer resurser är inte i sikte och vi vet att vi blir allt fler som ska dela på den krympande vårdkakan. Vi kan vara helt säkra på att frustrationen och irritationen bland såväl vårdsökande som personal kommer att öka. Tyvärr kommer därmed de privata vårdförsäkringarna att öka i popularitet och helt logiskt kommer lediga tjänster inom vården i Norge att te sig allt mer lockande för utarbetade syrror.

Inom nästan alla landsting i Sverige ska det sparas in. Antalet anställda ska minskas, liksom antalet vårdplatser. Detta samtidigt som vi får osannolikt många nya svenskar, som kommer att vara i stort behov av vård. Hur tänker egentligen politikerna?

Oturligt nog har jag haft och har en hel del att göra med vården inom Västra Götaland. Här finns en härlig samling anställda och de flesta gör sitt yttersta för att verksamheten ska fungera. Men undersköterskorna och sjuksköterskorna kan inte springa fortare än vad de gör idag. Det går inte att krama ut en trasa som redan är torr... Sjukvården är bra när du väl är inskriven vid Näl, men vägen dit via akuten är lång, illa organiserad och inte värdig människor.

Senaste gången jag tvingades åka in akut hade jag fått inflammation i ett operationssår. För att förkorta väntetiden hade jag med mig en remiss från en jourläkare. Denna gång blev det bara dryga två timmar i väntrummet, en kall och för den som har ont, mycket obekväm plats. Försök sitta med nyopererad buk på hårda plaststolar.

Det var väl innanför dörrarna som det riktiga eländet började. Under fem (!) timmar kom en läkare in till mig tre gånger. Varje gång med olika idéer till hur det inflammerade såret skulle attackeras.

När klockan var före åtta på kvällen behövde jag uppsöka en toalett. Nu låg jag där med såret öppet och kunde inte ta mig någonstans. Jag ringde givetvis på klockan, men absolut ingenting hände. Ingen snäll undersköterska kom och undrade vad jag ville, ingen reagerade överhuvudtaget. Det var bara tur att jag orkade hålla mig...

Jag kände mig oerhört ensam, övergiven och sårbar. Känslan att ligga på en bår, utan möjlighet att röra sig, utan att en enda människa kom till min hjälp gjorde mig rasande!

Efter cirka 45 minuter kom en undersköterska för att ge mig första droppet och köra upp mig på avdelningen, det hade ingenting att göra med att jag förtvivlat ringt på klockan.

Om läkaren från början hade ställt rätt ordination hade droppet kunnat komma igång mycket tidigare och jag hade kanske sluppit läggas in över natten till för vården höga kostnader.

Höj skatten och rikta pengarna direkt till vården. Låt de anställd, som vet hur verksamheten fungerar, vara med och organisera den. Och ge de som arbetar inom vården högre lön, det måste vara mer värt att vårda människor som du och jag.

Nu har jag väntat i åtta timmar. Jag måste få hjälp – jag har så ont!

En söndag på akutmottagningen på Näl är som att stiga rakt in i en novell av Kafka. Stämningen är absurd och uttalandet man måste vara frisk för att orka vara sjuk har aldrig varit sannare.

Detta är dagens situation vid Västra Götalands flaggskepp Näl och det finns ingenting som tyder på att det ska bli bättre - tvärtom. Mer resurser är inte i sikte och vi vet att vi blir allt fler som ska dela på den krympande vårdkakan. Vi kan vara helt säkra på att frustrationen och irritationen bland såväl vårdsökande som personal kommer att öka. Tyvärr kommer därmed de privata vårdförsäkringarna att öka i popularitet och helt logiskt kommer lediga tjänster inom vården i Norge att te sig allt mer lockande för utarbetade syrror.

Inom nästan alla landsting i Sverige ska det sparas in. Antalet anställda ska minskas, liksom antalet vårdplatser. Detta samtidigt som vi får osannolikt många nya svenskar, som kommer att vara i stort behov av vård. Hur tänker egentligen politikerna?

Oturligt nog har jag haft och har en hel del att göra med vården inom Västra Götaland. Här finns en härlig samling anställda och de flesta gör sitt yttersta för att verksamheten ska fungera. Men undersköterskorna och sjuksköterskorna kan inte springa fortare än vad de gör idag. Det går inte att krama ut en trasa som redan är torr... Sjukvården är bra när du väl är inskriven vid Näl, men vägen dit via akuten är lång, illa organiserad och inte värdig människor.

Senaste gången jag tvingades åka in akut hade jag fått inflammation i ett operationssår. För att förkorta väntetiden hade jag med mig en remiss från en jourläkare. Denna gång blev det bara dryga två timmar i väntrummet, en kall och för den som har ont, mycket obekväm plats. Försök sitta med nyopererad buk på hårda plaststolar.

Det var väl innanför dörrarna som det riktiga eländet började. Under fem (!) timmar kom en läkare in till mig tre gånger. Varje gång med olika idéer till hur det inflammerade såret skulle attackeras.

När klockan var före åtta på kvällen behövde jag uppsöka en toalett. Nu låg jag där med såret öppet och kunde inte ta mig någonstans. Jag ringde givetvis på klockan, men absolut ingenting hände. Ingen snäll undersköterska kom och undrade vad jag ville, ingen reagerade överhuvudtaget. Det var bara tur att jag orkade hålla mig...

Jag kände mig oerhört ensam, övergiven och sårbar. Känslan att ligga på en bår, utan möjlighet att röra sig, utan att en enda människa kom till min hjälp gjorde mig rasande!

Efter cirka 45 minuter kom en undersköterska för att ge mig första droppet och köra upp mig på avdelningen, det hade ingenting att göra med att jag förtvivlat ringt på klockan.

Om läkaren från början hade ställt rätt ordination hade droppet kunnat komma igång mycket tidigare och jag hade kanske sluppit läggas in över natten till för vården höga kostnader.

Höj skatten och rikta pengarna direkt till vården. Låt de anställd, som vet hur verksamheten fungerar, vara med och organisera den. Och ge de som arbetar inom vården högre lön, det måste vara mer värt att vårda människor som du och jag.

  • Monica Nilsson