2017-05-29 17:22

2017-05-29 17:22

Stapeldiagram ska ge bättre demensvård

ÅMÅL: Vården vill kunna följa upp resultatet

Stapeldiagram är kanske inte den första tanken som kommer i huvudet när man pratar om god demensvård.
Men resultatet av alla registrerade siffror ska kunna bli musik, en nattmacka eller en extra promenad, för att minska aggressivitet, ångest och hallucinationer hos dementa, förklarar Åmåls demenssköterska Maria Svahn.
I veckan träffades alla ansvariga för demensregistret i Åmål.

På plats i källaren på Illern fanns personal från alla demensavdelningar på Åmåls särskilda boenden, samt från korttidsboendet på Ekbacken. Ett 30-tal personer, såväl enhetschefer som omvårdare och sjuksköterskor och rehabpersonal, med fysioterapeut och arbetsterapeut, har utbildats för att vara ansvariga för det gemensamma kvalitetsregistret för beteendemässiga och psykiska symptom vid demens.

Illern var först

Demensavdelningarna på Illern började först använda datorprogrammet i kommunen. Det var för fem år sedan. Därefter har Adolfsberg, Solsäter och Ekbacken kommit till.

Med hjälp av checklistor, sifferskalor och färgglada staplar i diagram, ska vården bli mätbar och därmed också kvalitetssäkrad. Olika psykiska symptom och beteendeförändringar som kan uppstå vid demens viktas på en skala från ett till sex. Hur ofta har personen till exempel ångest och hallucinationer och hur allvarliga är problemen? Hur är det med matlusten?

– Det handlar om att ha en struktur för hur man får bukt med de beteenden som kan uppstå vid demens, säger Åmåls demenssköterska Maria Svahn, som ansvarar för arbetet i kommunen.

Få staplarna att sjunka

Diagrammen verkar en smula byråkratiska och abstrakta, men poängen är att vården ska bli bättre, mer individuellt anpassad och samtidigt möjlig att följa upp. Om exempelvis Greta blir lugnare av att höra på musik en stund innan hon ska stiga upp om morgonen, så kommer staplarna i diagrammet att sjunka efter att den åtgärden satts in. Om rekommendationen för Pelle är en eftermiddagspromenad för att han ska sova bättre och inte rastlöst vandra runt i korridoren om nätterna, går det att se om den extra promenaden faktiskt blev av och om det hjälpte.

– När man ser hur staplarna minskat blir det tydligt, både hur det var före åtgärden och hur det blev efteråt. Det visar att det kan bli stor skillnad även med små åtgärder. Jag är ganska ny, men jag kan tänka mig att det är roligt när man ser en så tydlig effekt av sitt arbete, svart på vitt, säger Christina Olofsson, enhetschef på Solsäter.

I olika utsträckning

Det är olika i vilken utsträckning avdelningarna använder sig av registret. Någon enhet har nyss kommit i gång och på de blandade enheterna varierar det också hur många personer med demens som för tillfället bor där.

Om en person har höga staplar, alltså stora problem, görs nya uppskattningar ofta, var sjätte till åttonde vecka. Andra personer kanske det räcker att följa upp en gång om året.

På Illern, där det bor flest dementa och där arbetet med registret har pågått längst, säger personalen att det går åt extra tid för att göra registreringarna och även för åtgärder som promenader eller att sitta enskilt en stund, men att arbetet samtidigt har inneburit att det har blivit lugnare på avdelningen.

Vill få med läkare

Åmåls demenssköterska Maria Svahn ser ett värde i att olika personalgrupper, med olika utbildningar, använder samma klassningssystem och därmed samma språk. Illerns enhetschef Christina Nilsson önskar i förlängningen att det även skulle gå att få med läkarna i registret. Maria Svahn håller med:

– Åtminstone är det ett önskemål att det görs en skattning innan läkarna sätter in mediciner. För det går att nå resultat med god omvårdnad och då är det inte säkert att medicinen behövs.

Träffen på Illern handlade om ett erfarenhetsutbyte mellan avdelningarna. Maria Svahn som utbildar nya administratörer i kommunen gick igenom statistik, visade nyheter i programmet och deltagarna diskuterade problem de stött på och gav varandra råd och stöd.

På plats i källaren på Illern fanns personal från alla demensavdelningar på Åmåls särskilda boenden, samt från korttidsboendet på Ekbacken. Ett 30-tal personer, såväl enhetschefer som omvårdare och sjuksköterskor och rehabpersonal, med fysioterapeut och arbetsterapeut, har utbildats för att vara ansvariga för det gemensamma kvalitetsregistret för beteendemässiga och psykiska symptom vid demens.

Illern var först

Demensavdelningarna på Illern började först använda datorprogrammet i kommunen. Det var för fem år sedan. Därefter har Adolfsberg, Solsäter och Ekbacken kommit till.

Med hjälp av checklistor, sifferskalor och färgglada staplar i diagram, ska vården bli mätbar och därmed också kvalitetssäkrad. Olika psykiska symptom och beteendeförändringar som kan uppstå vid demens viktas på en skala från ett till sex. Hur ofta har personen till exempel ångest och hallucinationer och hur allvarliga är problemen? Hur är det med matlusten?

– Det handlar om att ha en struktur för hur man får bukt med de beteenden som kan uppstå vid demens, säger Åmåls demenssköterska Maria Svahn, som ansvarar för arbetet i kommunen.

Få staplarna att sjunka

Diagrammen verkar en smula byråkratiska och abstrakta, men poängen är att vården ska bli bättre, mer individuellt anpassad och samtidigt möjlig att följa upp. Om exempelvis Greta blir lugnare av att höra på musik en stund innan hon ska stiga upp om morgonen, så kommer staplarna i diagrammet att sjunka efter att den åtgärden satts in. Om rekommendationen för Pelle är en eftermiddagspromenad för att han ska sova bättre och inte rastlöst vandra runt i korridoren om nätterna, går det att se om den extra promenaden faktiskt blev av och om det hjälpte.

– När man ser hur staplarna minskat blir det tydligt, både hur det var före åtgärden och hur det blev efteråt. Det visar att det kan bli stor skillnad även med små åtgärder. Jag är ganska ny, men jag kan tänka mig att det är roligt när man ser en så tydlig effekt av sitt arbete, svart på vitt, säger Christina Olofsson, enhetschef på Solsäter.

I olika utsträckning

Det är olika i vilken utsträckning avdelningarna använder sig av registret. Någon enhet har nyss kommit i gång och på de blandade enheterna varierar det också hur många personer med demens som för tillfället bor där.

Om en person har höga staplar, alltså stora problem, görs nya uppskattningar ofta, var sjätte till åttonde vecka. Andra personer kanske det räcker att följa upp en gång om året.

På Illern, där det bor flest dementa och där arbetet med registret har pågått längst, säger personalen att det går åt extra tid för att göra registreringarna och även för åtgärder som promenader eller att sitta enskilt en stund, men att arbetet samtidigt har inneburit att det har blivit lugnare på avdelningen.

Vill få med läkare

Åmåls demenssköterska Maria Svahn ser ett värde i att olika personalgrupper, med olika utbildningar, använder samma klassningssystem och därmed samma språk. Illerns enhetschef Christina Nilsson önskar i förlängningen att det även skulle gå att få med läkarna i registret. Maria Svahn håller med:

– Åtminstone är det ett önskemål att det görs en skattning innan läkarna sätter in mediciner. För det går att nå resultat med god omvårdnad och då är det inte säkert att medicinen behövs.

Träffen på Illern handlade om ett erfarenhetsutbyte mellan avdelningarna. Maria Svahn som utbildar nya administratörer i kommunen gick igenom statistik, visade nyheter i programmet och deltagarna diskuterade problem de stött på och gav varandra råd och stöd.

Nationellt kvalitetsregister

Det finns 108 nationella kvalitetsregister som stöds av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. De används för att följa upp vården, kvalitetssäkra den och göra omvårdnaden mer likvärdig. Registren sköts normalt av någon klinik ute i landet.

Registret för BPSD, beteendemässiga och psykiska symptom vid demenssjukdom, utgår från minneskliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

287 av Sverige 290 kommuner är anslutna till BPSD-registret, som startades i november 2010, men de använder det i varierande grad. Ett 40-tal kommuner har gjort inga eller bara några enstaka registreringar i år. Åmål har hittills i år gjort 52.

Upp till 90 procent av alla med en demenssjukdom får vid något tillfälle beteendemässiga och psykiska symptom. Det kan vara allt från oro och apati till aggressivitet och mat- och sömnstörningar.

Källa: BPSD-registret, Socialstyrelsen och SKL