2017-04-19 13:07

2017-04-19 13:07

Åmåls kommun anlitar hund

ÅMÅL: Mojje, 5, gör nytta på äldreboende

Terapihunden Mojje har under våren blivit ett fast inslag bland äldreboendena i Åmåls kommun. Med jämna intervaller sprider det fyrbenta charmtrollet energi och livslust till tacksamma seniorer.
– Han är väldigt arbetsvillig, säger matte Bitte Cervin.

Genom brukshundsklubben har Mojje och Bitte Cervin fått kommunalt finansierade uppdrag som sträcker sig ända fram till sommaren. En win-win-situation för alla parter, anser de närmast berörda cheferna.

– Djur över huvudet taget har en positiv effekt på äldre. Inte minst när det handlar om personer med minnesproblematik, säger Christina Olofsson, ny enhetschef på Solsäterhemmet i Tösse.

”Vaknar ur slummer”

Ibland händer det att boende som annars är väldigt passiva spricker upp i överraskande leenden när Mojje gör entré. Samma reaktion hade förmodligen varit nästintill omöjlig att locka fram för en vanlig anställd, säger aktivitetssamordnaren Marianne Lundvall.

– Många av de äldre är vana med djur sedan tidigare och vaknar upp som ur en slummer med hjälp av terapihunden.

Förutom att vara ett uppskattat sällskap bidrar Mojje med träning för så väl kropp som knopp genom leksakskast, godisklippning, tärningsspel och andra återkommande aktiviteter.

– Träffarna med Mojje gör stor nytta och ger glädje, säger Siv Hidén, boende på Adolfsberg.

Framförallt gillar hon att nästan alla kan känna sig delaktiga i hundbesöken, oavsett personlighetstyp.

– Vi är så olika här på boendet. De som är blyga orkar inte flänga med när vi har dans och sådant, men när hunden kommer finns inget behov av att göra sig till.

Krävs mer än gott lynne

Ägaren Bitte Cervin har lagt nästan två år och en hel del pengar på att utbilda Mojje. Hans första patient var en ung kille med svårartad hundfobi.

– Det räcker inte med att tycka om folk för att bli en bra terapihund. Det krävs också mycket miljöträning, eftersom träffarna ofta äger rum på bord. Då går det inte att ha en hund som rycker till vid porslinsskrammel och annat, säger Bitte Cervin.

Förutom Adolfsberg och Solsäterhemmet besöker Mojje regelbundet Åmålsgården, Ekbacken och Illern.

Genom brukshundsklubben har Mojje och Bitte Cervin fått kommunalt finansierade uppdrag som sträcker sig ända fram till sommaren. En win-win-situation för alla parter, anser de närmast berörda cheferna.

– Djur över huvudet taget har en positiv effekt på äldre. Inte minst när det handlar om personer med minnesproblematik, säger Christina Olofsson, ny enhetschef på Solsäterhemmet i Tösse.

”Vaknar ur slummer”

Ibland händer det att boende som annars är väldigt passiva spricker upp i överraskande leenden när Mojje gör entré. Samma reaktion hade förmodligen varit nästintill omöjlig att locka fram för en vanlig anställd, säger aktivitetssamordnaren Marianne Lundvall.

– Många av de äldre är vana med djur sedan tidigare och vaknar upp som ur en slummer med hjälp av terapihunden.

Förutom att vara ett uppskattat sällskap bidrar Mojje med träning för så väl kropp som knopp genom leksakskast, godisklippning, tärningsspel och andra återkommande aktiviteter.

– Träffarna med Mojje gör stor nytta och ger glädje, säger Siv Hidén, boende på Adolfsberg.

Framförallt gillar hon att nästan alla kan känna sig delaktiga i hundbesöken, oavsett personlighetstyp.

– Vi är så olika här på boendet. De som är blyga orkar inte flänga med när vi har dans och sådant, men när hunden kommer finns inget behov av att göra sig till.

Krävs mer än gott lynne

Ägaren Bitte Cervin har lagt nästan två år och en hel del pengar på att utbilda Mojje. Hans första patient var en ung kille med svårartad hundfobi.

– Det räcker inte med att tycka om folk för att bli en bra terapihund. Det krävs också mycket miljöträning, eftersom träffarna ofta äger rum på bord. Då går det inte att ha en hund som rycker till vid porslinsskrammel och annat, säger Bitte Cervin.

Förutom Adolfsberg och Solsäterhemmet besöker Mojje regelbundet Åmålsgården, Ekbacken och Illern.