2016-10-07 09:38

2016-10-07 09:38

Likheten ligger i strecken

ÅMÅL: Teckningar utan synliga penndrag dominerar höstsalongen

Dalslands konstnärsförbund fick som det ville – ovanligt många medlemmar har lämnat in teckningar till årets höstsalong i Åmåls konsthall. Därmed inte sagt att kol, tusch och blyerts tillhör vanligheterna på väggarna.

I vanliga fall brukar konstnärerna själva få bestämma hur de vill vara representerade under höstsalongerna, men den här gången har utställningen blivit lite mer enhetlig.

– Jag tyckte det kunde vara kul med en röd tråd och föreslog att medlemmarna skulle skicka in teckningar, säger Rolf Gustafsson, ordförande i Dalslands konstnärsförbund.

Resultatet blev bättre än vad han hade föreställt sig.

– Vi har fått in många fräscha grejer.

På konsthallens vitmålade väggar hänger det nu teckningar utförda i såväl blyerts som kol och tusch. Men många besökares intresse kommer nog i första hand att riktas mot de utställare som rättat sig efter förbundets linje och samtidigt gett sig i kast med några för sammanhanget oväntade material.

– Det är inte lätt att reda ut vad teckning är för någonting, eftersom det finns så många mellanformer, säger konstnären Maria Rygaard Eriksson.

Exempelvis ställer hon själv ut två kolbilder som ytligt sett har mycket lite gemensamt med ett svävande silikonnät av Anna-lill Nilsson, trots att de båda Dals Långedsborna balanserar på utställningens röda tråd.

Hälften har tecknat

– Det roliga är hur teckning som begrepp verkar ha något som triggar igång folk, säger Rolf Gustafsson. Normalt sett brukar begreppet tolkas som att man tar en blyertspenna, suddar lite och så är bilden klar, men här går det att se många olika blandformer. Även oljemålningar kan vara teckningar.

Drygt hälften av de totalt 28 konstnärerna som deltar i höstsalongen har anammat utmaningen det innebär att förhålla sig till ett svävande tekniktema.

– Jag hade definitivt inte ställt ut detta annars, säger Åmålskonstnären Gunilla Ekemark, och syftar på ett par skissartade lantbrukarporträtt som hon utfört med hjälp av symaskin.

Ännu mer extrem i sin tolkning är göteborgaren Walter Ruth, vars teckningar består av stål- respektive träkomponenter. De enda likheterna som går att spåra till ett traditionellt blyertsmotiv är förekomsten av streck.

I vanliga fall brukar konstnärerna själva få bestämma hur de vill vara representerade under höstsalongerna, men den här gången har utställningen blivit lite mer enhetlig.

– Jag tyckte det kunde vara kul med en röd tråd och föreslog att medlemmarna skulle skicka in teckningar, säger Rolf Gustafsson, ordförande i Dalslands konstnärsförbund.

Resultatet blev bättre än vad han hade föreställt sig.

– Vi har fått in många fräscha grejer.

På konsthallens vitmålade väggar hänger det nu teckningar utförda i såväl blyerts som kol och tusch. Men många besökares intresse kommer nog i första hand att riktas mot de utställare som rättat sig efter förbundets linje och samtidigt gett sig i kast med några för sammanhanget oväntade material.

– Det är inte lätt att reda ut vad teckning är för någonting, eftersom det finns så många mellanformer, säger konstnären Maria Rygaard Eriksson.

Exempelvis ställer hon själv ut två kolbilder som ytligt sett har mycket lite gemensamt med ett svävande silikonnät av Anna-lill Nilsson, trots att de båda Dals Långedsborna balanserar på utställningens röda tråd.

Hälften har tecknat

– Det roliga är hur teckning som begrepp verkar ha något som triggar igång folk, säger Rolf Gustafsson. Normalt sett brukar begreppet tolkas som att man tar en blyertspenna, suddar lite och så är bilden klar, men här går det att se många olika blandformer. Även oljemålningar kan vara teckningar.

Drygt hälften av de totalt 28 konstnärerna som deltar i höstsalongen har anammat utmaningen det innebär att förhålla sig till ett svävande tekniktema.

– Jag hade definitivt inte ställt ut detta annars, säger Åmålskonstnären Gunilla Ekemark, och syftar på ett par skissartade lantbrukarporträtt som hon utfört med hjälp av symaskin.

Ännu mer extrem i sin tolkning är göteborgaren Walter Ruth, vars teckningar består av stål- respektive träkomponenter. De enda likheterna som går att spåra till ett traditionellt blyertsmotiv är förekomsten av streck.

Utställare

Lisbeth Classon, Katarina Aneér, Anna Jansson, Gunilla Ekemark, Sara Arnald, Britt-Marie Jern, Maria Rygaard Eriksson, Marianne Johansson, Jessica Fleetwood, Lars-Erik Ohlsson, Funny Livdotter, Veronica Odén, Anna-lill Nilsson, Eva Isacsson, Anna Lena Ingemansson, Anders Pahlqvist, Elisabeth Andersson Lindberg, Christian Aarsrud, Ewa Adamsdotter Pettersson, Gunilla Kjellstedt, Hjördis Clemens, Malin Robertson Harén, Elisabeth Wennberg, Maritha Arvidsson, Walter Ruth, Björn Carlén, Lilian Retamales, Anders Dahlqvist.

Källa: