2016-09-26 13:05

2016-09-26 13:05

Tidsresa bland pigor och otrogna sjömän

ÅMÅL: Gull-May Lindström berättade om livsöden i sin spretiga släkthistoria

Gull-May Lindström bjöd i lördags Åmålspubliken på sin släkthistoria med generationer av livsöden med vad som förr kallades för oäkta barn.
Det blev en tidsresa bland såväl pigor som otrogna sjömän.

Åmåls släktforskare arrangerar i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan en serie med olika aspekter på temat släktforskning. Cirka 25 personer hade i lördags kommit till konsthallen för att lyssna till Gull-May Lindström och hennes lite annorlunda släktberättelse om generationer av så kallade oäkta barn.

”Hysch hysch”

– Jag är den första flickan på sju generationer som är född inom äktenskapet. Att mamma var född utom äktenskapet var ingen hemlighet, men med mormor var det mera hysch hysch, berättar hon.

Hennes släktforskning tar åhörarna med på en tidsresa bland pigor, drängar, otrogna sjömän och någon enstaka adelsman, som även denne visar sig vara oäkting.

– Farmor fick 16 barn inom äktenskapet, så henne var det betydligt lättare att forska på, säger Lindström, som ändå genom olika vägar och mycket ihärdighet har fått fram mycket uppgifter även på det något spretiga släktträdet på moderns sida.

Skickat många brev

Förutom att studera kyrkoböcker, dopböcker, husförhörslängder, domböcker och mantalslängder har hon även skrivit massor av brev till olika församlingar i Stockholm för att spåra en av anmödrarna som levde ett kringflackande liv som piga. Före datorns tid har hon suttit mycket på riksarkiv och stadsarkiv i olika städer.

– Man fick resa runt, och man fick inte låna mer än 20 böcker åt gången. Det var då det. Nu sitter man vid datorn, säger hon.

Publiken får höra om kvinnoöden från mitten av 1700-talet och framåt. Om pigan Anna-Stina som blir med barn med sonen i huset där hon tjänar och den förmodade barnafadern, som blir frikänd i rätten för att han nekar. Eller om hennes dotter Anna-Sofia som förlorar pigtjänsten när hon blir med barn och får ytterligare tre barn med en länge giftasovillig sadelmakare. Lindström berättar också om sin morfar som var sjöman och fick barn med minst fyra olika kvinnor. Mormodern kunde i alla fall tack vare en lag som infördes 1918 kräva underhåll i 16 år för sin dotter som föddes året efter.

Sju böcker

Gull-May Lindström har skrivit sju böcker, och illustrationerna är gjorda av hennes faster. De senaste böckerna handlar även de om släkten. Hon nämner den muntliga traditionen som en intressant om än osäker källa vid släktforskning, och känner sig lite frustrerad över att hon inte frågat sina gamla släktingar för 50 år sen.

Bra med smeder

Carl-Axel Norlander, en av åhörarna, har släktforskat i tio år och tycker också att det är synd att han inte frågat sina släktingar tidigare. Han framhåller att det är bra om man har smeder eller präster i släkten:

– Vallonerna höll reda på sin släkt, och olika smedsläkter gifte sig gärna med varandra. Prästsläkter och deras liv finns detaljerat beskrivet i något som heter Herdaminnen.

Norlander började nere i bibliotekets källare, men sitter nu hemma vid datorn. Han använder bland annat tjänsten DIS där man kan ta del av andras släktforskning. Uppgifterna man får bör sen kollas upp att de stämmer.

– Jag har gått så långt bakåt i tiden jag kan och sen börjat gå framåt igen och hittat mängder av ättlingar till mina förfäder. Jag är väl snart släkt med hela Sverige, säger han.

Åmåls släktforskare arrangerar i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan en serie med olika aspekter på temat släktforskning. Cirka 25 personer hade i lördags kommit till konsthallen för att lyssna till Gull-May Lindström och hennes lite annorlunda släktberättelse om generationer av så kallade oäkta barn.

”Hysch hysch”

– Jag är den första flickan på sju generationer som är född inom äktenskapet. Att mamma var född utom äktenskapet var ingen hemlighet, men med mormor var det mera hysch hysch, berättar hon.

Hennes släktforskning tar åhörarna med på en tidsresa bland pigor, drängar, otrogna sjömän och någon enstaka adelsman, som även denne visar sig vara oäkting.

– Farmor fick 16 barn inom äktenskapet, så henne var det betydligt lättare att forska på, säger Lindström, som ändå genom olika vägar och mycket ihärdighet har fått fram mycket uppgifter även på det något spretiga släktträdet på moderns sida.

Skickat många brev

Förutom att studera kyrkoböcker, dopböcker, husförhörslängder, domböcker och mantalslängder har hon även skrivit massor av brev till olika församlingar i Stockholm för att spåra en av anmödrarna som levde ett kringflackande liv som piga. Före datorns tid har hon suttit mycket på riksarkiv och stadsarkiv i olika städer.

– Man fick resa runt, och man fick inte låna mer än 20 böcker åt gången. Det var då det. Nu sitter man vid datorn, säger hon.

Publiken får höra om kvinnoöden från mitten av 1700-talet och framåt. Om pigan Anna-Stina som blir med barn med sonen i huset där hon tjänar och den förmodade barnafadern, som blir frikänd i rätten för att han nekar. Eller om hennes dotter Anna-Sofia som förlorar pigtjänsten när hon blir med barn och får ytterligare tre barn med en länge giftasovillig sadelmakare. Lindström berättar också om sin morfar som var sjöman och fick barn med minst fyra olika kvinnor. Mormodern kunde i alla fall tack vare en lag som infördes 1918 kräva underhåll i 16 år för sin dotter som föddes året efter.

Sju böcker

Gull-May Lindström har skrivit sju böcker, och illustrationerna är gjorda av hennes faster. De senaste böckerna handlar även de om släkten. Hon nämner den muntliga traditionen som en intressant om än osäker källa vid släktforskning, och känner sig lite frustrerad över att hon inte frågat sina gamla släktingar för 50 år sen.

Bra med smeder

Carl-Axel Norlander, en av åhörarna, har släktforskat i tio år och tycker också att det är synd att han inte frågat sina släktingar tidigare. Han framhåller att det är bra om man har smeder eller präster i släkten:

– Vallonerna höll reda på sin släkt, och olika smedsläkter gifte sig gärna med varandra. Prästsläkter och deras liv finns detaljerat beskrivet i något som heter Herdaminnen.

Norlander började nere i bibliotekets källare, men sitter nu hemma vid datorn. Han använder bland annat tjänsten DIS där man kan ta del av andras släktforskning. Uppgifterna man får bör sen kollas upp att de stämmer.

– Jag har gått så långt bakåt i tiden jag kan och sen börjat gå framåt igen och hittat mängder av ättlingar till mina förfäder. Jag är väl snart släkt med hela Sverige, säger han.

  • Karin Olsson