2016-08-24 13:10

2016-08-24 13:11

En utställning om relationen till naturen

FENGERSFORS: Vernissage i Not Quites galleri

I lördags var det vernissage för Anna Eggerts utställning ”Flickan och skogen” med objekt i ugnsgjutet kristallglas och järn.

I Not Quites galleri hänger väggobjekt i järn som organiska fragment av abstraherad natur. Trots materialets inneboende tyngd andas de av lätthet och rörelse.

Klänningar svävar

Tankarna går till tecken, väsen, vingar, grenverk och frökapslar.

Här svävar klänningar av gjutet kristallglas i blått och ockra, och här finns glasskulpturer likt omslutande flätverk av is. På en vägg hänger platta objekt som påminner om uppförstorade klippdockskläder.

Anna Eggert bor och verkar i Göteborg och har varit verksam som konstnär sen 1983. Under perioden 1978-83 studerade hon textil på HDK i Göteborg och måleri på Kunstindustriskolen i Oslo, och har sedan vidareutbildat sig inom metall, betong och olika glastekniker.

Eggert har även ofta använt sig av screentryckstekniker på olika material, liksom inblandningar av textila fragment. Flätningar och textila strukturer fascinerar henne.

Ljusträd i järn

Under 2014 hade Anna Eggert ett utsmyckningsuppdrag till Amhults kyrka i Torslanda. Där ingick ett ljusträd i järn, som delvis tillverkades på Not Quite i samarbete med Chris Porcarelli och Ulrika Aneer. Utställningen Flickan och skogen är en slags fortsättning på arbetet till Amhults kyrka.

Bearbetas i ässja

Järnet bearbetades i ässja så att ytan nästan började smälta, vilket tilltalade och inspirerade konstnären. Hon har även börjat experimentera med att låta smältande glas falla fritt som droppar och att infoga dessa i sina järnskulpturer.

Relationen till naturen

Utställningen handlar mycket om hennes egen relation till naturen, liksom minnen av hur hon upplevde skogen som liten. Livets bräcklighet, skönhet och styrka är central, liksom det som växer, binder ihop och länkar samman.

Från trädens grenverk

– Skulpturerna är former jag hittar i trädens grenverk. De blir som tecken eller någon sorts hemlig skrift, säger Anna Eggert, som även tycker att det är roligt med glasdropparna som växer ut ur järnet.

I Not Quites galleri hänger väggobjekt i järn som organiska fragment av abstraherad natur. Trots materialets inneboende tyngd andas de av lätthet och rörelse.

Klänningar svävar

Tankarna går till tecken, väsen, vingar, grenverk och frökapslar.

Här svävar klänningar av gjutet kristallglas i blått och ockra, och här finns glasskulpturer likt omslutande flätverk av is. På en vägg hänger platta objekt som påminner om uppförstorade klippdockskläder.

Anna Eggert bor och verkar i Göteborg och har varit verksam som konstnär sen 1983. Under perioden 1978-83 studerade hon textil på HDK i Göteborg och måleri på Kunstindustriskolen i Oslo, och har sedan vidareutbildat sig inom metall, betong och olika glastekniker.

Eggert har även ofta använt sig av screentryckstekniker på olika material, liksom inblandningar av textila fragment. Flätningar och textila strukturer fascinerar henne.

Ljusträd i järn

Under 2014 hade Anna Eggert ett utsmyckningsuppdrag till Amhults kyrka i Torslanda. Där ingick ett ljusträd i järn, som delvis tillverkades på Not Quite i samarbete med Chris Porcarelli och Ulrika Aneer. Utställningen Flickan och skogen är en slags fortsättning på arbetet till Amhults kyrka.

Bearbetas i ässja

Järnet bearbetades i ässja så att ytan nästan började smälta, vilket tilltalade och inspirerade konstnären. Hon har även börjat experimentera med att låta smältande glas falla fritt som droppar och att infoga dessa i sina järnskulpturer.

Relationen till naturen

Utställningen handlar mycket om hennes egen relation till naturen, liksom minnen av hur hon upplevde skogen som liten. Livets bräcklighet, skönhet och styrka är central, liksom det som växer, binder ihop och länkar samman.

Från trädens grenverk

– Skulpturerna är former jag hittar i trädens grenverk. De blir som tecken eller någon sorts hemlig skrift, säger Anna Eggert, som även tycker att det är roligt med glasdropparna som växer ut ur järnet.

  • Karin Olsson