2016-08-09 13:07

2016-08-09 13:07

Skomakaren i Åmål firar tioårsjubileum

ÅMÅL: "Jag drev skomakarbutiken på dagen och lärde mig hantverket på kvällen"

Det var inte med självklarhet som skomakaren Roar Strömsheim öppnade portarna till Skomakaren i Åmål för tio år sedan.
– Jag var trött på skomakaryrket och ville egentligen starta en bar i Grekland, säger Roar Strömsheim.

När Roar och hans fru Sissel Strömsheim flyttade från Oslo till Åmål för tio år sedan, gick de från att ha en kö med kunder som aldrig sinade till att få kämpa för sitt levebröd.

– I Oslo jobbade jag sex dagar i veckan, nio timmar om dagen framför samma maskin. Vi tjänade mycket pengar men jag såg knappt dagsljuset under en 20-årsperiod, säger Roar Strömsheim.

Började som gröngöling

I hela sitt yrkesverksamma liv har Roar Strömsheims hjärta slagit för handeln. Han har bland annat varit butikschef till en norsk mataffärskedja och drivit en egen lanthandel innan han i början av 1980-talet öppnade en skomakaraffär i Oslos västra delar.

– Jag kunde ingenting om yrket i början. Jag drev butiken på dagarna och lärde mig hur jag skulle göra hos en utbildad skomakare på kvällarna, säger han.

Ville till Grekland

I början av 2000-talet tredubblades hyran för lokalen som Roar och Sissel Strömsheim hade sin skoaffär i. Skomakarparet tvingades sälja sin verksamhet och valde att flytta till Åmål, där de redan hade en semesterlägenhet.

– Jag var otroligt trött på skomakaryrket och ville egentligen flytta till Grekland för att starta en bar. Men det gick inte Sissel med på, säger Roar Strömsheim och skrattar.

Varierat yrke

På tisdag har Roar och Sissel Strömsheim drivit Skomakaren i Åmål på Västerlånggatan i tio år. Förutom att laga trasiga skor graverar de skyltar, tillverkar nycklar och lagar textilier, som handväskor och jackor.

– Jag tycker om variationen i yrket och det blev ännu mer framträdande när vi flyttade till Åmål. Det första uppdraget vi fick efter öppnandet 2006 var att laga dragkedjan till en skinnjacka. Sådana tjänster hann vi nästan aldrig med i Oslo eftersom vi hade fullt sjå med att försöka få undan alla skor som väntade på att lagas.

Lite av en arbetsmyra

Trots att Roar Strömsheim jobbar ännu mer nu än vad han gjorde i Norge, har det varit svårt att få verksamheten att gå runt. I början använde skomakarparet sig av det kapital som de hade tjänat ihop i Oslo, men det var inte hållbart i längden.

Numera jobbar Roar Strömsheim alla dagar i veckan. Han växlar mellan att vara i butiken i Åmål, vid två försäljningsbord i Töcksfors köpcenter, på torget i Åmål och att åka runt bland tio olika skoaffärer som han lagar skor åt, däribland Bergqvist skor i Säffle.

– Varje gång jag byter miljö får jag ett andrum. När jag åker till Töcksfors får jag en paus från vardagen i butiken, när jag står på torget likaså. Dessutom försöker jag hela tiden att ha något att tänka på. Som ordförande i Åmåls handel kan jag tänka på hur vi ska värva nya medlemmar eller planera för nästa event, Åmålsdagen, Hamnkalaset eller vad det nu är, säger Roar Strömsheim och fortsätter:

– Jag måste alltid ha något att tänka på, för om jag skulle tänka på alla pengar som inte kommer in varje dag, hade jag nog inte orkat mer än två år i branschen. Men jag trivs så bra med mitt yrke och i Åmål så jag vill inte behöva byta ort.

När Roar och hans fru Sissel Strömsheim flyttade från Oslo till Åmål för tio år sedan, gick de från att ha en kö med kunder som aldrig sinade till att få kämpa för sitt levebröd.

– I Oslo jobbade jag sex dagar i veckan, nio timmar om dagen framför samma maskin. Vi tjänade mycket pengar men jag såg knappt dagsljuset under en 20-årsperiod, säger Roar Strömsheim.

Började som gröngöling

I hela sitt yrkesverksamma liv har Roar Strömsheims hjärta slagit för handeln. Han har bland annat varit butikschef till en norsk mataffärskedja och drivit en egen lanthandel innan han i början av 1980-talet öppnade en skomakaraffär i Oslos västra delar.

– Jag kunde ingenting om yrket i början. Jag drev butiken på dagarna och lärde mig hur jag skulle göra hos en utbildad skomakare på kvällarna, säger han.

Ville till Grekland

I början av 2000-talet tredubblades hyran för lokalen som Roar och Sissel Strömsheim hade sin skoaffär i. Skomakarparet tvingades sälja sin verksamhet och valde att flytta till Åmål, där de redan hade en semesterlägenhet.

– Jag var otroligt trött på skomakaryrket och ville egentligen flytta till Grekland för att starta en bar. Men det gick inte Sissel med på, säger Roar Strömsheim och skrattar.

Varierat yrke

På tisdag har Roar och Sissel Strömsheim drivit Skomakaren i Åmål på Västerlånggatan i tio år. Förutom att laga trasiga skor graverar de skyltar, tillverkar nycklar och lagar textilier, som handväskor och jackor.

– Jag tycker om variationen i yrket och det blev ännu mer framträdande när vi flyttade till Åmål. Det första uppdraget vi fick efter öppnandet 2006 var att laga dragkedjan till en skinnjacka. Sådana tjänster hann vi nästan aldrig med i Oslo eftersom vi hade fullt sjå med att försöka få undan alla skor som väntade på att lagas.

Lite av en arbetsmyra

Trots att Roar Strömsheim jobbar ännu mer nu än vad han gjorde i Norge, har det varit svårt att få verksamheten att gå runt. I början använde skomakarparet sig av det kapital som de hade tjänat ihop i Oslo, men det var inte hållbart i längden.

Numera jobbar Roar Strömsheim alla dagar i veckan. Han växlar mellan att vara i butiken i Åmål, vid två försäljningsbord i Töcksfors köpcenter, på torget i Åmål och att åka runt bland tio olika skoaffärer som han lagar skor åt, däribland Bergqvist skor i Säffle.

– Varje gång jag byter miljö får jag ett andrum. När jag åker till Töcksfors får jag en paus från vardagen i butiken, när jag står på torget likaså. Dessutom försöker jag hela tiden att ha något att tänka på. Som ordförande i Åmåls handel kan jag tänka på hur vi ska värva nya medlemmar eller planera för nästa event, Åmålsdagen, Hamnkalaset eller vad det nu är, säger Roar Strömsheim och fortsätter:

– Jag måste alltid ha något att tänka på, för om jag skulle tänka på alla pengar som inte kommer in varje dag, hade jag nog inte orkat mer än två år i branschen. Men jag trivs så bra med mitt yrke och i Åmål så jag vill inte behöva byta ort.

  • Emma Bäckström