2016-07-28 16:49

2016-07-28 20:11

Digitaliserat kyrkur diskuteras

ÅMÅL: Gammal klocka kan snart ha gjort sitt

Många undrar: Varför stannar kyrkklockan i Åmål så ofta?
– Det vet vi inte själva, säger förstevaktmästaren Per Wiman, och flaggar för att digital teknik kan vara på ingång.

Under juli månad har kyrkklockan nästan stått still mer än vad den har rört sig. Detta beror på att Per Wiman, som sköter urverket, har varit på semester. Men även i vanliga fall brukar visarna stanna, vilket kan vara både förbryllande och irriterande för såväl Åmålsbor som församlingsanställda.

Problemet varierar

– I bland får jag gå upp i tornet och sätta i gång klockan en gång i veckan. Andra gånger kan det gå upp till tre månader mellan stoppen, säger Per Wiman.

Visarna drivs av ett lod som pendlar fram och tillbaka. När pendlingen upphör stannar även uret.

– Vi har inte tagit hit någon expert för att titta på klockan, men den gamle förstevaktmästaren tror att stoppen beror på att verket börjar bli slitet. Problemet har pågått i flera år, säger Wiman, som tillträdde sin tjänst 2013.

Inte originalklockan

Uret har bara bytts ut en gång sedan kyrkan stod färdig 1809. Detta skedde för omkring hundra år sedan, någon gång i början av 1900-talet, så kanske är det på tiden med ett nytt generationsskifte. Klockan skulle i så fall kunna bevaras som utställningsobjekt bredvid originaluret, vilket finns kvar uppe i tornrummet.

– Vi har tittat på att byta ut verket mot någonting som drivs digitalt, men det är en ganska kostsam investering, säger Per Wiman.

Saken kommer förmodligen att tas upp till diskussion vid budgetsamtalen 2017.

En annan fundering som folk brukar framföra till församlingsexpeditionen handlar om de dagliga klockringningarna, 09.00 och 18.00.

– Det är lite ovanligt, säger Per Wiman. Ofta rings det nästan bara vid helggudstjänster.

Från början ljöd klockan i Åmål redan 06.45 på vardagsmorgnarna, för att markera arbetsdagens inledning. Tidpunkten flyttades fram på 1980-talet, då folk hade börjat jobba lite senare. En kompromiss från kyrkorådets sida, då dessa ville bevara traditionen.

Ringningen klockan 18 visar helt enkelt att dagen är slut, även det en gammal stadstradition.

Under juli månad har kyrkklockan nästan stått still mer än vad den har rört sig. Detta beror på att Per Wiman, som sköter urverket, har varit på semester. Men även i vanliga fall brukar visarna stanna, vilket kan vara både förbryllande och irriterande för såväl Åmålsbor som församlingsanställda.

Problemet varierar

– I bland får jag gå upp i tornet och sätta i gång klockan en gång i veckan. Andra gånger kan det gå upp till tre månader mellan stoppen, säger Per Wiman.

Visarna drivs av ett lod som pendlar fram och tillbaka. När pendlingen upphör stannar även uret.

– Vi har inte tagit hit någon expert för att titta på klockan, men den gamle förstevaktmästaren tror att stoppen beror på att verket börjar bli slitet. Problemet har pågått i flera år, säger Wiman, som tillträdde sin tjänst 2013.

Inte originalklockan

Uret har bara bytts ut en gång sedan kyrkan stod färdig 1809. Detta skedde för omkring hundra år sedan, någon gång i början av 1900-talet, så kanske är det på tiden med ett nytt generationsskifte. Klockan skulle i så fall kunna bevaras som utställningsobjekt bredvid originaluret, vilket finns kvar uppe i tornrummet.

– Vi har tittat på att byta ut verket mot någonting som drivs digitalt, men det är en ganska kostsam investering, säger Per Wiman.

Saken kommer förmodligen att tas upp till diskussion vid budgetsamtalen 2017.

En annan fundering som folk brukar framföra till församlingsexpeditionen handlar om de dagliga klockringningarna, 09.00 och 18.00.

– Det är lite ovanligt, säger Per Wiman. Ofta rings det nästan bara vid helggudstjänster.

Från början ljöd klockan i Åmål redan 06.45 på vardagsmorgnarna, för att markera arbetsdagens inledning. Tidpunkten flyttades fram på 1980-talet, då folk hade börjat jobba lite senare. En kompromiss från kyrkorådets sida, då dessa ville bevara traditionen.

Ringningen klockan 18 visar helt enkelt att dagen är slut, även det en gammal stadstradition.