2016-07-11 20:07

2016-07-11 20:42

Många ville höra Nisse Hellberg

BLUESFESTEN FREDAG: Störste publikdragaren tänjde på definitionen av blues

”Nisse, Nisse, Nisse”, lät det i hamnterminalen på fredagskvällen. Det var uppenbart vem som var stjärnan som de flesta kommit för att se.
– Jag tycker inte jag är bluesartist, men om arrangörerna tycker det är okej så nappar jag på det, säger Nisse Hellberg själv.

Fredagskvällen innehöll flera höjdpunkter. Gitarrmästaren Erja Lyytinen från Finland, som var sent bokad efter att Roffe Wikström lämnat återbud, var till exempel en trevlig bekantskap. Hon var en minst sagt kompetent ersättare och väckte en del uppmärksamhet bland blueskännarna.

Souliga Patricia Page & The Prophets, liksom Big Band Splash storbandsblues fick terminalgolvet att gunga, men det var ändå tydligt att det var Nisse Hellberg som var den stora publikmagneten.

Blues och blues. Som Nisse Hellberg själv uttryckte det så tänjde han rätt rejält på bluesdefinitionen. Spelningen var definitivt bluesanpassad, men det var några av de mer obluesiga låtarna som mot slutet fick mest fart på publiken.

– Jag blir bokad av countryfestivaler, bluesfestivaler, rockabillyfestivaler. Detta setet lutade mest åt blues, men jag kan inte spela blues till hundra procent. Det har inte låtar så det räcker till.

Dragen till gruset

Nisse Hellberg upptäckte bluesen relativt sent. Det var kompisarna i Wilmer X som introducerade honom till genren på allvar, och han förstod varifrån rocken han gillade kom ifrån, som Rolling Stones och T-Rex.

– Mina storasystrar lyssnade på Beatles och Beach Boys, men jag har alltid gillat det grusiga, säger han.

Mer än en i publiken hajade till när Nisse Hellberg på scenen sa att det var första gången han spelade i Åmål. Men det visar sig att han menade första gången på bluesfesten och att han mycket väl minns Hjälp-turnén 2013.

– Det var då både Titiyo och Svante Thuresson hade tappat rösten. Vi var lite stressade. Vi gick runt där i parken utanför och gjorde upp vem som kunde ta fler låtar.

Nisse Hellberg band, som senare under kvällen gick under sitt ordinarie namn Pontus Snibb's Wreck of Blues, innehöll välkände trummisen Håkan Nyberg som spelat tillsammans med Nisse Hellberg förut, inte minst på Peps Persson-skivan ”Röster från södern”.

Pontus Snibb, som är son till Håkan Nyberg, konstaterar att det är tolv år sen han senast spelade på Åmåls Bluesfest, då tillsammans med Louise Hoffsten. Nu fick hans trio Pontus Snibb's Wreck of Blues avsluta fredagskvällen med högtryck, även om då publiken var betydligt mindre än vid Hellbergspelningen.

Pontus Snibb's Wreck of Blues spelade på en engelsk bluesfestival i våras och stack direkt från Åmål mot nya bluesspelningar.

– Nu är vi inne i bluescirkusen igen. Det är skitkul, säger Pontus Snibb.

Spelningen med Nisse Hellberg var en engångsföreteelse, enkom för Åmål.

– Det var speciellt. Vi hade ett enda rep, det var sju låtar vi aldrig spelat förut och andra som vi inte spelat på många år, säger Pontus Snibb.

Fredagskvällen innehöll flera höjdpunkter. Gitarrmästaren Erja Lyytinen från Finland, som var sent bokad efter att Roffe Wikström lämnat återbud, var till exempel en trevlig bekantskap. Hon var en minst sagt kompetent ersättare och väckte en del uppmärksamhet bland blueskännarna.

Souliga Patricia Page & The Prophets, liksom Big Band Splash storbandsblues fick terminalgolvet att gunga, men det var ändå tydligt att det var Nisse Hellberg som var den stora publikmagneten.

Blues och blues. Som Nisse Hellberg själv uttryckte det så tänjde han rätt rejält på bluesdefinitionen. Spelningen var definitivt bluesanpassad, men det var några av de mer obluesiga låtarna som mot slutet fick mest fart på publiken.

– Jag blir bokad av countryfestivaler, bluesfestivaler, rockabillyfestivaler. Detta setet lutade mest åt blues, men jag kan inte spela blues till hundra procent. Det har inte låtar så det räcker till.

Dragen till gruset

Nisse Hellberg upptäckte bluesen relativt sent. Det var kompisarna i Wilmer X som introducerade honom till genren på allvar, och han förstod varifrån rocken han gillade kom ifrån, som Rolling Stones och T-Rex.

– Mina storasystrar lyssnade på Beatles och Beach Boys, men jag har alltid gillat det grusiga, säger han.

Mer än en i publiken hajade till när Nisse Hellberg på scenen sa att det var första gången han spelade i Åmål. Men det visar sig att han menade första gången på bluesfesten och att han mycket väl minns Hjälp-turnén 2013.

– Det var då både Titiyo och Svante Thuresson hade tappat rösten. Vi var lite stressade. Vi gick runt där i parken utanför och gjorde upp vem som kunde ta fler låtar.

Nisse Hellberg band, som senare under kvällen gick under sitt ordinarie namn Pontus Snibb's Wreck of Blues, innehöll välkände trummisen Håkan Nyberg som spelat tillsammans med Nisse Hellberg förut, inte minst på Peps Persson-skivan ”Röster från södern”.

Pontus Snibb, som är son till Håkan Nyberg, konstaterar att det är tolv år sen han senast spelade på Åmåls Bluesfest, då tillsammans med Louise Hoffsten. Nu fick hans trio Pontus Snibb's Wreck of Blues avsluta fredagskvällen med högtryck, även om då publiken var betydligt mindre än vid Hellbergspelningen.

Pontus Snibb's Wreck of Blues spelade på en engelsk bluesfestival i våras och stack direkt från Åmål mot nya bluesspelningar.

– Nu är vi inne i bluescirkusen igen. Det är skitkul, säger Pontus Snibb.

Spelningen med Nisse Hellberg var en engångsföreteelse, enkom för Åmål.

– Det var speciellt. Vi hade ett enda rep, det var sju låtar vi aldrig spelat förut och andra som vi inte spelat på många år, säger Pontus Snibb.