2016-07-11 21:50

2016-07-11 22:02

Åmål älskar sin blues och bluesen älskar sitt Åmål

BLUESFESTEN LÖRDAG: Kärleksrusig 25-årsfest

Brinnande. Flörten växte till ett äktenskap som växte till ett epos. Kärleksaffären mellan bluesen och Åmål har pågått i ett halvt sekel och passionen brinner så till den grad att stan har självantänt.

Bluesfestens 25-årskalas lägger i överväxeln på lördagskvällen. Gamla hjältar har återvänt och Åmålspubliken har väntat på dem.

Kenny Brown är populär och efterlängtad bland åhörarna och de skriker efter Kenny, familjärt som att han vore en bror, när han och bandet matar råa gitarrtunga låtar.

När sen Eric Bibb tar över på scenen bredvid vet kärleken inga gränser.

– Vi älskar dig! vrålar publiken redan innan Bibb har hunnit ut på scenen. Mannen med 2 000-wattsleendet säger:

– Det är roligt att vara tillbaka!

– Vi älskar dig! svarar, publiken igen, som vet på dagen hur länge sedan det är sedan Eric Bibb senast spelade i Åmål. Flankerad av Mikael Fall ger han Bluesterminalen en euforisk timme som är över på ett ögonblick.

– Vi kommer sitta där borta och dricka öl, kom och säg hej, avslutar han.

Intimiteten och intensiteten på Bluesfesten får spelningarna att kännas som en – låt vara väldigt stor – fest med gamla kompisar. Angela Brown, med bandet Top Dogs, får hela hallen med sig där hon agerar både profet och komiker. Publiken viker sig dubbla av skratt och vrålar efter mer, mer. För de älskar henne också och hon älskar tillbaka.

När det är dags för kvällens stora namn är golvet fyllt till bristningsgränsen. Caroline af Ugglas tar i med en röst och en karisma som förmodligen slår ut närliggande kraftverk, kryper ihop på scenen och tittar på Åmålspubliken med huvudet på sned.

– Jag har kommit hem nu, säger hon. Det är det här jag alltid har velat.

– Folk i Skandinavien och i hela Europa är galna i blues, säger Kenny Brown efter spelningen. Jag tror att det handlar om att de inte har varit lika vana det som folk i USA är. Där satt karlar och spelade den här musiken i gathörnen, men det fanns inte i Europa.

Han har flugit in från Mississippi enkom för 25-årsjubileet och han anses allmänt vara anledningen till att bluesfestivalen kom till Åmål från början.

– Så länge det går bra och alla är glada så tar jag gärna åt mig äran, skrattar han.

Han kom till Sverige för första gången för 25 år sedan, via en slump som involverade en liftare i USA.

– Jag spelade med ett band från Uddevalla och jag kommer ihåg att vi pratade om att ha en festival.

Det blev en turné, som bland annat stannade i Åmål, och så kom bluesen till Åmål – och stannade.

– Jag älskar att spela i Sverige, jag tror att jag var en viking i mitt förra liv, säger Kenny Brown. Det finns otroligt mycket duktiga musiker här och naturen är fantastiskt vacker.

Och han har en egen teori om att de svenska vintrarna har format den svenska bluesen.

– Ni har långa kalla vintrar när folk håller sig inne och grejar med sina bilar eller repar med bandet. När sedan sommaren kommer lever allt upp och alla vill ut och åka och ut och spela, säger han.

Åmålsresan kom strax efter en stor festival i Mississippi och Kenny Brown tycker att det är skönt med avbrottet. Han bor tillsammans med sin fru på en gård i Mississippi och stannar bara i Sverige några dagar.

– Vi har hästar och hundar och kycklingar, så jag kan inte resa så mycket som jag brukade göra, någon måste se till djuren, säger han.

Men han vill gärna komma tillbaka till Åmål igen.

– Det hoppas jag verkligen att jag gör, säger han.

Bluesfestens 25-årskalas lägger i överväxeln på lördagskvällen. Gamla hjältar har återvänt och Åmålspubliken har väntat på dem.

Kenny Brown är populär och efterlängtad bland åhörarna och de skriker efter Kenny, familjärt som att han vore en bror, när han och bandet matar råa gitarrtunga låtar.

När sen Eric Bibb tar över på scenen bredvid vet kärleken inga gränser.

– Vi älskar dig! vrålar publiken redan innan Bibb har hunnit ut på scenen. Mannen med 2 000-wattsleendet säger:

– Det är roligt att vara tillbaka!

– Vi älskar dig! svarar, publiken igen, som vet på dagen hur länge sedan det är sedan Eric Bibb senast spelade i Åmål. Flankerad av Mikael Fall ger han Bluesterminalen en euforisk timme som är över på ett ögonblick.

– Vi kommer sitta där borta och dricka öl, kom och säg hej, avslutar han.

Intimiteten och intensiteten på Bluesfesten får spelningarna att kännas som en – låt vara väldigt stor – fest med gamla kompisar. Angela Brown, med bandet Top Dogs, får hela hallen med sig där hon agerar både profet och komiker. Publiken viker sig dubbla av skratt och vrålar efter mer, mer. För de älskar henne också och hon älskar tillbaka.

När det är dags för kvällens stora namn är golvet fyllt till bristningsgränsen. Caroline af Ugglas tar i med en röst och en karisma som förmodligen slår ut närliggande kraftverk, kryper ihop på scenen och tittar på Åmålspubliken med huvudet på sned.

– Jag har kommit hem nu, säger hon. Det är det här jag alltid har velat.

– Folk i Skandinavien och i hela Europa är galna i blues, säger Kenny Brown efter spelningen. Jag tror att det handlar om att de inte har varit lika vana det som folk i USA är. Där satt karlar och spelade den här musiken i gathörnen, men det fanns inte i Europa.

Han har flugit in från Mississippi enkom för 25-årsjubileet och han anses allmänt vara anledningen till att bluesfestivalen kom till Åmål från början.

– Så länge det går bra och alla är glada så tar jag gärna åt mig äran, skrattar han.

Han kom till Sverige för första gången för 25 år sedan, via en slump som involverade en liftare i USA.

– Jag spelade med ett band från Uddevalla och jag kommer ihåg att vi pratade om att ha en festival.

Det blev en turné, som bland annat stannade i Åmål, och så kom bluesen till Åmål – och stannade.

– Jag älskar att spela i Sverige, jag tror att jag var en viking i mitt förra liv, säger Kenny Brown. Det finns otroligt mycket duktiga musiker här och naturen är fantastiskt vacker.

Och han har en egen teori om att de svenska vintrarna har format den svenska bluesen.

– Ni har långa kalla vintrar när folk håller sig inne och grejar med sina bilar eller repar med bandet. När sedan sommaren kommer lever allt upp och alla vill ut och åka och ut och spela, säger han.

Åmålsresan kom strax efter en stor festival i Mississippi och Kenny Brown tycker att det är skönt med avbrottet. Han bor tillsammans med sin fru på en gård i Mississippi och stannar bara i Sverige några dagar.

– Vi har hästar och hundar och kycklingar, så jag kan inte resa så mycket som jag brukade göra, någon måste se till djuren, säger han.

Men han vill gärna komma tillbaka till Åmål igen.

– Det hoppas jag verkligen att jag gör, säger han.