2016-02-19 17:20

2016-02-19 17:20

Mysigt värre på Karlberg

ÅMÅL: Teaterföreställning lika varm som en gammal pilsnerfilm

Det var en ovanligt familjär föreställning som gavs på Karlbergsteatern i torsdags kväll. Skådespelarna Ulf Dohlsten och Ola Hedén bjuder i ”Alla heter Allan” på en stor dos av trivsamhet.

Tankarna går faktiskt till pilsnerfilm. Men då inte menat nedsättande. Det är något med tonen i föreställningen ”Alla heter Allan” som påminner om svenska filmkomedier från 1940-talet. Till och med intrigen är som hämtad från den tiden. Misslyckad garnbutiksrånare i hängiga byxor och trasig tröja ramlar in hos gammal, ensam och grå farbror i kofta och tofflor – och de finner varandra.

Många skratt

Trots vuxna män som klär ut sig i tantkläder och ett betonat kroppsspråk hos skådespelarna, så är det inte fråga om någon buskis eller fars. Publiken skrattar mycket och pjäsen hålls uppe av fyndiga repliker, men det finns allvarligt menade bottnar, och framför allt oväntade vändningar.

Den krukväxtälskande gamlingen visar sig vara före detta varietéartist, ”Allan barbaren”, en gång världens starkaste man, nu hopsjunken änkling. Rånaren visar sig på samma sätt vara en ensam, före detta avhoppad vvs-elev med trasslig barndom och många kroppsliga krämpor.

Det är familjärt, trivsamt och trevligt. Skådespelarna satte tonen direkt genom att ta emot publiken ute i foajén, visa dem rätt i bänkraderna inne på Karlbergsteatern, berätta anekdoter och göra sig bekanta. Ola Hedén, som spelar Allan den yngre, rånaren på rymmen, presenterade till och med sin kusin från Skåpafors, som fanns på plats för att se föreställningen ytterligare en gång.

Den enkla scenografin visade prov på en fin känsla för detaljer, i allt från telefon med nummerskiva till blompiedestal med lagat ben, och är en viktig del av berättelsen i första akten.

Tillagd andra akt

Pjäsen var från början en enaktare. En andra akt har tillkommit under resans gång. Det är inte utan att man undrar hur berättelsen ska fortsätta efter pausen med kaffe och hembakat, när ena huvudpersonen är död. Men Ulf Dohlsten tar sig an en ny Allan. Han sträcker på sig, spänner bröstet och blir åtminstone 20 år yngre.

Manuset är i all sin enkelhet ändå intrikat på ett tilltalande sätt. Framför allt är upprepningarna, men återanvändning av repliker och tonfall tilltalande. Samma ord kommer tillbaka och får en ny innebörd i ett nytt sammanhang.

Poesi mot ilskan

Några gånger bryts förloppet av med lite Dan Andersson-recitation, som ett verktyg för att hantera ilska.

Ola Hedén och Ulf Dohlsten har haft stor framgång på de svenska teaterscenerna med pjäsen. Det är en föreställning väl anpassad till målgruppen – den del av befolkningen som förstår Gunnar Wiklund-referensen. Ett 70-tal personer hade slagit sig ner i bänkraderna på Karlbergsteatern, merparten minst lika gråhåriga som Ulf Dohlsten.

– Det är så här teaterpublik ser ut i dag. Oavsett vilken pjäs du spelar var, säger Ulf Dohlsten efteråt.

Men han och Ola Hedén har även spelat ”Alla heter Allan” för ung publik. Då går många av referenserna över huvudet på åskådarna.

– Det intressanta är att fokus i pjäsen flyttas när vi spelar för unga. De identifierar sig i hög grad med Olas Allan, säger Ulf Dohlsten.

Tankarna går faktiskt till pilsnerfilm. Men då inte menat nedsättande. Det är något med tonen i föreställningen ”Alla heter Allan” som påminner om svenska filmkomedier från 1940-talet. Till och med intrigen är som hämtad från den tiden. Misslyckad garnbutiksrånare i hängiga byxor och trasig tröja ramlar in hos gammal, ensam och grå farbror i kofta och tofflor – och de finner varandra.

Många skratt

Trots vuxna män som klär ut sig i tantkläder och ett betonat kroppsspråk hos skådespelarna, så är det inte fråga om någon buskis eller fars. Publiken skrattar mycket och pjäsen hålls uppe av fyndiga repliker, men det finns allvarligt menade bottnar, och framför allt oväntade vändningar.

Den krukväxtälskande gamlingen visar sig vara före detta varietéartist, ”Allan barbaren”, en gång världens starkaste man, nu hopsjunken änkling. Rånaren visar sig på samma sätt vara en ensam, före detta avhoppad vvs-elev med trasslig barndom och många kroppsliga krämpor.

Det är familjärt, trivsamt och trevligt. Skådespelarna satte tonen direkt genom att ta emot publiken ute i foajén, visa dem rätt i bänkraderna inne på Karlbergsteatern, berätta anekdoter och göra sig bekanta. Ola Hedén, som spelar Allan den yngre, rånaren på rymmen, presenterade till och med sin kusin från Skåpafors, som fanns på plats för att se föreställningen ytterligare en gång.

Den enkla scenografin visade prov på en fin känsla för detaljer, i allt från telefon med nummerskiva till blompiedestal med lagat ben, och är en viktig del av berättelsen i första akten.

Tillagd andra akt

Pjäsen var från början en enaktare. En andra akt har tillkommit under resans gång. Det är inte utan att man undrar hur berättelsen ska fortsätta efter pausen med kaffe och hembakat, när ena huvudpersonen är död. Men Ulf Dohlsten tar sig an en ny Allan. Han sträcker på sig, spänner bröstet och blir åtminstone 20 år yngre.

Manuset är i all sin enkelhet ändå intrikat på ett tilltalande sätt. Framför allt är upprepningarna, men återanvändning av repliker och tonfall tilltalande. Samma ord kommer tillbaka och får en ny innebörd i ett nytt sammanhang.

Poesi mot ilskan

Några gånger bryts förloppet av med lite Dan Andersson-recitation, som ett verktyg för att hantera ilska.

Ola Hedén och Ulf Dohlsten har haft stor framgång på de svenska teaterscenerna med pjäsen. Det är en föreställning väl anpassad till målgruppen – den del av befolkningen som förstår Gunnar Wiklund-referensen. Ett 70-tal personer hade slagit sig ner i bänkraderna på Karlbergsteatern, merparten minst lika gråhåriga som Ulf Dohlsten.

– Det är så här teaterpublik ser ut i dag. Oavsett vilken pjäs du spelar var, säger Ulf Dohlsten efteråt.

Men han och Ola Hedén har även spelat ”Alla heter Allan” för ung publik. Då går många av referenserna över huvudet på åskådarna.

– Det intressanta är att fokus i pjäsen flyttas när vi spelar för unga. De identifierar sig i hög grad med Olas Allan, säger Ulf Dohlsten.