2016-02-05 15:51

2016-02-05 15:51

Författarkväll med brokig trio på scen

ÅMÅL: Tonårstankar präglade säsongsstarten

Vad har landslagsmittfältaren Gunnar Ardelius gemensamt med skolbibliotekarien Maja Hjertzell och biologistudenten Sophie Forsgren? Alla greppade mikrofonen under torsdagens författarkväll på Café XO i Åmål.

Årets första författarkväll inleddes med att Dalslands Litteraturförening överlämnade Stora skrivarstipendiet till Åmålstjejen Sophie Forsgren.

– Jag har en förhoppning om att kunna fortsätta skriva, men att försörja sig på det känns avlägset. Kanske för att jag är så ung, säger 21-åringen, som belönas för relationsnovellen ”Cirrostratus”.

Segerbeskedet från litteraturhuset i Åmål kunde inte ha kommit lägligare. När telefonen ringde i höstas satt Sophie Forsgren i Umeå och studerade till en tentamen.

– Det var skönt att kunna släppa alla trådar ett tag. Jag var jättelyrisk hela kvällen innan tentan, säger hon.

Stora skrivarstipendiet uppgår till 5 000 kronor. Eventuellt kommer delar av pengarna att användas för att sätta guldkant på en planerad vårresa.

Jobb vid sidan

– Just nu får skrivandet inte ta så mycket plats. Jag har fullt upp med mina studier. Men kanske får jag lära mig att värdesätta skrivandet lite mer, säger Sophie Forsgren.

Många pusselbitar måste falla på plats för den som vill bli proffsförfattare. Fråga bara Maja Hjertzell och Gunnar Ardelius. Båda har släppt en radda ungdomsromaner och översatts till flera språk, ändå tjänar de merparten av sitt levebröd på annat.

– En av de roligaste sakerna med att skriva böcker är att man får pröva att vara på olika sätt i en skyddad miljö, utan att skada någon. Man kan vara hur vulgär, otrevlig och fräck som helst, säger Maja Hjertzell, som både är författare och bibliotekarie på Solbergagymnasiet i Arvika.

På Café XO högläste hon en snutt ur sin senaste roman, ”Vad gör man inte”. Berättelsen var från början fyra fristående noveller med årstidstema.

– Jag är förtjust att skära i mina texter, säger Maja Hjertzell, som försöker leva efter George Orwells sparsmakade skrivregler.

– Om det är möjligt att ta bort ett ord, då tar jag alltid bort det.

Kollegan Gunnar Ardelius verkar vara lite mer förtjust i att ta ut svängarna.

– Man kan tro att författare skriver om det man är expert på, känner sig trygg i, har kunskaper om. Att vi kan svenska språket ut och in och behärskar alla grammatiska regler. Men i själva verket är författare vanliga människor som använder saker som rädslan och längtan, helt enkelt, säger Gunnar Ardelius.

Sällan som i huvudet

På meritlistan har han fyra romaner, varav den senaste heter ”Vill ha dig så illa” och släpptes 2014. Dessutom är han ordförande i Sveriges Författarförbund och mittfältare i svenska författarlandslaget i fotboll.

– Alla behöver uttrycka på olika sätt, men det som hamnar på pappret överensstämmer sällan med hur berättelsen såg ut i huvudet. Om det inte vore så, då skulle nog helt andra personer vara författare, säger Gunnar Ardelius.

Årets första författarkväll inleddes med att Dalslands Litteraturförening överlämnade Stora skrivarstipendiet till Åmålstjejen Sophie Forsgren.

– Jag har en förhoppning om att kunna fortsätta skriva, men att försörja sig på det känns avlägset. Kanske för att jag är så ung, säger 21-åringen, som belönas för relationsnovellen ”Cirrostratus”.

Segerbeskedet från litteraturhuset i Åmål kunde inte ha kommit lägligare. När telefonen ringde i höstas satt Sophie Forsgren i Umeå och studerade till en tentamen.

– Det var skönt att kunna släppa alla trådar ett tag. Jag var jättelyrisk hela kvällen innan tentan, säger hon.

Stora skrivarstipendiet uppgår till 5 000 kronor. Eventuellt kommer delar av pengarna att användas för att sätta guldkant på en planerad vårresa.

Jobb vid sidan

– Just nu får skrivandet inte ta så mycket plats. Jag har fullt upp med mina studier. Men kanske får jag lära mig att värdesätta skrivandet lite mer, säger Sophie Forsgren.

Många pusselbitar måste falla på plats för den som vill bli proffsförfattare. Fråga bara Maja Hjertzell och Gunnar Ardelius. Båda har släppt en radda ungdomsromaner och översatts till flera språk, ändå tjänar de merparten av sitt levebröd på annat.

– En av de roligaste sakerna med att skriva böcker är att man får pröva att vara på olika sätt i en skyddad miljö, utan att skada någon. Man kan vara hur vulgär, otrevlig och fräck som helst, säger Maja Hjertzell, som både är författare och bibliotekarie på Solbergagymnasiet i Arvika.

På Café XO högläste hon en snutt ur sin senaste roman, ”Vad gör man inte”. Berättelsen var från början fyra fristående noveller med årstidstema.

– Jag är förtjust att skära i mina texter, säger Maja Hjertzell, som försöker leva efter George Orwells sparsmakade skrivregler.

– Om det är möjligt att ta bort ett ord, då tar jag alltid bort det.

Kollegan Gunnar Ardelius verkar vara lite mer förtjust i att ta ut svängarna.

– Man kan tro att författare skriver om det man är expert på, känner sig trygg i, har kunskaper om. Att vi kan svenska språket ut och in och behärskar alla grammatiska regler. Men i själva verket är författare vanliga människor som använder saker som rädslan och längtan, helt enkelt, säger Gunnar Ardelius.

Sällan som i huvudet

På meritlistan har han fyra romaner, varav den senaste heter ”Vill ha dig så illa” och släpptes 2014. Dessutom är han ordförande i Sveriges Författarförbund och mittfältare i svenska författarlandslaget i fotboll.

– Alla behöver uttrycka på olika sätt, men det som hamnar på pappret överensstämmer sällan med hur berättelsen såg ut i huvudet. Om det inte vore så, då skulle nog helt andra personer vara författare, säger Gunnar Ardelius.